I sitt yttrande ”Förbättra miljöskyddet genom straffrättsliga bestämmelser”, som antogs vid plenarsessionen i mars, föreslår EESK att EU bör införa straffrättsliga påföljder för så många typer av miljöbrott som möjligt.

I rapporten diskuterades förslaget till nytt direktiv om miljöbrott och konkreta tillvägagångssätt för att påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

EESK välkomnar att förteckningen över miljöbrott med straffrättsliga påföljder har utökats från 9 till 18, men menar att direktivet bör omfatta så många typer av miljöbrott som möjligt. För att påföljderna ska vara verkligt effektiva, proportionella och avskräckande anser kommittén vidare att straffskalorna bör höjas avsevärt.

Ytterligare ett förslag i rapporten är möjligheten att utvidga Europeiska åklagarmyndighetens behörighet till att omfatta miljöbrott, eftersom många miljöbrott har kända kopplingar till organiserad brottslighet.

EESK förespråkar att ekocidbrott inkluderas i direktivet, och att det definieras som ”en olaglig eller uppsåtlig handling som begås med full vetskap om att det finns en betydande sannolikhet för allvarliga – samt omfattande eller långsiktiga – skador på miljön till följd av denna handling”. EESK noterar att väpnade konflikter per definition praktiskt taget alltid är ekocider. 

Miljöbrott är den fjärde mest lukrativa brottskategorin globalt och håller på att öka inom EU. Även om gränsöverskridande fällande domar inte har ökat nämnvärt, har antalet miljöbrott som begås i Europa ökat.
EESK understryker dock att en översyn av direktivet inte är tillräckligt. Genomförandet i medlemsstaterna är en av de brister som påtalats i bedömningarna av det nuvarande direktivet. Kommittén vill därför rikta uppmärksamhet på behovet av att stärka brottsbekämpningskedjan och föreslår att EU:s medlemsstater bör inrätta polisstyrkor, åklagare, domare och domstolar som är specialiserade på miljöbrott.

Miljöbrottsdirektivet från 2008 är det främsta bindande instrumentet i EU för att ta itu med miljöbrott. En utvärdering som genomfördes 2019 och 2020 visade att direktivet inte hade någon större effekt i praktiken. Under de senaste 10 åren har antalet miljöbrott som utretts och lett till fällande dom fortsatt vara mycket lågt, påföljderna har inte varit tillräckligt avskräckande och det har inte förekommit något systematiskt gränsöverskridande samarbete. I ljuset av utvärderingen har kommissionen beslutat att ersätta detta EU-direktiv med ett nytt. (mr)