Av Alena Mastantuono

Varje år drar över 10 miljoner patienter i EU nytta av nuklearmedicin till följd av diagnos och behandling av sjukdomar som cancer, men också hjärt–kärlsjukdomar och neurovaskulära sjukdomar.

Strålnings- och kärnteknik där radioisotoper används är avgörande i kampen mot cancer i alla delar av vårdkedjan, såväl för tidig upptäckt, diagnos och behandling som för palliativ vård.

Antalet patienter som drar nytta av nuklearmedicin ökar, främst på grund av vetenskapliga genombrott. Europeiska forskare och företag har utvecklat några av de senaste innovativa radioligandbehandlingarna mot cancer, till exempel läkemedel mot endokrina cancertumörer, prostatacancertumörer och metastaser. Prostatacancer orsakar 90 000 dödsfall i Europa varje år och lutetium-177 är en mycket lovande radioisotop för behandling av denna cancerform. Jämfört med traditionella behandlingar har modern radionuklidterapi god effekt på cancerceller och är ofta mindre skadlig för kroppen. Tiotusentals cancerpatienter behöver riktad radionuklidterapi, som det ofta inte finns något alternativ till.

Leveranskedjan för nuklearmedicin är dock mycket komplex innan den når patienten. Den omfattar anskaffning av råvaror samt lagring, bestrålning, bearbetning, logistik och tillämpning. När radioisotoperna har producerats måste de bearbetas, avsändas och användas inom en relativt kort tidsperiod, vissa under samma dag, andra inom ett par dagar, beroende på halveringstiden. De är i allra högsta grad kortlivade.

Överraskande nog är detta dock inget som gränsöverskridande transport och tullförfaranden tar hänsyn till. När det gäller till exempel gränsöverskridande transporter finns det flera hinder som leder till situationer där räkor kan prioriteras framför radioisotoper som är på väg att rädda en patients liv.

I sitt yttrande om tillgången på medicinska radioisotoper efterlyser EESK därför ett bättre samarbete mellan medlemsstaterna för att undanröja de rättsliga hindren. I yttrandet går vi igenom varje steg i leveranskedjan för radioisotoper i Europa och identifierar hindren för gränsöverskridande leveranser samt beroendet av tredjeländer. I yttrandet föreslås också lösningar på bristen på infrastruktur i Europa och betonas behovet av samordnad forskning och utveckling.

Rekommendationerna som läggs fram i vårt yttrande ligger i linje med de slutsatser som nåddes på toppmötet i april mellan EU:s stats- och regeringschefer, där man betonade behovet av att minska EU:s strategiska beroende inom känsliga sektorer såsom hälso- och sjukvård och kritisk teknik. I slutsatserna betonades även behovet av att fokusera på gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster och gränsöverskridande rörlighet för varor, inbegripet väsentliga varor såsom läkemedel, vilket är i linje med Enrico Lettas rapport

EU måste tillhandahålla produktionsincitament för att sörja för större strategiskt oberoende i försörjningen av radioisotoper. Trots att EU är en världsledande leverantör av medicinska radioisotoper finns det ett kritiskt beroende av USA och Ryssland för försörjning av metalliskt högkoncentrerat låganrikat uran (Haleu) och för försörjning av vissa anrikade isotoper som används som mål vid produktionen av radioisotoper.

EU är fortfarande starkt beroende av Ryssland när det gäller försörjning av mål för stabila isotoper som gör det möjligt att producera vissa radioisotoper för moderna molekylära strålbehandlingar eller sådana som är under utveckling, såsom ytterbium-176, som används för att producera lutetium-177.

Detta utgör en verklig utmaning för leveranskedjan för denna specifika radioisotop, för vilken den globala efterfrågan väntas tredubblas under de kommande åren.

Leveranskedjan är även avhängig av systemen för produktion i reaktor eller med accelerator och av bearbetning och leverans till sjukhus. För att säkerställa lika tillgång till vård bör medlemsstaterna, särskilt forskningsinstitut och sjukhus, samarbeta närmare. Tillgången till strålbehandling är nämligen inte densamma i alla medlemsstater, framför allt i utvecklings- och pilotfaserna. Målet är att få snabbare tillgång till forskningsläkemedel eller till läkemedel av humanitära skäl samt att förbättra tillgången för små sjukhus som kan sakna sakkunskap och infrastruktur. Denna tillgång kan vara livsviktig för vissa patienter.

EU:s finansiering av forskning, utveckling och innovation inom nuklearmedicin, särskilt inom Horisont- och Euratomprogrammen, är avgörande för att tillgodose patienternas behov. EU bör ha strategiska projekt av gemensamt intresse på detta område som finansieras inom ramen för EU:s framtida fleråriga budgetram. Europeiska kommissionens Samira-strategi och Ervi (European Radioisotopes Valley Initiative) är värdefulla projekt för Europas plan mot cancer. Kommissionen bör gå längre och ge nuklearmedicin en mer framträdande plats i Europas plan mot cancer och i forskningsuppdraget om cancer i Horisont Europa.

Medlemsstaterna bör också finansiera folkhälsopolitik med fokus på medicinsk strålnings- och kärnteknik. Detta kommer att ge en god signal till industrin och göra det möjligt att utveckla och växa inom forskning och innovation samt inom industriell infrastruktur i Europa. Det kommer också att locka fler till sektorn.

Sammanfattningsvis kommer vi endast att kunna trygga försörjningen av radioisotoper i Europa och tillgodose patienternas ökade efterfrågan om vi fattar djärva politiska beslut.