Av Kristýna Bulvasová

I en osäker värld, där många av våra invanda föreställningar nu ställs på ända och värderingar som tidigare var gemensamma inte längre förenar utan splittrar oss, måste ungdomar här och nu ges möjlighet att delta på ett meningsfullt sätt för att ta itu med de många aktuella problem som bara fortsätter att torna upp sig inför våra ögon. Diskussionerna under 2025 års upplaga av Ditt Europa, din mening visade tydligt att det inte finns någon enskild fråga som kan kallas för ”ungdomsfrågan”, och att det finns många olika problem som ungdomar med all rätt oroar sig över – allt från hur man ska bekämpa korruption och främja jämställdhet till hur man ska ta itu med klimatförändringarna, skriver den tjeckiska studenten och Ditt Europa, din mening-deltagaren Kristýna Bulvasová.

Som ung Generation Z-person kan jag inte räkna alla gånger jag hört någon säga att vi i min generation ”står inför aldrig tidigare skådade utmaningar” eller att vi ”måste ta ledningen för att hjälpa till att lösa de nuvarande utmaningarna”.  Mycket står på spel och vi har rejäla utmaningar framför oss: en demokratisk tillbakagång utan tidigare motstycke, en polarisering av våra samhällen på områden där vi tidigare kunde enas kring gemensamma värderingar, en destabilisering av traditionella övertygelser och system, och en allt större otrygghet.

De höga förväntningarna innebär att det ställs krav inte bara på ungdomar, utan också på underfinansierade organisationer i det civila samhället – vilka förväntas spela en avgörande roll för att vägleda ungdomars värderingar – och på utbildningssystemen. Den formella utbildningen borde klara av att ge ungdomar de färdigheter och verktyg de behöver för att bli dagens och morgondagens problemlösare och ledare. Tyvärr verkar många utbildningssystem inte ha förmågan att anpassa sig till 2000-talets verklighet – vissa skolor anordnar till exempel ingen undervisning om klimatförändringarna eller om allmänna hälsofrågor med koppling till bland annat psykisk och reproduktiv hälsa. Dessutom saknar de modern teknik, och det är svårt för sårbara grupper att få tillträde till dem.

Till och med frågan om vem som ska räknas som sårbar har politiserats – eller ännu värre, gjorts till ett vapen – vilket medför nya påfrestningar för personer som redan är särskilt utsatta och inte får lämnas utanför.

I våra samhällen råder det inte längre enighet om vad sårbarhet innebär eller hur den bör uppmärksammas. Detta kunde jag själv konstatera när jag ledde en workshop på en skola nära den tjeckisk-slovakiska gränsen, där jag tog upp lönegapet mellan könen och andra orättvisor på jämställdhetsområdet. Såväl elever som lärare var ytterst skeptiska, och ifrågasatte rent av tanken att det förekommer olika former av ojämlikhet i vårt samhälle. Med anledning av detta tror jag att det krävs mer diskussion och mer kapacitetsuppbyggnad för att ta itu med den sårbarhet och ojämlikhet som finns, och att man behöver rikta sig till alla åldersgrupper.

Att ge ungdomar – inklusive missgynnade kvinnor och flickor, personer med funktionsnedsättning och ungdomar med migrationsbakgrund – lika tillgång till utbildning och lika möjligheter är fortfarande bara något vi kan drömma om. Om vårt gemensamma mål är att ge ungdomar en stadig grund för att kunna förverkliga sin potential och sina drömmar måste vi börja agera. Att föreslå en lösning är lättare sagt än gjort, men att stärka EU-medlemsstaternas band med aktörer inom det civila samhället – inte minst med dem på området informell utbildning – kan bidra till att överbrygga klyftor när man har tagit reda på var sårbarheten är som störst. Genom att i nästa steg ge lärare och alla som arbetar med ungdomar fortbildning om metoder för gemenskapsbyggande verksamhet kan man skapa en ram för vissa riktade och systematiska lösningar.

