Av Oleksandra Matvijtjuk
I min egenskap av människorättsadvokat har jag dokumenterat krigsförbrytelser sedan Ryssland inledde detta krig 2014, så att de alla förr eller senare kommer att bestraffas. Som människa förstår jag däremot att vi inte kan vänta tills dess för att stoppa dem. Därför förespråkar jag en snabb start på processen för Ukrainas anslutning till Nato.
Antalet krigsförbrytelser som vi påträffat är utan motstycke. Ryska trupper har avsiktligt förstört bostadshus, kyrkor, skolor och sjukhus, attackerat evakueringskorridorer, inrättat ett system med filtreringsläger, organiserat tvångsdeportationer samt fört bort, våldtagit, torterat och mördat civila i de ockuperade områdena.
Detta är inte ett krig mellan två stater. Detta är ett krig mellan två system – mellan en auktoritär regim och en demokrati. Ryssland försöker bevisa att demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter är falska värden. Om de är äkta, varför kan de inte skydda någon? Varför kan inte hela det internationella freds- och säkerhetssystemet stoppa ryska illdåd? Varför är jag, en människorättsadvokat som använt lagen i många år för att skydda människor, nu tvingad att besvara frågan ”Hur kan vi hjälpa till med att skydda människor från Rysslands angrepp” med ”Ge Ukraina moderna vapen”?
Eftersom, just nu, så fungerar inte rättssystemet. Även om jag hoppas att detta bara är tillfälligt.
Under årtionden har rysk militär begått internationella krigsförbrytelser i Tjetjenien, Moldavien, Georgien, Mali, Libyen och Syrien. De har aldrig straffats för dessa brott.
Vi måste bryta denna cirkel av straffrihet. Vi måste inrätta en särskild krigsförbrytartribunal redan nu och ställa Putin, Lukasjenka och andra skyldiga personer till svars.
Ja, detta är ett djärvt steg, men det är det enda rätta.
Som människorättsadvokat har jag dokumenterat krigsförbrytelser så att alla ryska brottslingar en dag kan komma att ställas till svars. Som människa förstår jag dock att vi inte kan vänta tills dess för att få stopp på dessa brott. Därför resonerar jag så här:
Så länge som Ukraina förblir sårbart kommer hela det euroatlantiska säkerhetssystemet att förbli sårbart. I stället för Natomedlemskap talar somliga politiker om vissa säkerhetsgarantier, som i verkligheten inte alls kan likställas med artikel 5 i Natofördraget. Hur kan separata säkerhetsgarantier garantera säkerheten i ett så stort land som inte kan omfattas av ett enskilt antimissilskydd mot ryska missiler? Hur mycket kommer dessa garantier att kosta på lång sikt, särskilt med anledning av de direkta konsekvenserna av den otrygghet som uppstår, såsom ”livsmedelskrisen”? Ger dessa särskilda garantier oss möjlighet att skapa ett hållbart samhälle när det som återuppbyggs i dag kan förstöras igen i morgon? Eller när det gäller att göra det säkert för miljontals ukrainska flyktingar att återvända till Ukraina?
Ukraina förtjänar att vara medlem av Nato. Frihet och demokrati är värden som Ukraina delar och är redo att försvara. Ukraina kommer inte bara att vara ett mottagarland när det gäller alliansens säkerhet utan kommer också att bidra kraftfullt till denna säkerhet. Detta är inte några löften. Detta är ett faktum som bevisats på slagfältet. Ukraina kommer att göra Nato starkare.
Att inleda processen som innebär att Ukraina faktiskt blir en del av Nato är ett sätt att få slut på kriget, inte att utvidga det, eftersom ”strategisk osäkerhet” alltid kommer att vara en anledning för Ryssland att fortsätta sitt anfallskrig mot Ukraina.
Människor i Ukraina förväntar sig konkreta resultat från Natotoppmötet den 11-12 juli 2023 i Vilnius. Tiden för försäkringar om att dörren till Nato står öppen är nu förbi. Nu är det dags att fatta beslut om att inleda processen för Ukrainas anslutning till Nato.
Ryssland har alltid agerat i förebyggande syfte. Ryssland har använt sig av krig och ockupation av utländska territorier för att ställa det internationella samfundet inför ett fullbordat faktum och tvinga omvärlden att anpassa sig till den nya verkligheten. De demokratiska länder som är medlemmar i Nato bör äntligen ta initiativ till att inleda denna process. Vi har tagit säkerheten för given alltför länge. Nu måste vi ta ansvar för vår gemensamma framtid.
