När covid-19-nedstängningarna inleddes ökade antalet distansarbetare inom arbetskraften i EU kraftigt från 5 % till 40 %. Ett år senare, när distansarbetet har kommit för att stanna, är det fortfarande svårt att göra en ordentlig bedömning av hur det påverkar arbetsgivare, arbetstagare och samhället som helhet. EESK pekar på behovet av mer forskning och ett långsiktigt perspektiv, i syfte att utnyttja fördelarna med denna arbetsform och minska riskerna.

Trots de uppenbara fördelarna för såväl arbetstagare som arbetsgivare, såsom ökad produktivitet, mer flexibla arbetsformer och större självständighet, kan distansarbete fortfarande ha en negativ inverkan på människors arbetsliv och privatliv. Under pandemin har gränserna mellan de två stundtals suddats ut, vilket inneburit onormalt stora arbetsbördor, längre arbetstider och otillräcklig vilotid.

I en ”alltid tillgänglig”-kultur upplever många arbetstagare att det är svårt att inte vara uppkopplad, och detta kan få allvarliga följder för människors psykiska och fysiska hälsa och välbefinnande. Det är vanligare att kvinnor arbetar hemifrån och bollar distansarbete och hushållsuppgifter, vilket gör dem särskilt utsatta för distansarbetets negativa sidor, konstaterade EESK i två yttranden om distansarbete som antogs vid plenarsessionen i mars.

Siffrorna, som hämtats från en studie från Eurofound, visade att 30 % av de arbetstagare som ”regelbundet” distansarbetar nu arbetar dagligen eller flera gånger i veckan på sin lediga tid och cirka 20 % arbetar mer än 48 timmar i veckan Omkring 40 % av de ”regelbundna” distansarbetarna har mindre än 11 timmars vilotid per dag.

För att minimera riskerna och öka fördelarna med distansarbete efter pandemin uppmanar EESK därför arbetsmarknadens parter i medlemsstaterna att utarbeta skräddarsydda regler för varje land, och varje sektorspecifik och företagsspecifik situation, inom ramen för de befintliga systemen för social dialog och kollektivförhandlingar.

Distansarbetet måste regleras ordentligt: det är viktigt att se till att man efter covid-19-krisen kan återgå till den situation som rådde innan och att arbetsformen förblir frivillig. Distansarbetare bör ha samma individuella och kollektiva rättigheter och samma arbetsbörda som sina kollegor som arbetar i arbetsgivarens lokaler. Distansarbetets former måste fastställas i skrift och garantera lika behandling och lika villkor för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, menar EESK.

”Att arbeta hemifrån kommer att vara en aspekt av framtidens arbetsmarknader, men vi kan inte låta det leda till social tillbakagång och isolering av arbetstagarna. Det kan hjälpa människor att förena arbetsliv och privatliv, men vi måste se till att det inte leder till diskriminering eller skillnader i behandlingen mellan dem som arbetar hemifrån och dem som vill arbeta på kontoret” framhöll föredraganden för yttrandet ”Utmaningar i samband med distansarbete”, Carlos Manuel Trindade.

Med tanke på hur snabbt denna arbetsform spridit sig och mot bakgrund av erfarenheterna från pandemin bör de befintliga EU-överenskommelserna om distansarbete granskas för att se till att de alltjämt är ändamålsenliga under de nya omständigheterna, noterade EESK.

Särskilt relevanta är ramavtalen om distansarbete (2002) och om digitalisering (2020), som undertecknats av arbetsmarknadens parter på EU-nivå. De bör beaktas av medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter när de utarbetar nationella regelverk för företag och arbetstagare som använder denna arbetsform.

Dessutom skulle ett europeiskt lagstiftningsinitiativ eventuellt kunna inledas i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och/eller på medlemsstatsnivå, för att skydda och ge verkan åt rätten att inte vara uppkopplad.

EU och medlemsstaterna bör även använda den befintliga lagstiftningen, t.ex. direktivet om arbetstidens förläggning och direktivet om balans mellan arbete och privatliv, som fullt ut kan tillämpas på distansarbete. Dessa direktiv bör införlivas i den nationella lagstiftningen och genomföras, eftersom det ”utan tvekan kan bidra till att förbättra arbetstagarnas arbetsförhållanden”.

EESK uppmärksammade även risken att distansarbete leder till en dubbel börda av avlönat och oavlönat arbete. Hushållsarbetet är fortfarande inte jämnt fördelat mellan kvinnor och män, och axlas till största delen av kvinnor, vilket minskar deras möjligheter att vara produktiva i samband med avlönat arbete och även kan undergräva deras karriärutsikter.

”Både samhället som helhet och företagen måste göra allt för att få bukt med dessa könsstereotyper och erkänna kvinnor som fullvärdiga arbetstagare utöver deras många andra roller och egenskaper. Dessa fördomar medför mycket höga ekonomiska och sociala kostnader för samhället”, menar föredraganden för yttrandet, Milena Angelova.

I anslutning till detta efterlyste EESK även en ”omsorgsgiv för Europa” och underströk att tillgängliga och ekonomiskt överkomliga omsorgsinfrastrukturer och omsorgstjänster för barn, personer med särskilda behov och äldre är en annan viktig förutsättning för jämställt distansarbete.