Av EESK-gruppen Mångfald Europa
En ny EESK-studie ”The implications of COVID-19 on fundamental rights and civic space”, beställd av EESK-gruppen Mångfald Europa, undersöker hur covid-19-pandemin har påverkat arbetet inom organisationerna i det civila samhället och vilken effekt åtgärder i de enskilda medlemsstaterna har haft på organisationernas möjligheter att utöva sina grundläggande rättigheter och friheter.
Enligt studiens huvudförfattare Filip Pazderski ledde studien till följande observationer och rekommendationer:
För det första har pandemin haft en heterogen och komplex inverkan på organisationerna i det civila samhället. Å ena sidan var dessa organisationer ofta först med att omorganisera sin verksamhet, vilket innebar att de reagerade snabbare än offentliga förvaltningar eller företag på lokalsamhällenas behov. De flyttade sin verksamhet till nätet, vilket innebar att digitaliseringen påskyndades. Allt detta gjorde det möjligt för organisationerna att nå ut till nya målgrupper och öka effektiviteten i och bredden på sin verksamhet. Det blev lättare att bygga koalitioner, främja erfarenhetsutbyte och komma fram till gemensamma offentliga ståndpunkter. Som ett resultat har organisationerna i det civila samhället blivit mer synliga, och kunskapen om deras dagliga arbete i samhället har ökat.
Å andra sidan påverkades de kraftigt av den långdragna hälsokrisen. Den mest akuta effekten var att de drabbades av ekonomiska svårigheter. I synnerhet mindre organisationer, som är verksamma utanför storstäderna och som samlar grupper som inte är så aktiva på nätet, var tvungna att ställa in verksamheten. Många av dem har ännu inte återupptagit arbetet. Många av dem som arbetar för organisationerna drabbades av psykiska hälsoproblem, utmattning till följd av distansarbete och växande osäkerhet kring framtiden, något som förvärrades av den långvariga sociala isoleringen. Balansen mellan arbete och privatliv var ofta svår att upprätthålla på grund av oregelbundna arbetstider.
Pandemin har blottlagt och förstärkt problem som redan fanns. Civilsamhällesorganisationernas förmåga att verka har hindrats av extraordinär lagstiftning som har minskat insynen i det politiska beslutsfattandet, hindrat övervakningen av beslutfattarnas arbete och begränsat mötes- och yttrandefriheten. Dessa restriktioner och inskränkningar genomfördes under förevändning att man bekämpade pandemin. Standarderna för den civila dialogen i lagstiftningsarbetet har försämrats. Civilsamhällesorganisationerna har ofta inte ens bjudits in till samråd om de lagar som införts för att mildra krisens effekter.
För att möta dessa utmaningar måste vi ge organisationerna i det civila samhället mer flexibel och tillgänglig finansiering, säkerställa deras meningsfulla deltagande i övervakningen av EU-medel, anta EU:s strategi för det civila samhället som betonar sektorns roll, ständigt övervaka och reagera på angrepp mot civila aktörer samt tillhandahålla en mer strukturerad ram för en öppen, regelbunden och transparent civil dialog i EU. Det här är inga nya idéer, men pandemin har gett dem en ny innebörd. Dessutom kan den roll som organisationerna i det civila samhället har haft och deras ökade synlighet bidra till att dessa idéer äntligen omsätts i verkligheten.
Den slutliga studien presenterades under det civila samhällets dagar i mars. Mer information finns här.