Av Nicolas Gros-Verheyde

Planen REARM Europe presenterades av kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och godkändes av de 27 medlemsstaterna vid ett extrainsatt toppmöte den 6 mars. Den innehåller fem huvudförslag som förvisso är intressanta, men som också förtjänar att diskuteras ytterligare.

Det första förslaget handlar om flexibilitet i stabilitets- och tillväxtpakten.

Kommissionen föreslår att undantagsklausulen i stabilitets- och tillväxtpakten aktiveras, vilket skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att öka försvarsutgifterna med 1,5 % av BNP utan att riskera att ett förfarande vid alltför stora underskott inleds. De förväntade besparingarna? Nästan 650 miljarder euro under fyra år. Europa måste avsevärt öka sina försvarsutgifter, menar Ursula von der Leyen.

Det andra förslaget handlar om ett nytt instrument för utlåning för försvarsändamål.

Detta instrument skulle vara värt 150 miljarder euro och finansieras genom lån från EU:s budget enligt ett system som liknar det med makroekonomiskt stöd. Det är tänkt att användas inom prioriterade områden där det finns allvarliga brister: luft- och missilförsvar (det tyska initiativet European Sky Shield), artillerisystem, missiler och ammunition, drönare och antidrönarsystem, strategiska stödresurser, skydd av kritisk infrastruktur (inklusive när det gäller rymden), militär rörlighet, cyberförsvar, artificiell intelligens och elektronisk krigföring.

För att skynda på processen föreslår kommissionen att artikel 122 i fördraget tillämpas: den används i undantagsfall och kräver endast att medlemsstaterna kommer överens i rådet, medan Europaparlamentet bara behöver informeras. Det är ett kringgående av den demokratiska processen som kan ifrågasättas. Planen för att stärka EU:s försvar godkändes vid toppmötet i Versailles i mars 2022 – för tre år sedan! Att kalla detta ”brådskande” förefaller svårt att motivera.

Det tredje förslaget innebär att man tar av regionala medel.

På kort sikt, menar kommissionen, kan EU göra mer med sin budget genom att omfördela medel från vissa budgetposter. Man föreslår att medlemsstaterna ska få möjlighet att använda sammanhållningspolitiska program för att öka försvarsutgifterna och man vill underlätta processen för frivilliga överföringar till sådana andra EU-fonder som har ett försvarsmål.

Detta innebär en stor nedskärning av den nuvarande fleråriga budgetplanen (2021–2027). Frågan är om vi ska offra den sociala eller regionala sammanhållningen för försvarets skull. Detta bör diskuteras.

Samtidigt skulle STEP-plattformen för strategisk teknik kunna mobiliseras ytterligare genom att utvidgas till att omfatta all teknik inom försvarssektorn. En annan möjlighet, enligt kommissionen, är att lätta på befintliga restriktioner, till exempel konkurrensregler eller regler för förfinansiering och medfinansiering.

Det fjärde förslaget handlar om EIB-lån.

Europeiska investeringsbanken (EIB) och dess aktieägare (medlemsstaterna) har upprepade gånger uttryckt sitt motstånd mot varje ytterligare steg mot utlåning till den rent militära sektorn, och föredrar i stället sektorer för produkter med dubbla användningsområden. Kommissionen insisterar därför på att EIB:s policy behöver ändras.

Det femte förslaget gäller mobilisering av privat kapital.

Syftet är att ge försvarsföretagen bästa möjliga tillgång till kapital för finansiering – ett återkommande problem inom branschen. Denna idé bör ingå i meddelandet om en spar- och investeringsunion.