En rådgivande folkomröstning där de brittiska medborgarna tillfrågades huruvida deras land skulle lämna Europeiska unionen ägde rum den 23 juni 2016. En mycket liten majoritet av det brittiska folket stödde idén om att lämna EU. Resultaten skilde sig åt runtom i landet: invånarna i Skottland, Nordirland och även i London ville inte lämna unionen. Folkomröstningen åtföljdes dock av den brittiska regeringens åtagande att genomföra brexit. Som ett första steg trädde utträdesavtalet i kraft den 1 februari 2020, vilket möjliggjorde en övergångsperiod på 11 månader. Detta gav rättssäkerhet för alla som påverkas av brexit. Därefter, när avtalet om de framtida förbindelserna trädde i kraft den 1 januari 2021, blev Förenade kungariket officiellt ett tredjeland. 

Handels- och samarbetsavtalet mellan EU och Förenade kungariket saknar på många sätt motstycke. Dess viktigaste kännetecken är att det betydligt minskat de förbindelser mellan Förenade kungariket och EU som byggts upp gemensamt under mer än 45 år. 

En större ekonomi har frivilligt lämnat ett förmånligt handelsområde, den inre gränslösa marknaden med 450 miljoner människor, och världens största och mest inflytelserika normgivande regleringsmakt. 

Detta har skett vid en tidpunkt då det tydligt framgår att världen kommer att formas av tre stora globala makter – USA, EU och Kina – och i en tid då solidaritet och samarbete krävs på grund av en global pandemi. Utträdet ur EU drevs av en politisk vilja att återta kontrollen och av en traditionell uppfattning om begreppet ”suveränitet”.

Förhandlingarna av detta avtal var en smärtsam och svår process, präglad av osäkerhet, där hotet om ett avtalslöst utträde kvarstod nästan till övergångsperiodens sista stund. Kommissionen lyckades dock hålla förhandlingarna vid liv tills det blev möjligt att nå en uppgörelse. Lyckligtvis använde den brittiska regeringen inte suveränitetsargumentet som en förevändning för en avtalslös katastrof. 

Ett avtalslöst utträde har aldrig varit ett alternativ för EU. Vi var också medvetna om att ett lövtunt avtal är bättre än inget avtal alls. Under alla omständigheter kommer det att uppstå störningar och kostnader som kommer att behöva bäras av allmänheten och näringslivet på båda sidor om kanalen. 

När Förenade kungariket blir ett tredjeland kan inte ens de mest effektiva beredskapsåtgärder skydda oss fullt ut mot konsekvenserna av brexit. Den goda nyheten är dock att alla de åtgärder som planerats i utträdesavtalet avseende den irländska gränsen och medborgarnas rättigheter har genomförts och kommit igång i tid. 

Det är värt att nämna att Europaparlamentet visade en enorm flexibilitet avseende sin demokratiska rätt att granska det framtida avtalet och gick med på att under de exceptionella omständigheterna godkänna en provisorisk tillämpning av avtalet. 

Europaparlamentet fann sig i detta, eftersom vi anser att vi genom att nå en uppgörelse om det framtida partnerskapet kommer att ha möjlighet att hålla igång samtalet över kanalen på lång sikt. Och det är det värt. 

Ingen vet vad resultatet av en folkomröstning skulle bli om den hölls i dag, när den brittiska allmänheten i stort är mycket bättre informerad än den var 2016 vad gäller konsekvenserna av att inte längre vara EU-medborgare och när världen runt Förenade kungariket har förändrats så dramatiskt. Härskar det fortfarande brexitstämning i Förenade kungariket? Det kommer vi aldrig att få veta. Men jag önskar våra brittiska vänner allt gott. 

I det verkliga livet kommer det att visa sig hur förberedda vi är inför den nya situationen. Även det ingångna avtalet och den brittiska suveränitetens värde kommer att sättas på prov. 

Båda sidor anser att vi har ett bra avtal. Men det kommer att uppstå kostnader i samband med de oundvikliga störningarna. Konsumenter och företag kommer att betala priset för att Förenade kungariket inte längre ingår i den inre marknaden eller tullunionen. Studenter från EU som vill studera i Förenade kungariket kommer inte längre att ha status som inhemska studenter, eftersom den brittiska regeringen inte ville att Förenade kungariket skulle delta i utbytesprogrammet Erasmus. 

Den fria rörligheten för personer, varor, tjänster och kapital mellan EU och Förenade kungariket har upphört, och det kommer att uppstå hinder för rörligheten och handeln. 

London förblir ett viktigt internationellt finansiellt nav och jag hoppas att vi kommer att kunna utveckla en samarbetsinriktad strategi. 

Långfredagsavtalet har tryggats. EU har lyckats försvara integriteten hos den inre marknaden med dess 450 miljoner deltagare. Unionens enighet har upprätthållits från första början, samtidigt som den slagit vakt om sina grundläggande värderingar och principer. 

Kommissionens ordförande sade vid förhandlingarnas slut att hon kände sig nöjd och lättad. Brexit har verkligen kostat oss mycket tid och energi, men nu är det avklarat. Förenade kungariket fortsätter sin resa på egen hand. Europeiska unionen måste nu fokusera på sin framtid och sitt globala uppdrag. 

Avtalet om våra framtida förbindelser är komplicerat. Det finns många risker och utmaningar när det gäller dess genomförande och efterlevnad. Svåra tider ligger framför oss. Även om det rör sig om ett avtal utan tidigare motstycke är vissa frågor alltjämt obesvarade. Samtalen kommer att fortsätta och en dialog om reglering kommer att vara av avgörande vikt. Och för våra brittiska vänner återstår det fortfarande att fullt ut förstå vad det innebär att vara ett tredjeland. Fördelen är att med ett avtal kan vi i alla fall fortsätta dialogen. 

Professor Danuta Hübner,

Ledamot av Europaparlamentet