European Economic
and Social Committee
Social dialog som ett verktyg för att främja hälsa och säkerhet på arbetsplatsen
Av EESK:s arbetstagargrupp
Vid en tidpunkt då olika kriser och omställningar påverkar arbetslivet kan den sociala dialogen utgöra ett oumbärligt verktyg för att nå tre viktiga mål: att förutse och hantera förändringar som orsakas av de gröna, digitala och demografiska omställningarna, att förbättra förebyggandet av arbetsolyckor och arbetssjukdomar samt att öka beredskapen inför eventuella framtida hälsokriser.
Jämte den sociala dialogen bör EU, när så krävs, anta nya lagstiftningsåtgärder såväl som riktlinjer för till exempel distansarbete och en uppdatering av det europeiska ramavtalet från 2002.
Pandemin är ett tillfälle att skapa ny och gemensam kapacitet för att hantera kommande kriser och mildra konsekvenserna för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Återhämtningsplanerna bör göra det möjligt att stärka arbetsmarknadsparternas roll i de medlemsstater där de har minst inflytande.
Kostnaden för arbetssjukdomar såsom hjärtsjukdomar och utbrändhet bör övervakas noggrant i syfte att identifiera lämpliga åtgärder på lämplig nivå i linje med nollvisionen, som syftar till att eliminera arbetsrelaterade dödsfall i EU.
Arbetsmiljöåtgärder som vidtas genom social dialog bidrar positivt till arbetstagarnas hälsa, kan förbättra företagens lönsamhet samt minskar kostnaderna för vård och sjukfrånvaro. Samhällskostnaden för arbetsrelaterade skador och sjukdomar bedöms uppgå till 3,3 % av EU:s BNP (476 miljarder euro), vilket motsvarar mer än hälften av medlen i återhämtningspaketet.
Detta är skälet till att vi måste skapa en förebyggande kultur och det bör inbegripa att utbilda aktörerna i den sociala dialogen, öka medvetenheten om nya risker samt stärka och fördela de disponibla resurserna.
Tvåpartsförhandlingarna mellan de europeiska arbetsmarknadsparterna är av mycket stor vikt för att lösa problem med hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Tillämpningen av självständiga avtal är dock ibland inkonsekvent eftersom den sociala dialogen har olika tyngd i olika medlemsstater och systemen för förhållandet mellan arbetsmarknadens parter ser olika ut. Därför behövs det lagstiftningsåtgärder på vissa områden, till exempel angående psykosociala risker samt muskel- och skelettbesvär. (prp)