Frihet är bara ett annat ord för ”inget kvar att förlora” – detta är budskapet i en populär countrylåt skriven 1969 av Kris Kristofferson, som många artister, bl.a. Janis Joplin och Kenny Rogers, har gjort egna versioner av. Men till skillnad från i sången ”Me och Bobby McGee” har vi i dagens Europa mycket att förlora, och vi måste stå upp för vår frihet. Särskilt i Ungern.

Man vänjer sig mycket snabbt vid goda ting. Få ägnar eftertanke åt fri- och rättigheterna i EU, såsom friheten att resa, pressfriheten, anställningsfriheten eller utbildningsfriheten. Men min generation (jag hör till babyboomgenerationen och föddes i slutet av 50-talet när Ungern fortfarande var med i Warszawapakten) minns den långa vägen mot dagens frihet – från det att Berlinmuren föll till dess att Ungern år 2004 gick med i EU, denna vår familj av fria nationer. Det tog fjorton år från kommunismens fall tills vårt land tillsammans med Tjeckien, Slovakien och Polen kunde gå med i EU . Som jag ser det lägger vi nu ytterligare en period på 14 år bakom oss, då utvecklingen sakta har vänt och Ungern har hamnat på efterkälken – från det tidiga nittiotalets progressiva medborgerliga fri- och rättigheter samt pressfrihet till dagens populism, autokrati och motsägelsefulla ”konstitutionella diktatur”.

Regeringen i Budapest har nästan förklarat öppet krig mot de gemensamma europeiska värdena: ”Bryssel” beskrivs som en fiende och EU utmålas som djävulen själv. Att detta nu har pågått i nästan 14 år visar hur svårt det är att stödja proeuropeiska strömningar, såväl för oppositionen (eller det lilla som finns kvar av den) som det civila samhället och icke-statliga organisationer (eller, även i detta fall, det lilla som finns kvar av dem). Men vi vägrar att ge upp – vi tänker inte låta de europeiska värdena gå förlorade bara för att några ungerska politiker har bestämt sig för att dansa efter någon annans pipa, kanske Kremls.

Enligt nyligen genomförda opinionsundersökningar i Ungern stöder ungefär 68–70 % av invånarna i rösträttsålder fortfarande EU och de gemensamma europeiska värdena, och drar nytta av dess fördelar. Den stora frågan är om de är redo att gå och rösta på bred front på valdagen den 9 juni 2024. I Ungern hålls EU-valet på samma dag som de kommunala valen, och med tanke på det växande missnöjet i landet ser det inte alltför illa ut. En proteströst mot regeringens politik kommer nämligen också att innebära en röst för EU.

Mihály Hardy är ungersk journalist och chefredaktör för Klubrádió