Av de nästan 500 miljoner människor som bor i EU är omkring hälften kvinnor. Enligt en studie från 2014 från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter har omkring en tredjedel av alla kvinnor i EU utsatts för våld någon gång i livet enbart på grund av att de är kvinnor.
Vi talar här om en våldsepidemi mot kvinnor: våld i nära relationer, i familjen, på arbetsplatsen, på gatan osv. Vi talar om en form av terrorism som riktar sig mot kvinnor, med tusentals offer varje år – kvinnor som mördas, skadas, misshandlas, förnedras, våldtas, attackeras, förolämpas, kränks, hotas m.m.
Våldet mot kvinnor är således en människorättsfråga, dvs. en kränkning av de mänskliga rättigheterna av det enkla skälet att personen är kvinna. Det handlar om rätten till fysisk och psykiskt integritet, rätten till trygghet, rätten till icke-diskriminering, rätten till privatliv osv.
Medlemsstaternas myndigheter och EU:s institutioner har således en skyldighet att slå vakt om kvinnors mänskliga rättigheter. Det förslag till direktiv som kommissionen lade fram den 8 mars – Internationella kvinnodagen – är ett nödvändigt och brådskande första steg.
EESK välkomnar den innovativa lagstiftningsåtgärd som ett direktiv om bekämpning av våld mot kvinnor ur ett intersektionellt perspektiv innebär. Ett sådant direktiv har efterfrågats brett inom samhället.
Med tanke på vidden och omfattningen av de olika typer av våld som kvinnor utsätts för bör man dessutom se till att åtgärderna för att bekämpa denna företeelse inte är neutrala utan i stället grundar sig på ett tydligt och otvetydigt jämställdhetsperspektiv samt att de utformas på så vis att det klart framgår att de är nödvändiga och effektiva.
Vi behöver en debatt om våldet mot kvinnor i EU, ta fram mekanismer för att definiera beteenden som bör lagföras, såsom våld, och fastställa straff och försvårande omständigheter. Det är dock även nödvändigt att införa förfaranden som skyddar brottsoffer och som säkerställer säker och trygg tillgång till rättsliga förfaranden, samt att sörja för stöd- och integrationsmekanismer för dem som utsatts.
EESK föreslår att konkreta åtgärder vidtas som en del av den sociala dialogen och vid kollektivförhandlingar för att säkerställa att våldsutsatta kvinnor kan behålla sina jobb och att de som är arbetslösa kommer in på arbetsmarknaden.
Samtidigt vet vi alla att sociala problem inte kan åtgärdas enbart via domstolarna, att straff inte bör vara den enda lösningen och att ämnesövergripande utbildning och medvetandehöjande åtgärder därför bör införas: vi bör använda oss av utbildningen och kulturen för att förbygga framväxten av våldsutövare och sörja för en utbildning på lika villkor och med respekt för mångfald.
Med tanke på den roll som utbildningen spelar för uppkomsten av könsroller och könstereotyper bör dess förebyggande funktion beaktas på alla utbildningsnivåer, särskilt inom ramen för en heltäckande sexualundervisning. Det institutionella samarbetet bör uttryckligen inkludera utbildningsväsendet, civilsamhällesorganisationer (i synnerhet feministiska sådana), arbetsmarknadens parter och berörda samhällsgrupper.
Slutligen är kommittén är djupt oroad över att extremhögern har föresatt sig att bekämpa alla förslag avseende jämställdhet och att i synnerhet systematiskt förneka det strukturella våldet mot kvinnor, som kvinnor drabbas av enbart på grund av sitt kön. Detta förnekande försämrar inte bara möjligheterna till en jämlik samexistens utan är också ett angrepp på värdena och principerna i artikel 2 i EU-fördraget.