Av EESK:s arbetstagargrupp

Nu när det nya kommissionskollegiet har presenterats kan vi inte undgå att lägga märke till att posten som kommissionsledamot med ansvar för sociala rättigheter och sysselsättning har slopats. I stället har vi nu en kommissionsledamot med ansvar för människor, kompetens och beredskap. Användningen av ordet ”människor” väcker många frågor. Om man tänker efter, borde inte i princip alla andra ansvarsområden också handla om människor? Vi skulle också kunna anmärka på den jargongmässiga karaktären hos ordet ”beredskap”, som även används för ett annat ansvarsområde.

Här är vi dock främst intresserade av vad som saknas och vad som har lämnats därhän. Socialpolitik och sysselsättning har fått stå tillbaka, till förmån för konkurrenskraft. De kryptiska och ibland pompösa ord som används för vissa andra ansvarsområden säger egentligen allt: ”genomförande och förenkling”, ”välstånd” och ”vattenresiliens”, för att bara nämna några.

Ansvarsområdet sysselsättning och socialpolitik har funnits med sedan 1970-talet, men döptes om till sysselsättning och sociala rättigheter 2019. Här ingick viktiga politikområden, såsom den europeiska pelaren för sociala rättigheter och dess långtgående initiativ. Arbetstillfällen av hög kvalitet, jämlikhet, social dialog samt arbets- och levnadsvillkor är alltjämt grundläggande frågor för våra demokratiers överlevnad.

I stället för sysselsättning har vi nu alltså fått kompetens. Föreställningen att många av våra problem i dag beror på kompetensbrister verkar vara allmänt vedertagen i vissa kretsar. Företagen kämpar för att hitta den kvalificerade arbetskraft som de behöver. Och det förvånar ingen. För ingångsjobb krävs flera års arbetslivserfarenhet, och det är inte ovanligt att se krav på doktorsexamen, ett antal språk och en lång lista över intyg på färdigheter som man kan lära sig på jobbet på bara några månader. Dessutom är det i många fall så att de löner som erbjuds knappt täcker levnadskostnaderna. Och detta gäller kvalificerade befattningar, där man redan så att säga har dragit det längsta strået.

Det är djupt oroande, som kommissionen så ofta säger, att se hur man slumpmässigt använder jargongartade ord samtidigt som konkurrenskraft så tydligt dominerar grundbudskapet. Det ger sken av att välstånd, arbetstillfällen av hög kvalitet och anständiga löner redan har uppnåtts, och att den enda fråga som återstår nu är att överbrygga kompetensklyftan. Denna klyfta verkar dock främst finnas inom det nya kommissionskollegiet, som inte begriper den nuvarande situationen, eller klarar av att sätta den i perspektiv och erbjuda realistiska lösningar. Låt oss hoppas att vi, bortom de fastställda ansvarsområdena och under ytan, kan hitta solida förslag för att stärka de sociala rättigheterna och arbetstagarnas rättigheter, demokratin och kampen mot klimatförändringarna.