EESK info frågar: Hur och när kan omställningen till en grönare, mer cirkulär och mer digital industri fullföljas, så att målen i kommissionens gröna giv uppnås? Vilken roll spelar råvaror i denna process?

Pietro Francesco De Lotto, CCMI:s ordförande: Oavsett om vi talar om en fjärde, femte eller till och med sjätte industriell revolution, uppstår det ofta en offentlig debatt. Trots de olika åsikterna i frågan är det klart att vi inom vår industri genomgår en djupgående omvälvning som innefattar en dubbel utmaning: att bli grönare och mer cirkulär samt att inleda en digital omvandling. Denna omvälvning drivs av flera faktorer såsom folkopinion, konsumentmedvetenhet, strävan efter global konkurrenskraft och behov av att anpassa arbetskraften till nya modeller.

Som fallet är med alla revolutioner kommer det slutliga resultatet att bli radikal förändring. I vårt fall kommer detta förhoppningsvis att innebära en europeisk industri som har gjort miljöanpassning och digitalisering till en konkurrensfördel på den globala arenan. Detta är en process som redan har pågått under flera år, men de offentliga myndigheterna bör styra denna omvandling på ett adekvat sätt för att säkerställa att fördelarna når alla företag, alla arbetstagare och alla regioner i Europa.

Kampen mot klimatförändringar och målen för hållbar utveckling är otvetydigt en viktig pelare i EU:s verksamhet, men det gäller att se till att samtliga delar samhället och näringslivet i allt högre grad uppfattar dem som en möjlighet i stället för en börda. Den europeiska gröna given, handlingsplanen för den cirkulära ekonomin, den nya industristrategin för EU (inklusive en kommande uppdatering) och all därmed sammanhängande verksamhet och lagstiftning är viktiga verktyg för att omsätta dessa diskussioner till vardagsverklighet överallt i Europa, utan att denna gemensamma ansträngning lämnar någon på efterkälken.

Råvaror, och i synnerhet råvaror av avgörande betydelse, står i centrum för denna process. Digitaliseringen och miljöanpassningen av industrin och samhället i EU kräver teknik som i sin tur kräver råvaror. För att nämna ett exempel kommer vindkraft från turbiner som bland andra material innehåller sällsynta jordartsmetaller. EU är nästan till 100 % beroende av att Kina tillhandahåller sådana metaller. Och det ser nästan lika ut i fråga om många tekniker som är nödvändiga för den gröna och digitala omställningen, från batterier till solceller och från robotteknik till bränsleceller. Under de senaste månaderna har denna problematik i ännu högre grad än tidigare blivit känd bland allmänheten eftersom covid-19-pandemin har blottlagt behovet av att industrin och samhället i EU generellt blir mer motståndskraftiga och strategiskt oberoende, bland annat i fråga om vacciner, läkemedel och medicintekniska produkter.

Kommissionens handlingsplan för råvaror av avgörande betydelse – som också nyligen var föremål för ett yttrande från CCMI/EESK – är ett bra instrument som kombinerar arbetet på att åtgärda de nuvarande bristerna med insatser som förebygger möjliga framtida problem.

För att svara mer koncist på frågan vill vi se en blomstrande grön och digital industri i EU, men vi vill inte vara med om att vår industri och vårt samhälle övergår från ett beroende (t.ex. av vissa fossila bränslen) till ett annat, nämligen att vara fullständigt avhängigt av vissa råvaror av avgörande betydelse. För att undvika detta – och för att säkerställa att den gröna och digitala omställningen ökar motståndskraften, konkurrenskraften och den sociala rättvisan – måste vi investera i forskning och utveckling, prospektering av hållbar gruvdrift på hemmaplan, återvinning av värdefulla material från avfall samt skapa lika villkor på multilateral nivå. Detta är viktigt för att säkerställa att de gröna och digitala omvälvningarna är framgångsrika och gynnar EU:s industri och samhälle som helhet.