EESK info: Berätta om den händelse som ledde till att du frihetsberövades och sattes i fängelse
Boško Savković: Den 4 juni 2023 anordnades en jättelik demonstration i Belgrad efter två massakrer i vilka 18 personer, varav hälften var barn, dödades. Många tror att det var en politiskt motiverad demonstration. Det var tvärtom en fredlig demonstration, och en av de största av sitt slag. Demonstranter begärde att ministern med ansvar för poliskåren samt medlemmarna i tillsynsmyndigheten för elektroniska medier skulle bytas ut.
Jag bar på en banderoll. På dess ena sida stod det ”PINK STINK” (PINK är den största regeringsvänliga mediegruppen i Serbien) och på den andra stod det ”Gamar och hyenor marscherar tillsammans för ett säkert Serbien”, vilket anspelar på mottot ”gamar och hyenor för säkerhet”, som några regeringsmedlemmar har använt sig av i parlamentet. Någon kom och fäste en hängd docka som såg ut som Aleksandar Vučić vid banderollen. Dockan togs snabbt bort, men foton hade redan delats av den på sociala medier och fått viral spridning.
Även om jag inte var med på fotona anklagades jag för denna handling och för att ha försökt undergräva den konstitutionella ordningen i Serbien, vilket kan ge ungefär trettio år i fängelse. Fyra poliser kom för att frihetsberöva mig. ”Varför fyra?”, frågade jag. ”Två för dig och två för dockan” sade de. Men de hittade varken banderollen, som hade lämnats kvar i min väns bil, eller dockan.
Ditt frihetsberövande ledde till att ett stort antal personer i Serbien och i Bryssel slöt upp kring din sak. Eftersom du är medordförande i EESK:s gemensamma rådgivande kommitté EU-Serbien skickade kommittén ut en tweet med en begäran om att du omedelbart skulle friges och den fick 27 000 visningar. Vilka tankar har du om det?
Eftersom jag var frihetsberövad hade jag ingen aning om vad som pågick. Det enda jag vet är att min fru ringde EESK:s vice ordförande, Aurel Laurențiu Plosceanu. EESK reagerade omedelbart, och det gjorde även medierna, det civila samhället och icke-statliga organisationer i mitt hemland. Jag är känd i Serbien och många reagerade genom att organisera demonstrationer utanför justitiepalatset. Det hade jag ingen aning om då. När jag fick 30 dagars fängelse började jag fundera över allt som kunde hända mig och åren jag skulle tillbringa i fängelse. Det är svårt att tänka klart vid sådana tillfällen, men jag försökte dra nytta av min bakgrund som advokat och tänka rationellt.
Jag tror att folk förstod att jag var oskyldig tack vare påtryckningarna från EU-institutionerna, icke statliga organisationer och från vanliga människor, och vände sig till de serbiska myndigheterna. Resultatet var en uppgörelse med åklagaren i form av en villkorlig dom på sex månader mot att jag på ett allmänt plan erkände min skuld.
Jag är ingen Che Guevara, jag är bara en av de medborgare som protesterat på gatorna med målet att få leva i ett tryggt land. Inget annat. Jag är författare, journalist och filmskapare. Men läget är sådant att regeringsmedlemmar vänder sig mot skådespelare, mediefolk, journalister och medborgare, och människor går ut på gatorna för att de inte längre vill höra denna hatpropaganda från parlamentet.
Tror du att denna händelse kan komma att förändra det serbiska samhället?
Det skulle den kunna, men vi behöver fria och oberoende medier. Det finns endast ett fåtal oberoende mediekanaler i Belgrad. På andra ställen än i huvudstaden, i mindre städer och samhällen, vet folk inte vad som pågår. Detta är ett informationskrig och en kamp mot falska nyheter från regeringen, som inför medborgarna målar upp en fullständigt snedvriden bild av demonstrationerna och medborgarnas krav.
Tror du att denna händelse kommer att prägla dig?
Jag vill lägga denna händelse bakom mig eftersom fängelset inte är ett ställe för hederliga personer. Jag vill inte vara rädd eftersom ett enda ögonblick av rädsla kan leda till många förlorade stunder i ens liv. Men rädslan är en instinkt som vi alla har. Jag är ingen revolutionär, jag är bara en man som vill ha rätt att uttrycka sina åsikter. Begär jag för mycket? Dessa är bara några av EU:s grundläggande värden: rättvisa, yttrandefrihet och rätten att bilda sin egen uppfattning.
Vilket slags stöd förväntar du dig från kommittén och från EU?
Bara att följa situationen i Serbien och övervaka händelseutvecklingen från dag till dag räcker. Det är också viktigt att EU-institutionerna följer med medierna och nyheterna från Serbien. Stöd på alla nivåer är verkligen till stor nytta för oss. Två journalister sitter till exempel i fängelse just nu. Politiska och diplomatiska signaler till vår regering skulle vara till hjälp. Mina tankar går till EU och till en europeisk framtid för Serbien.
Kan du berätta mer om situationen för medierna i Serbien?
Vi har en del oberoende medier i Serbien, men inte tillräckligt många och de når inte ut i hela landet. Jag tror också att vi inte har tillräckligt många medier som talar om EU i positiva ordalag, och att idén om Europa därför inte är populär i Serbien. Den grekiske filosofen Arkimedes sade en gång: ”Ge mig en plats att stå på, så ska jag förändra världen”. Jag säger: Ge mig medieutrymme i två månader, så ska jag förändra landet”. Det råder inget tvivel om att det skulle se annorlunda ut om Serbien hade fria medier. Det finns några grupper som skyddar journalister, men vi borde inte behöva skydda journalister som om de vore utrotningshotade djur.
Och hur är det med den nya generationen av journalister?
De gör sitt jobb med stor inlevelse och starkt engagemang. För dem är helt enkelt opartisk information och opartiska nyheter bra för ett land och för samhället. Jag vet att de tackar nej till jobberbjudanden från TV-kanaler som betalar bra, där allt de skulle behöva göra är att rätta in sig i ledet. Men det finns sådant som inte kan köpas, t.ex. värdighet. Den yngre generationen har värdighet. De försöker bygga en karriär som ger dem möjlighet att stiga upp på morgonen och se sig själva i spegeln utan att skämmas.
Vad har du för syn på Serbiens framtid?
Serbien har sin framtid i EU. Min dotter är 23 år gammal. Jag är säker på att hon en dag kommer att leva i EU, men tror inte att samma sak gäller för mig. Jag vet inte hur lång tid som kommer att krävas för att Serbien ska uppfylla EU:s kriterier eller om EU kommer att slå fast nya krav på Serbien. Men jag tror att det endast finns en enda väg som Serbien kan slå in på.
Jag var på en konferens i Thessaloniki för 20 år sedan och deltagarna där sade att Serbien behövs i EU eftersom Serbien är det enda land som kunde förbinda västra Balkan med EU. Och det stämmer, för det går att resa med båt, tåg och flyg. Nu finns det också en förbindelse via Bulgarien och Rumänien. Västra Balkans framtid är på så vis nära knutet till Serbiens framtid. Man kan säga att inget annat land i regionen ensamt skulle kunna ingå i EU.
Läs mindre