Vi måste förhindra att klyftorna mellan landsbygdsområden och stadsområden växer ytterligare och överbrygga dem genom en bättre samordning av politiken. Den nya gemensamma jordbrukspolitiken kan inte på egen hand återställa balansen mellan dessa sammanlänkade områden. För att EU verkligen ska kunna ta itu med ojämlikheterna måste vi mobilisera en bredare uppsättning strategier och finansieringsinstrument.
I en informationsrapport som antogs vid plenarsession i april gav EESK en kompletterande utvärdering efter en remiss från kommissionen om i vilken utsträckning instrumenten och åtgärderna inom ramen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik (GJP) 2014–2020 har bidragit till en balanserad territoriell utveckling i landsbygdsområden.
På grundval av samråd i fem utvalda EU-länder (Frankrike, Ungern, Irland, Italien och Spanien) undersökte EESK hur den gemensamma jordbrukspolitiken bättre kan bidra till att minska de sociala och ekonomiska obalanserna i landsbygdsområden.
Brist på samstämmighet i EU:s politik
Den gemensamma jordbrukspolitiken är den främsta politiken för att finansiera och bevara sysselsättningen inom jordbruket, men även andra program som kompletterar jordbrukspolitiken har en viktig roll att spela. Samstämmigheten med annan EU-politik eller nationell/lokal politik bedömdes dock inte vara optimal i fråga om socialpolitiken, livsmedelspolitiken, miljöpolitiken, FoI och handel. Miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet måste gå hand i hand.
Rekommendationer för den framtida jordbrukspolitiken
Leader och lokalt ledd utveckling visade sig potentiellt vara de mest effektiva av alla GJP-åtgärder. De måste dock ges mycket mer resurser och optimeras. ”Att inbegripa det civila samhällets organisationer är viktigt för att säkerställa att programmen fungerar väl och se till att de lokala behoven beaktas på vederbörligt sätt”, påpekade EESK:s föredragande, Piroska Kállay.
Socialt jordbruk bedömdes också vara en effektiv åtgärd inom ramen för 2014–2020 års gemensamma jordbrukspolitik som bör fortsätta att stödjas.
GJP-åtgärderna hade inte den positiva inverkan på sysselsättningen i landsbygdsområden som de flesta länder hade behövt. I de länder som besöktes underströk flera berörda parter med eftertryck vikten av sociala villkor. ”Arbetstagarrättigheter och anständiga arbetsförhållanden måste därför garanteras genom sociala villkor i GJP-finansieringen”, sade Piroska Kállay avslutningsvis.
Det bör även inrättas en observationsgrupp för landsbygdsutveckling. (mr)