Av Gruppen för civilsamhällesorganisationer vid EESK

Morgondagens jobb kommer att kräva kompetens för att förverkliga den gröna och den digitala omställningen och hantera demografiska förändringar. Hur kan vi, när vi investerar i utbildning och omskolning, se till att dessa åtgärder också når de mest utsatta? Vilka är de nuvarande kompetensklyftorna och hur är de kopplade till fattigdom?

Den 10 juli utforskade Gruppen för civilsamhällesorganisationer vid EESK dessa frågor inom ramen för en tematisk debatt där även en ny EESK-studie på temat ”Hur kan man utrota kompetensfattigdomen bland de mest utsatta?” lanserades. Studien beställdes av EESK på begäran av gruppen i samband med Europaåret för kompetens (2023). I den undersöks det nya begreppet kompetensfattigdom, föreslås en definition och utreds möjliga drivkrafter och lösningar, vilket banar väg för ytterligare forskning om detta ämne i framtiden. En av slutsatserna är att det civila samhällets organisationer har en unik roll att spela när det gäller att identifiera och stödja utsatta personer som behöver kompetenshöjning. De bör ha ett nära samarbete med lokalsamhällen och lokala myndigheter, utnyttja sina nätverk och se till att ingen lämnas utanför när det gäller utbildning och kompetensutveckling.

I debatten deltog Juliana Wahlgren, direktör för EAPN (europeiska nätverket mot fattigdom), som talade om de bakomliggande faktorer som påverkar tillgången till kompetens, och Agnieszka Maj, forskare vid CASE (centrumet för social och ekonomisk forskning), som genomförde studien.

För att läsa den fullständiga artikeln om den tematiska debatten och en intervju med författarna, se evenemangets webbplats.

Studien och sammanfattningen finns här.