Kremls hot om att sluta leverera gas kortsluter Europa. Efter Polen och Bulgarien hör nu även Finland, Danmark och Nederländerna till de länder som hamnat i onåd hos den ryska regeringen och fått sina gasleveranser avbrutna.

Den 18 maj lade kommissionen fram sin REPowerEU-plan på 300 miljarder euro som syftar till att sätta stopp för importen av rysk energi senast 2027. EU-länderna söker lösningar på hur man snabbt kan ersätta leveranserna av rysk energi. De påskyndar utbyggnaden av förnybara energikällor och gräver djupt i sina kassakistor för att bygga den infrastruktur som krävs för att importera flytande naturgas och fylla gaslagren. De letar också efter områden där energi kan sparas och gas kan ersättas. Samtidigt tickar klockan och ingen vet vem som kommer att bli nästa måltavla i denna ryska roulett. Det är inget tvivel om att situationen är mycket allvarlig och kräver exempellösa åtgärder.

Det förefaller svårt med nya infrastrukturinvesteringar och utbyggnad av förnybara energikällor, särskilt i denna tid av ekonomisk återhämtning efter covid-19-pandemin. Varje euro som spenderas måste genereras i en ekonomi som för närvarande står inför hög inflation, och även upplåning har sitt pris och bidrar till risken för skuldsättning. Samtidigt innebär marknadsreglerna att priserna också ökar eftersom efterfrågan är större. De extra säkerhetskostnader som är en följd av kriget hotar dessutom att driva upp energipriserna ytterligare. En annan utmaning som vi står inför är störningarna i leveranskedjorna, som försvarar utbyggnaden av förnybara energikällor.

För att påskynda utbyggnaden av ren teknik är REPowerEU-planen med rätta inriktad på att påskynda tillståndsförfarandena genom att nya vind- och solkraftprojekt förklaras vara en fråga om ”övervägande allmänintresse”. I linje med EESK:s yttrande om REPowerEU-meddelandet efterlyses i planen också att det införs fokusområden för förnybar energiproduktion på nationell nivå i områden med låg miljörisk. I planen föreslås dessutom att EU:s mål för förnybar energi för 2030 höjs till 45 % från det mål på 40 % som lades fram förra året och att energieffektivitetsmålet höjs till 13 % från det mål på 9 % som lades fram i juli 2021. Det föreslås också att det ska bli obligatoriskt med solpaneler för offentliga byggnader och nya bostadshus senast 2025 respektive 2029. Med tanke på den nuvarande marknadssituationen är det uppenbart att det helt enkelt inte är tekniskt möjligt att uppnå dessa mål. Det är bra att vara ambitiös, men vi måste fundera över hur realistiska och tillförlitliga våra mål är.

I planen framhåller kommissionen också att energipriserna i Europa kommer att stiga och bli mer volatila när länderna avstår från rysk energi. Situationen kräver riktade tillfälliga åtgärder i medlemsstaterna som snedvrider EU-marknaden så lite som möjligt, eller åtgärder på EU-nivå som inte äventyrar insatserna för att minska koldioxidutsläppen eller energiförsörjningen. På det hela taget riskerar marknadsinterventioner att motverka de mer långsiktiga målen genom att skapa osäkerhet kring investeringar och hindra utfasningen av fossila bränslen inom energisektorn.

Den europeiska elmarknaden har visat att den kan fungera väl när det gäller att förhindra inskränkningar i elförsörjningen eller till och med strömavbrott i vissa områden. Solidaritet mellan medlemsstaterna på EU:s elmarknad kommer att vara av avgörande betydelse, inte bara inför nästa vinter utan även inför nästa omgång i denna ”ryska roulett”.

Alena Mastantuono, EESK-ledamot