En kollega och jag begav oss helt spontant till gränsen klockan fem på morgonen lördagen den 26 februari 2022. Den ryska invasionen av Ukraina hade pågått i två dagar.

Resor som denna är vardagsmat för vilken erfaren fotograf som helst, men spänningen är där som alltid. Vi kör en bit i mörkret mot Przemyśl. Bränslet tar slut på vägen, en massa förvirrade människor, lätt panik.

Till slut kommer vi fram. Först gränsövergången i Medyka. Kraftig trafikstockning, en massa parkerade bilar. Mängder av människor som väntar på släktingar och vänner.

Där är den första gruppen. Mycket har jag sett i mitt liv, men den här synen fick det att stocka sig i halsen på mig. Unga mödrar går vägen fram. Var och en skjuter en barnvagn framför sig, släpar på en resväska eller håller ett barn i handen. De får hjälp av polska gränsvakter. De är rörda.

Allt ser lite annorlunda ut mot vad det gjorde vid den andra gränsen, för inte så länge sedan. Här hälsas nykomlingarna med glädje och med tårar i ögonen. Vänner eller familjemedlemmar tar dessa unga kvinnor med sig i sina egna bilar. De är nu i säkerhet. Inte långt därifrån, i själva verket vid sidan av oss, står en klunga ukrainska medborgare som vill återvända till sitt land. Huvudsakligen män. De ska slåss mot fienden.

Sedan tar vi oss mot gränsövergången i Korczowa. På kvällen – järnvägsstationen i Przemyśl och mottagningspunkten vid storvaruhuset.

Och så fortsätter det i tre dagar.

Varje gång är det annorlunda. Allt fler flyktingar och allt fler människor som vill hjälpa. Och de hjälper. Situationen verkar vara under kontroll. Butikerna är öppna, det finns el och just nu fungerar telefonen. Högarna av kläder och mat växer. Allt kommer till nytta. Men nyheterna från fronten blir allt hemskare.

På vägen tillbaka kör en lång kolonn av militärfordon förbi oss. Läget är allvarligt. Det pågår ju ett verkligt krig där på andra sidan gränsen.

Det kommer fler och fler flyktingar från Ukraina. Antalet översteg redan för länge sedan en miljon.

De flesta av dem tar sig till storstäderna. Där bor de på järnvägsstationer, arenor och vårdcentraler.