Pandemins konsekvenser gjorde Europas gränser synliga igen, i vissa fall till och med inom ett och samma land. Man hade kunnat tro att det skulle leda till en minskning av de gränsöverskridande samarbetena mellan regioner och städer. Men det blev faktiskt tvärtom.

Hur var det då att uppleva nedstängningen i Bulgarien? För en dynamisk och energisk friluftsfantast som mig var det tufft. Det fanns många restriktioner. Vi var tvungna att stanna hemma och kunde bara gå ut under de tider när de väsentligaste butikerna höll öppet för att köpa livsmedel, läkemedel och hushållsartiklar. En social distansering på minst 1,5 meter var obligatorisk, både inuti och utanför butikerna. Det var ganska komplicerat: varje gång man lämnade Sofia var man tvungen att fylla i ett formulär om skälet till sin resa och vart man var på väg, och på begäran visa upp det för polisen.

Den goda nyheten är att befolkningen har blivit mycket mer självförsörjande och att de uppskattar lokala livsmedel, lokala leverantörer och korta livsmedelsförsörjningskedjor i mycket högre grad. Efterfrågan på livsmedel från lantbruk och livsmedel som köps direkt från odlarna har ökat. Gräsrotsinitiativ främjar trädgårdsodling och småskalig produktion av grönsaker och örter.

Marknaderna är fortfarande öppna för allmänheten. De utgör en traditionell plats för försäljning av livsmedel, fröer, plantor, frukt, grönsaker och blommor. Att de får hålla öppet – under stränga säkerhetsåtgärder – bidrar till att upprätthålla en känsla av normalitet och bekanta rutiner.

I bergsområdena har lokala åtgärdsgrupper också varit mycket aktiva. För att ytterligare stödja producenter av lokalt odlade livsmedel under epidemin har de samlat in och förmedlat användbara kontakter på sina webbplatser.

I min organisation var vi, för att följa olika rese- och kontaktrestriktioner, tvungna att ställa in många av de fysiska möten och evenemang som vanligtvis gör det enklare att inleda samarbetsinitiativ och förmedla deras resultat. Men dessa begränsningar satte inte på långa vägar stopp för vår verksamhet. Vi fortsätter att samarbeta effektivt för att göra bergsregionerna starkare och ännu mer motståndskraftiga. I vissa fall anpassar vi våra arbetsplaner och tar nu fram gemensamma lösningar för att hjälpa utsatta EU-regioner och städer att klara av det rådande nödläget.

Vi inrättade ”Giving a hand” – en plattform för att öka solidariteten i landsbygdsområden. Plattformen främjar solidaritet mellan människor genom att föra samman människor i behov av hjälp med volontärer som är redo att bokstavligen ”ge någon ett handtag”. För närvarande är verksamheten inriktad på att hjälpa utsatta, funktionsnedsatta och äldre personer med att handla eller sköta hemmet (inte personlig vård och omsorg) och att ordna barnvakt åt föräldrar som måste arbeta och inte kan hitta någon annan lösning för sina barn.

Många andra initiativ har växt fram i landsbygds- och bergsområdena, och visar på den starka motståndskraft och beredskap att hjälpa andra som finns i våra samhällen. Det jag har lärt mig under den här tiden är att jag inte ska skjuta upp mina livsplaner! Att vara aktiv kan rädda oss i svåra tider.