Av Elena Calistru

Den senaste tidens kriser har inneburit ett stresstest för EU:s ekonomiska struktur, och vanliga människor har fått dra det tyngsta lasset. I vårt yttrande Så lämnar vi kriserna bakom oss visar vi hur ekonomin kan utformas på ett sätt som skyddar enskilda och företag i stället för att utsätta dem för ekonomisk turbulens.

För att detta ska kunna uppnås måste tre ekonomiska krav uppfyllas:

För det första måste de ekonomiska prognoserna gå ut på att förutse lämpliga åtgärder i stället för att göra återblickande analyser. När inflationen slår till är det på våra köksbord det märks först – inte på de ekonomiska resultattavlorna. Vi behöver sofistikerade system för tidig upptäckt, som visar var det finns flaskhalsar och prisöverföringsavvikelser innan de leder till orimligt höga uppvärmningskostnader och dagligvarupriser. De hushåll som är mest sårbara för ekonomiska chocker är också de som har minst förutsättningar att skydda sig mot dem, och för att se till att riktade skyddsåtgärder vidtas måste man göra en detaljerad kartläggning av sårbarhetens verkliga utbredning.

För det andra måste den finanspolitiska kapaciteten inriktas på inbyggd stabilisering snarare än krisinsatser. NextGenerationEU var ett imponerande men likväl improviserat instrument. Genom permanenta finanspolitiska stabiliseringsmekanismer, med tillsyn från det civila samhället, kan man se till att krishanteringsåtgärder skyddar de mest utsatta. När den ekonomiska styrningen inte beaktar fördelningseffekterna uppstår det sociala spänningar som undergräver just den resiliens som vi försöker bygga upp. Sociala grundvillkor i EU:s finansiering bör inte ses som byråkratiska hinder – de kan se till att ekonomisk tillväxt ger alla en högre levnadsstandard.

För det tredje måste marknadsintegrationen gå snabbare på de områden där konsumenterna har störst nytta av den. Om energikostnaderna hos oss är betydligt högre än hos våra konkurrenter är det inte bara en fråga om makroekonomiska indikatorer – det handlar om räkningar som varje månad utgör en belastning för hushållens budgetar i hela EU. Strategiska investeringar i gränsöverskridande infrastruktur och integrering av energimarknaderna är inte bara abstrakta ekonomiska mål, utan också något som innebär en konkret lättnad för familjer och företag som dignar under levnadskostnadsbördan.

Att utforma den ekonomiska politiken utan att ta hänsyn till det civila samhällets synpunkter är som att navigera utan att känna till området – tekniskt sett så går det, men i praktiken är det inte särskilt smart. När politiken utformas med fullt deltagande av dem som kommer att erfara politikens konsekvenser blir resultatet alltid bättre. Det handlar inte om att genomföra samråd som en ren formalitet, utan om att dra nytta av det organiserade civila samhällets samlade kunskap under hela den politiska processen.

EU:s konkurrenskraftiga sociala marknadsekonomi behöver moderniseras, inte överges. De som hävdar att vi behöver välja mellan att gynna konkurrenskraften och att skydda medborgarna är personer med bristande ekonomisk föreställningsförmåga. De utmaningar som ligger framför oss kräver institutionell kreativitet och att ekonomisk resiliens och människors välbefinnande sätts i centrum för EU:s ekonomiska styrning.