Av Stefano Mallia, ordförande för Arbetsgivargruppen vid EESK

Kommissionens förslag är ofullständigt och måste inlemmas i en långsiktig vision om en konkurrenskraftsagenda.

Den 1 februari 2023 presenterade kommissionen ett första svar på den amerikanske presidenten Joe Bidens exempellösa klimatpaket – lagen om minskning av inflationen – som omfattar rekordsubventioner på 369 miljarder US-dollar till stöd för den amerikanska industrin. Kommissionens förslag innehåller många bra punkter – ett förutsägbart regelverk, tillgång till finansiering, tillräckligt kvalificerad arbetskraft och en agenda för öppen handel – men efter en första bedömning är EU:s arbetsgivare överens om att det i hög grad är otillräckligt om vi vill uppnå långsiktig konkurrenskraft.

För det första får vi inte glömma bort den andra halvan av ekvationen i den gröna omställningen, dvs. den digitala omställningen.

För det andra är det värt att påpeka att subventioner i sig inte kommer att räcka. Problemet med den amerikanska lagen är egentligen inte de omfattande subventionerna (som i själva verket är lägre än vad EU:s budget och olika fonder erbjuder), utan snarare kombinationen av subventioner och låga energipriser i USA. Det är båda sammantagna som gör lagen problematisk för Europa. Om vi därutöver lägger till den europeiska industrins jämförelsevis låga produktivitet står vi faktiskt inför en ytterst farlig situation för den europeiska ekonomin. Subventionerna har redan orsakat splittring mellan EU-länderna och kommer i slutändan att leda till fragmentering av den inre marknaden, skadlig kapplöpning och en försvagad regional utveckling.

För det tredje tycks kommissionens plan bygga på ett gammaldags synsätt som går ut på att ”välja ut en vinnare”. Det ger en antydan om ett scenario där beslutsfattarna fastställer mål för den industriella kapaciteten, på grundval av en sektorsspecifik analys och med beaktande av hela leverans- och värdekedjan, och utifrån detta avgör vilka företag som ska gynnas av regleringsstöd och ekonomiskt stöd. Begreppet ”sektorn för ren teknik” är redan i sig godtyckligt eftersom den gröna omställningen äger rum inom alla sektorer och i alla typer av företag.

Problemet stavas (som vi alla vet) konkurrenskraft. Det finns ett akut behov av att återta mark och omställningen till en grön ekonomi ger oss en sådan möjlighet. Vi måste anamma konkurrenskraft och skapande av arbetstillfällen som en livsstil och ställa detta i centrum för vårt beslutsfattande. Därför förespråkar arbetsgivarna i EU en konkurrenskraftsagenda.