Av Jan Dirx

Reformen av EU:s elmarknad bör bygga på en hybridmodell som kombinerar marknadskrafter och offentlig förvaltning, eftersom energi inte är en handelsvara som vilken som helst.

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har länge efterlyst en reform av EU:s elmarknad. I praktiken vältras riskerna på EU:s elmarknad till stor del över på konsumenter och företag. Efter det att Ryssland inlett sitt anfallskrig mot Ukraina steg energipriserna ännu snabbare, efter att redan ha stigit sedan 2021. Kriget hade en stor inverkan på kostnaderna för fossila bränslen – särskilt gas, som i stor utsträckning används för att producera el – och dessa prisökningar vältrades över på slutkonsumenterna via deras elräkningar.

Denna utveckling har föranlett ett förslag från kommissionen om en reform av EU:s elmarknad. EESK anser att kommissionens förslag innebär ett steg i rätt riktning, men att förslagen inte är tillräckliga.

Kommittén lägger därför fram ett antal förslag som går ännu längre. Huvudprincipen för oss är att energi inte bör behandlas som en handelsvara som vilken som helst. Energi är en viktig byggsten i vårt ekonomiska och sociala system och därmed en central del i tillhandahållandet av offentliga tjänster. Det måste därför skapas ett regelverk inom det framtida energiområdet som garanterar såväl en miljövänlig, ekonomiskt överkomlig och tillförlitlig energiförsörjning som rätten till energi. Det föreslås att detta regelverk utformas som en hybridmodell med marknadskrafter och offentlig målstyrd förvaltning enligt principen ”avreglering där så är möjligt och reglering där så krävs”.

Kommittén föreslår att det i centrum för denna modell inrättas en statlig ”e-facilitet” som köper el från producenterna och säljer den till leverantörer till hushållskunder, små och medelstora företag, medborgarenergigemenskaper, storkonsumenter och när det är lämpligt och möjligt till andra länder.

Vi välkomnar kommissionens avsikt att göra elmarknaden mer konsumentinriktad, men vi anser att kommissionen kunde ha gått ännu längre i detta hänseende. Vi anser till exempel att marknaden bör organiseras så att konsumenter och andra små marknadsaktörer som producerar sin egen el i största möjliga utsträckning kan dra nytta av den el de själva producerar, även om de levererar elektricitet till elnätet. Ett annat, mer rättvist sätt att ge små producenter denna möjlighet är vårt förslag till ”elbank”, vilket är ett exempel som kan tänkas igenom och vidareutvecklas ytterligare.

Slutligen pekar vi på att elmarknaden befinner sig mitt i ett paradigmskifte och det kommer utan tvekan att krävas ytterligare reformer under de kommande åren.