Det civila samhället har åtagit sig uppgiften att uppmuntra ett aktivt medborgardeltagande, men ungdomars deltagande i beslutsfattandet och den demokratiska samhällsstyrningen är fortfarande lågt. Det finns en tydlig klyfta mellan ungdomars ambitioner och de forum och möjligheter de har tillgång till för att kunna förverkliga dem. Att endast kunna rösta är inte tillräckligt för att uppnå det man vill åstadkomma, eftersom det i vissa länder fortfarande är svårt att ta itu med den politiska kulturen eller desinformation. Även den som avstår från att rösta kan dock ha en åsikt och tycka att det finns problem som behöver lösas. För att uppmuntra ett aktivt medborgarskap behöver ungdomar inte bara få positiva erfarenheter av demokratiskt arbete utan också se konkreta resultat – men det är viktigt att unga inte bara bjuds in för syns skull eller som ett resultat av symbolpolitik eller kvotering. Jag hoppas fortfarande att EU:s medlemsstater ska lyckas skapa sådana forum, så att ungdomar inte längre behöver vänta på att få möjligheter att delta och samskapa på ett meningsfullt sätt. Denna förändring måste ske nu, och inte om tre, fem eller tio år, för att undvika att klyftorna i samhället ökar ännu mer.

Vid 2025 års upplaga av Ditt Europa, din mening deltog jag i utarbetandet av en rekommendation som särskilt handlade om klimatförändringarna, vilket jag är glad över eftersom jag personligen anser att den tredubbla världsomspännande krisen är en av mänsklighetens största utmaningar. Utarbetandet av en konsekvent EU-strategi för att hantera klimatförändringarna togs upp i en av de fem rekommendationerna från Ditt Europa, din mening. Andra frågor som togs upp var kampen mot korruption genom öppenhet och ungdomsdeltagande, aktivt medborgarskap, jämställdhet och tanken att ”ungdomar förtjänar en plats”. Eftersom den togs med på listan över rekommendationer som hade ett utbrett stöd är det tydligt att de ungdomar som deltog i Ditt Europa, din mening tycker att detta är en viktig utmaning att hantera. Detta återspeglar dock synsättet hos en grupp ungdomar som redan har ett visst inflytande, och kan inte anses vara representativt för alla EU:s medlemsstater. Man hade kanske kunnat tro att just denna rekommendation skulle visa sig vara den allra viktigaste för deltagarna i 2025 års upplaga av Ditt Europa, din mening, men i den slutliga omröstningen kom den sist, vilket är en påminnelse om att det inte finns någon enskild fråga som kan kallas för ”ungdomsfrågan”. Ungdomar oroar sig – med all rätt – över alla aktuella frågor, och ungdomsagendan är av naturliga skäl bred och ämnesövergripande.

Vissa ungdomar tycker att miljöskydd och hållbarhet är en viktig fråga, medan andra inte har råd att prioritera den eftersom de kämpar för att tillgodose sina grundläggande behov. Jag nämnde ovan att jag anser att den tredubbla världsomspännande krisen är en av mänsklighetens största utmaningar, men om man har i åtanke att alla viktiga problem behöver hanteras samtidigt för att hitta effektiva lösningar blir bilden annorlunda. Den nuvarande geopolitiska situationen och EU:s kamp för global konkurrenskraft får oss att rikta uppmärksamheten åt ett annat håll och bromsar omställningsprocesserna. Men när allt kommer omkring har varken vi eller framtida generationer en annan planet där dessa problem kan lösas, och vi har inte längre råd att överskrida vår egen planets gränser.

Som redan har sagts är det mycket som står på spel, men ungdomar – i all deras mångfald – har fortfarande rätt att faktiskt få vara just ungdomar, med alla de fördelar, utmaningar och vackra sidor detta innebär. En färsk FN-rapport visar dock att unga vuxna har blivit betydligt mindre lyckliga och nöjda med livet de senaste tio åren. Om vi lyckas inspirera unga människor, genom att visa att deras engagemang leder till konkreta resultat, är jag fullt övertygad om att vi har vi en rimlig chans att ta itu med de frågor som måste lösas och förbättra allas livskvalitet, trots de allvarliga utmaningar vi står inför.

Kristýna Bulvasová är medlem i ungdomsgruppen inom Europeiska nätverket för hållbar utveckling. Hon har varit ungdomsdelegat vid Europarådets kongress för lokala och regionala myndigheter och tjeckisk ungdomsdelegat vid FN. Hon var tidigare talesperson för det tjeckisk-tyska ungdomsforumet, och arbetar fortfarande aktivt med att stärka det tjeckisk-tyska samarbetet. Kristýna är ungdomsaktivist med inriktning på framtidsinriktad utbildning och hållbarhet. Hon leder för närvarande den tjeckiska icke-statliga organisationen Mladí občané/Young citizens (MOB) samtidigt som hon slutför sina studier vid Karlsuniversitetet i Prag och universitetet i Regensburg. Förutom att delta aktivt i Ditt Europa, din mening var Kristýna också talare under det civila samhällets vecka vid EESK, under sessionen om framsyn för en inkluderande rättvis omställning samt grön och blå tillväxt.