Av Arbetstagargruppen

Tyskland har tagit över ordförandeskapet i Europeiska unionens råd vid en avgörande tidpunkt för Europa, när vår union står vid ett vägskäl. Vi står inför den mest brutala krisen i fredstid under de senaste 90 åren, med mer än hundra tusen dödsoffer enbart i Europa och massiva ekonomiska chocker, för att inte tala om osäkerheten kring eventuella ytterligare pandemivågor. Under de svåra månaderna av nedstängning har anställda inom hälso- och sjukvården, men även personer som arbetar med leveranser, i livsmedelsbutiker och med renhållning – yrken som ofta är osäkra och underbetalda – fått dra det tyngsta lasset för att hålla igång våra länder.

”Tillsammans för Europa” är ett motto som vi alla kan ställa oss bakom, men vi måste arbeta för att främja dess underliggande principer om hållbarhet, rättvisa, säkerhet, gemensamma värden och innovation. Konkreta initiativ inom ramen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter – såsom en europeisk minimilön, genomförandet av lika lön för lika arbete, utstationering av arbetstagare och tydliga arbetsvillkor – behövs mer än någonsin.

I stället för den senaste krisens åtstramningsåtgärder, som ledde till en nedåtgående spiral av skuld och stagnation och dränerade våra hälso- och sjukvårdssystem på resurser (vilket vi ny betalar priset för med våra liv), måste Europa tillhandahålla handfasta och gemensamma åtgärder för en återhämtnings- och återuppbyggnadsplan, på både kort och lång sikt. Vi står inför en BNP-minskning på 15 % och att bara fortsätta som vanligt är inte längre ett alternativ. Efterhand som krisen förvärras ser vi att inte alla medlemsstater är lika väl rustade att hantera den, och avsaknaden av en samordnad europeisk insats kan leda till en social och ekonomisk kollaps, som äventyrar EU:s själva existens.

Det tyska ordförandeskapet står inför en gigantisk uppgift, men riskerna för misslyckande är också enorma om återhämtningsplanerna fortsätter att försinkas i rådet, mister sitt värde till följd av nationella veton om minsta lilla euro eller förvandlas till något som liknar de trojkadikterade ”räddningsaktioner” som skadade EU för ett decennium sedan och lämnade unionen i det oförberedda tillstånd som den nu befinner sig i. Som Arbetstagargruppens ordförande sagt: ”Ju starkare återhämtningsåtgärderna är och ju mer de skräddarsys efter situationen i medlemsstaterna och deras befolkningar, desto trovärdigare och mer kapabelt kommer EU att visa sig vara när vi tar oss an dessa aldrig tidigare skådade utmaningar som vi står inför i denna kris. Det är därför en fråga om social rättvisa och solidaritet, men det är också ett skydd mot tendenser till auktoritärt styre, som ojämlikhet och sociala klyftor kan skapa grogrund för i EU-länderna när hälsokrisen väl kommit under kontroll.”