Till att börja med vill jag uttrycka min sorg över Europaparlamentets talman David Sassolis hastiga bortgång. I maj 2020 noterade talman Sassoli att pandemin har visat att vi förfogar över en ”fantastisk resurs” inom EU, nämligen det civila samhället. Vi kommer att sakna honom mycket.

Det har nu gått två år sedan vi först hörde talas om covid-19. Efter de inledande rapporterna om ett virus som riskerade att utlösa en global pandemi är jag säker på att vi inte förväntade oss att denna fråga skulle fortsätta att sysselsätta oss under 2022.

Vi välkomnar det nya året och ännu en gång försöker vi hitta energin för att med optimism och hoppfullhet kunna blicka framåt.

Det franska rådsordförandeskapets motto ”nystart, styrka, samhörighet” tycks således välfunnet. När president Macron redogjorde för ordförandeskapets tre huvudprioriteringar gav han uttryck för sina tankar om ett Europa präglat av större suveränitet, en europeisk tillväxtmodell och humanism.

Även om vi kanske kan blicka fram emot att lämna pandemiproblemen bakom oss har vi stora utmaningar framför oss som vi måste ta itu med, oavsett hur covidsituationen utvecklar sig.

Förnyad tonvikt kommer att läggas vid det europeiska försvaret, som hamnat i fokus mot bakgrund av spänningar både när och fjärran.

Samarbete och samverkan kommer att bli nödvändigt, vilket framgår av den planerade konferensen om västra Balkan i juni.

Nästa månad kommer Frankrike, tillsammans med ordförandena Charles Michel och Ursula von der Leyen, att anordna ett toppmöte mellan stats- och regeringschefer i Europeiska unionen och Afrikanska unionen. Syftet med toppmötet är att få till stånd en ekonomisk och finansiell ”ny giv” med Afrika. Det franska ordförandeskapet vill genomföra ett åtgärdsprogram på utbildnings-, hälso- och klimatområdet som är tillräckligt omfattande för att ta itu med de utmaningar som Afrika brottas med.

Detta år har utnämnts till Europaåret för ungdomar, och ungdomars ledarskap i klimatfrågor visar vad en engagerad grupp tillsammans kan åstadkomma i samhället. Ungdomsrörelsen har tryckt på för att den gröna agendan ska hamna högre upp på listan över politiska prioriteringar. I en rad lagstiftningsförslag i år kommer de komplexa detaljerna för hur vi ska uppnå koldioxidneutralitet senast 2050 att slås fast. Det kommer att bli utmanande och omvälvande, men det är samtidigt det enda alternativ som återstår efter åratal av fördröjda klimat- och utsläppsåtgärder. Det finns ett akut behov av åtgärder, och omställningen måste accepteras, men också hanteras, för att säkerställa att utgången blir rättvis och att rätt slags stöd finns på plats för att skydda de mest utsatta i samhället. Denna tanke har slagit rot på bred front under loppet av denna globala pandemi, som utgör ett ökat hot mot vissa utsatta gruppers liv. 

Slutligen kommer vi naturligtvis också att kunna ta del av slutsatserna från konferensen om Europas framtid. Här vid EESK har vi engagerat oss, organiserat evenemang och samråd och strävat efter fungera som en kanal genom vilken medborgare och grupper runt om i Europa kan föra fram sina synpunkter. Det är mycket viktigt att EU når fram på ett personligt plan och lyssnar till alla dessa synpunkter. Det återstår att se om konferensen om Europas framtid lyckas med detta, men EESK kommer att fortsätta att vara en förbindelselänk till medborgarna och se till att alla synpunkter blir hörda i debatterna om hur vi gemensamt ska utforma vår framtid.

Cillian Lohan, EESK:s vice ordförande