Hälsokrisen som vi för närvarande befinner oss i saknar tidigare motstycke, i såväl Europas historia som i världshistorien. Den slår hårt mot mänskligheten världen över och påminner oss om livets förgänglighet. Även om vi ännu inte kan besegra den mikroskopiska organism som har angripit oss kommer vi så småningom att kunna göra det.

För första gången i mänsklighetens historia tvingas vi utföra många vardagliga och sociala aktiviteter utan att vara fysiskt nära varandra, utan att befinna oss på samma plats och utan att ha direkt kontakt med andra människor. Vi har blivit tvungna att lära oss att leva ”virtuellt”, vilket ur ett antropologiskt perspektiv kommer att förändra vårt sätt att vara i grunden. Världen förändras och därför måste vi också förändras: vi måste lära oss att använda digitala verktyg för att ansluta till videomöten och att kommunicera på ett annat sätt, helt på distans, eller med iakttagande av social distansering. Rörligheten genomgår också en förändring och vi försöker hitta nya sätt att förflytta oss på, t.ex. med elskotrar. Detta är bara några exempel på hur förändringarna på ett betydande sätt har kommit att prägla våra liv.

Vår generation står inför utmaningen att hantera dessa prövningar och hitta lösningar.

Som människor har vi trots allt förmågan att anpassa oss. Vi vet att det bara är fråga om en parentes i vår långa historia och att vi för eller senare kommer att kunna återgå till att vara de sociala varelser som vi egentligen är.

Ändå var det nog många av oss som tyckte att det var tråkigt att behöva hålla EESK:s konstituerande plenarsession inför den nya mandatperioden på distans. Det blir helt enkelt inte samma sak när det inte går att ses på plats, lära känna de nya ledamöterna, ta en kaffe under pausen eller ett glas vin tillsammans efter en lång arbetsdag. Faktum är att dessa stunder och sociala utbyten är en viktig del av vårt arbetsliv. De har stor betydelse för att vi ska kunna lära känna varandra och föra diskussioner med kollegor som vi inom ramen för yttrandena måste förhandla med för att nå samförstånd.

Vi förstår att vi kommer att behöva avstå från dessa aktiviteter ett tag till, men förr eller senare kommer vi att kunna återgå till att leva som människor fullt ut.