Giuseppe Guerini: den digitala plattformsekonomin – en företeelse i stark expansion som överskrider Europeiska unionens gränser

Digitala plattformar skapar ett ”virtuellt utrymme” där interaktioner och utbyten äger rum som är mycket mer än en enkel matchning mellan utbud och efterfrågan och kan utöva en allt mer förfinad kontroll och påverkan gentemot arbetstagare, leverantörer och användare. De innebär dock också en utomordentlig möjlighet till banbrytande innovation som ger upphov till nya kundtjänster och nya sysselsättningsmöjligheter. Detta är möjligt med hjälp av profileringssystem och omfattande användning av data, med tillämpning av system för artificiell intelligens och algoritmer som fastställs av dem som styr plattformarna.

I takt med denna företeelses tillväxt har det också uppstått en rad olika former av arbetsrelationer via dessa plattformar: egenföretagande, oregelbundet samarbete, individualiserade anställningsavtal. I detta sammanhang kan kooperativ av arbetstagare vara ett intressant verktyg för att göra arbetsrelationerna stabilare. Dessa kännetecknas av att arbetstagarna är direkta huvudaktörer, och även ägare av plattformen och de algoritmer som får den att fungera.

Men vad är ett plattformskooperativ?

I grund och botten är det ett kooperativt företag som styrs demokratiskt med medverkan av deltagande intressenter, och som organiserar produktion och utbyte av varor och tjänster genom en it-infrastruktur och protokoll som interagerar med olika enheter, både fasta och mobila.

Som alla kooperativ ägs och styrs plattformskooperativ av dem som är mest beroende av dem, i detta fall arbetstagare, användare och andra berörda parter. Detta görs naturligtvis med hänsyn till den lämpliga avtalsramen för medlemmarna/arbetstagarna, oavsett om de är anställda eller egenföretagare.

Därför borde man, vid genomförandet av den europeiska strategin för digital omställning, inkludera initiativ för att stödja framväxten av kooperativ för förvaltningen av digitala plattformar, även i syfte att främja kollektivt ägande av digitala tjänster, data och teknisk infrastruktur och på så sätt möjliggöra en större ekonomisk diversifiering och spridning av den ekonomiska demokratin, även när det gäller digital arbets- och företagsorganisation. Såsom påpekas i yttrandet finns det nämligen ett antal luckor i rättssäkerheten för de arbetstagare och konsumenter som interagerar via plattformarna, och därför är det viktigt att erkänna både vikten av social dialog och den roll som organisationer inom den sociala ekonomin kan och bör spela i detta sammanhang.

Detta yttrande utgör ett lägligt och samstämmigt bidrag från EESK till kommissionens arbete för att reglera villkoren för arbetstagare på digitala plattformar och även till den bredare internationella debatten om plattformskooperativ, vilket visar att kommittén verkligen följer utvecklingen uppmärksamt och är en lämplig företrädare för det civila samhället och de europeiska arbetsmarknadsparterna.