Av EESK:s arbetstagargrupp
Den pågående coronapandemin har förvandlat en hotande kris till en fullskalig ekonomisk depression – med det senaste århundradets största BNP-ras i fredstid – och lett till att miljontals människor hamnat i olika slags arbetslöshets- eller deltidssystem. Våra sociala system har, trots sin roll när det gäller att dämpa krisens följder, i allmänhet varit lika dåligt förberedda på pandemin som våra hälso- och sjukvårdssystem, eftersom de undergrävts betydligt av åratal av åtstramningar sedan krisen 2008.
Dessutom är de åtgärder som införts för att skydda arbetstagarna och deras jobb ojämnt fördelade. De mest utsatta arbetstagarna – till exempel de som har leveransbaserade kontrakt eller andra kontrakt avseende ”nya arbetsformer” – lämnas ofta utanför de traditionella skyddssystemen.
Systemet för arbetslöshetsunderstöd är inte bara splittrat inom länderna utan även mellan dem: det finns enorma skillnader vad gäller understödens längd och omfattning, samt vad gäller ersättningen – hur stor del av den tidigare lönen man får. I den studie som arbetstagargruppen genomfört analyseras hur ekonomin som helhet, i EU och i enskilda länder, skulle reagera om arbetslöshetssystemen hade en gemensam lägstanivå vad gäller omfattning, längd och ersättning, och därigenom säkerställa en gemensam minimistandard för arbetstagare i Europa. Med hjälp av makroekonomiska modeller testas i studien denna hypotes mot scenariot av krisen 2008, en hel budgetcykel och – vilket just nu är än mer relevant – mot den ekonomiska nedgången till följd av pandemin.
Resultat visar tydligt att följderna för ekonomin skulle vara positiva, i synnerhet om de används i kombination med andra sociala strategier som säkerställer skydd av arbetstillfällen och motverkar en ny ekonomisk recession. Hela studien och mer information hittar du här.