EESK stöder kommissionens förslag till rådets rekommendation om en tillräcklig minimiinkomst, som en nödvändig del av insatserna för att bekämpa fattigdom och uppnå EU:s mål att minska antalet människor i riskzonen för fattigdom med minst 15 miljoner innan årtiondets slut.

I sitt yttrande, som EESK antog vid sin plenarsession i mars, förklarar kommittén att den välkomnar genomförandet av realistiska och inte alltför restriktiva kriterier för att alla ska kunna ta del av en minimiinkomst på en nivå som garanterar människor ett värdigt liv och inte lämnar någon på efterkälken.

För att se till att minimiinkomstsystemen tillhandahåller tillräckliga resurser måste de även anpassas i linje med inflationen, som väntas öka med ytterligare 6,5 % under 2023 (mot bakgrund av de ökande levnadskostnaderna till följd av den senaste tidens prishöjningar på livsmedel och energi). EESK föreslår därför att medlemsstaterna ska bedöma minimiinkomstnivåerna årligen, beroende på inflationsnivån.

Detta bör övervakas av det civila samhällets organisationer, arbetsmarknadsparterna och välfärdsorganisationer.

”Effektiva minimiinkomstsystem kan bidra till att garantera respekten för de mänskliga rättigheterna, se till att människor lever i värdighet, hjälpa dem att förbli aktiva och delaktiga i samhället och bidra till att integrera människor i hållbar och god sysselsättning”, förklarar föredraganden för yttrandet, Jason Deguara, som tillägger att även egenföretagare bör ha full rätt till minimiinkomst och andra förmåner.

Enligt den andra föredraganden, Paul Soete, är målsättningen att ”minska antalet människor som riskerar fattigdom med minst 15 miljoner fram till 2030. Vid första anblicken framstår inte denna målsättning som särskilt ambitiös, men vägledningen som tillhandahålls medlemsstaterna och grunden för en solid metod gör att den helt klart innebär ett viktigt steg framåt”.

Det finns mycket stora skillnader mellan välfärdsstaterna i allmänhet vad gäller minimiinkomstens nivå och sammansättning, och detta är också fallet i EU. Arbetsmarknadssituationen för mottagare av minimiinkomst varierar avsevärt mellan medlemsstaterna.

Inget av EU-länderna garanterar för närvarande tillräckligt inkomststöd för familjer där ingen förvärvsarbetar för att undvika fattigdomsrisk. På grund av villkor för berättigande såsom minimiålder, uppehållsstatus, hemlöshet eller problem med familjesammansättning är omkring 20 % av de arbetslösa inte berättigade till något stöd alls.
Det finns också ett problem med att minimiinkomsten inte utnyttjas, vilket uppskattas till 30–50 %, till stor del på grund av administrativa bördor. (ll)