EESK har föreslagit att produkter som inte kan repareras inte ska få saluföras i EU, och att det inte räcker att bara kräva att tillverkarna informerar konsumenterna om att produkterna inte går att laga.

Den nya rätten till reparation inom EU är ett stort framsteg på papperet, menar EESK. Men en konsument som vill låta reparera en smarttelefon eller en apparat som går sönder i stället för att köpa en ny kan stöta på ett antal praktiska hinder som gör det för svårt eller dyrt – eller i värsta fall helt omöjligt – att få den reparerad. EU bör gå längre och uppmana medlemsstaterna att förbjuda varje form av avsiktlig omöjlighet att reparera en vara.

Rätten att få en produkt reparerad kan inte existera ifall en vara avsiktligt är tillverkad på ett sätt som omöjliggör reparation, säger föredraganden för EESK:s yttrande, Thierry Libaert.

I sitt yttrande om förslaget till direktiv lägger EESK fram en rad praktiska åtgärder som syftar till att göra direktivet mer robust och säkerställa att reparationsalternativet alltid är lönsamt och ekonomiskt överkomligt även efter att garantiperioden har löpt ut, också ur ett företagsperspektiv. Bland förslagen återfinns följande:

• Att erbjuda incitament för att välja reparation – även enkla sådana, till exempel en förlängning av garantiperioden då produkten har reparerats under denna.
• Att tillåta innovativa lösningar såsom 3D-printing för att tillverka reservdelar, eller renovering, vilket innebär att produkten kan användas igen, eller utveckla en marknad för begagnade delar.
• Att lansera utbildnings- och fortbildningsprogram för att ge reparatörer de färdigheter som krävs i ett arbete som tidigare byggde på mekanik, men som nu i allt högre grad avser uppkopplade enheter. Generellt sett måste bristen på reparatörer i Europa åtgärdas.

Reparationssektorn skapar värde och goda arbetstillfällen i Europa som är svåra att utlokalisera. Sektorn genererar 404 arbetstillfällen per 10 000 ton reparerat material – 50 gånger mer än att göra sig av med dessa material som avfall, vilket har varit den dominerande trenden under de senaste åren. 65 % av konsumenterna slänger sina felaktiga varor, vilket motsvarar 7,5 miljoner ton avfall årligen.

Grönmålning: nej till påståenden som grundar sig på koldioxidkompensation

I likhet med direktivet om rätten till reparation är avsikten med direktivet om miljöpåståenden att ge européerna de förutsättningar de behöver för att kunna göra hållbara inköp. Konsumenterna är i allt högre grad villiga att göra detta, men de har ytterst svagt förtroende för producenternas påståenden om produkters och tjänsters miljöprestanda, och de känner sig vilsna bland de många miljömärken som finns på marknaden.

Det nya direktivet avses göra miljömärken och miljöpåståenden trovärdiga och pålitliga, men det innehåller brister. Enligt EESK:s åsikt bör direktivet innebära att påståenden som grundar sig på kompensation ska förbjudas eftersom flera konsumentmyndigheter och ett antal domstolsärenden har kommit fram till att påståenden som ”klimatneutral” eller ”plastkompenserad” som avser att uppväga utsläpp genom att investera i projekt som syftar till klimatlösningar (exempelvis trädplantering) är vetenskapligt felaktiga och alltid vilseledande för konsumenterna.

EESK framhåller att det behövs enhetlig lagstiftning. Det finns en fara för en bumerangeffekt, menar EESK:s föredragande Angelo Pagliara. Direktivet om miljöpåståenden bör stå som modell för en miniminivå av skydd mot grönmålning. Kraven i direktivet bör återspeglas i sektorsspecifik lagstiftning så att det inte ges någon möjlighet att slinka undan, hitta kryphål eller att försvaga konsumentskyddet.

Läs EESK:s yttrande om paketet om rätten till reparation
Läs EESK:s yttrande om direktivet om miljöpåståenden