I ett nytt yttrandepaket anser EESK att hela värdekedjan för halvledare måste stärkas, inbegripet de sista produktionsfaserna, där kritiska brister har visat sig under covid-19-pandemin.

Vid sin plenarsession i juni antog EESK ett yttrandepaket om initiativet ”En rättsakt om halvledare för Europa”. EESK välkomnar kommissionens förslag och anser på det stora hela att det är ett mycket bra initiativ för att ta itu med den brist på halvledare som uppstått under covid-19-pandemin, men betonar ändå att kommissionen bör gå längre på vissa specifika områden. 

Först och främst anser EESK att för att industrin i EU ska kunna uppnå strategisk resiliens måste man ta hänsyn till hela halvledarsektorn. Heiko Willems, föredragande för EESK:s yttrande ”En rättsakt om halvledare för Europa”, betonar att ”kommissionens koncept ’från forskning till tillverkning’ (’lab to fab’) inte går tillräckligt långt, eftersom tillverkning inte är slutet på värdekedjan”.

EESK vill dra uppmärksamhet till det faktum att de sista stegen i produktionen – kapsling, testning och montering – inte omfattas fullt ut av förslaget. Dirk Bergrath, föredragande för EESK:s yttrande ”Europas halvledarekosystem” (förordning om halvledare) konstaterar följande: ”Produkter framställda i EU transporteras ibland till Sydostasien för kapsling och transporteras sedan tillbaka till Europa. Med tanke på de faror vi har upplevt under de gångna åren är detta inte rätt sätt att sträva efter strategiskt oberoende.”

Samtidigt är det viktigt att EU förblir öppet, eftersom halvledarsektorn är en av de mest globaliserade värdekedjorna i världen. Att skapa en sluten värdekedja vore ekonomiskt meningslöst. EESK anser att rätt väg att gå är att söka uppnå en balans mellan en stärkt EU-kapacitet och stärkta partnerskap med likasinnade länder. 

För att minska bristen på halvledare behöver EU ta itu med ett antal utmaningar: råvarutillgången, FoU-anläggningar, immateriella rättigheter, tekniskt kunnande och tillgång till kvalificerad arbetskraft. Detta kräver stora investeringar och stöd från den offentliga sektorn. Kommissionen har planerat att uppbåda 43 miljarder euro under de kommande åren. En stor del av denna budget är dock redan öronmärkt för andra program, såsom Horisont Europa och programmet för ett digitalt Europa, och kommer endast att omfördelas. 

”Var är de nya pengarna för industrin?” frågar Stoyan Tchoukanov, föredragande för EESK:s yttrande ”Det gemensamma företaget för halvledare”. ”Jämför detta med USA, som investerar 52 miljarder US-dollar mellan 2021 och 2026, och Kina, som har för avsikt satsa 150 miljarder US-dollar fram till 2025. Till och med ett mindre land som Sydkorea planerar att investera 450 miljarder US-dollar fram till 2030.” 

EU kommer att behöva uppbåda ytterligare offentliga medel, och EESK uppmanar kommissionen att precisera sina investeringsplaner. För att få fram 43 miljarder euro måste även de privata investeringarna öka. 

Kommissionen öppnar dörren för statligt stöd med upp till 100 % av finansieringsunderskottet för anläggningar som är först i sitt slag, dvs. anläggningar som ännu inte finns i EU. Detta för att stödja tekniksegment som är särskilt sårbara på grund av geopolitiska problem eller strategisk betydelse. 

”Vi är alla överens om att EU sitter fast i starka beroendeförhållanden och lider brist på kapacitet där vi i stället skulle behöva styrka. Därför måste projekten finansieras även med offentliga medel”, säger de tre föredragandena, ”men 100 % statligt stöd får varningsklockor att ringa, eftersom det kan öppna upp för projekt som egentligen inte är hållbara”. Den ekonomiska bärkraften i anläggningar av den här typen måste garanteras, åtminstone på medellång sikt – utan stödkapplöpning, skapande av överkapacitet och snedvridning av marknaden.