Av Stefano Mallia, ordförande för Arbetsgivargruppen vid EESK

Naturbränder har rasat i flera länder i södra Europa i sommar, förstört hus och badorter och förvandlat stora skogsområden till förkolnade ödemarker, samtidigt som Slovenien har drabbats av översvämningar. Klimathändelser är inte något nytt fenomen i Europa, men de har ökat i intensitet, både här i Europa och på andra håll. Det råder inget tvivel om att klimatförändringarna gör dessa fenomen allt vanligare och mer extrema.

Med covid-19-pandemin, kriget i Ukraina och den efterföljande energikrisen har insatserna för att motverka klimatförändringarna och inleda en verklig grön omställning i Europa i viss mån hämmats.

Vissa medlemsstater har antagit ett antal åtgärder som de facto försenar utfasningen av utvinningen av fossila bränslen, eller investerar till och med i ny verksamhet av detta slag för att tillgodose sina energibehov. Detta sänder motsägelsefulla budskap, inte bara till Europas befolkning utan även till tredjeländer, som skulle kunna använda detta för att motivera fördröjningar i sina egna omställningar. Allt detta skulle helt klart kunna äventyra årets COP28-toppmöte, där länderna ska nå en överenskommelse om att fasa ut fossila bränslen som släpper ut koldioxid.

Därför måste EU upprätthålla en samstämmig och konsekvent syn på klimatpolitiken. Vi måste leva som vi lär! EU har nyligen intensifierat sitt arbete med klimatdiplomati, vars framgång i hög grad beror på EU:s interna klimatpolitiska beslut, men också på ett effektivt genomförande av den europeiska gröna given. Trots de allt snabbare nya geopolitiska utmaningarna måste EU få djupare insikt i den gröna givens geopolitiska aspekter. Detta kräver en nyskapande, robust och trovärdig strategi för att anpassa EU:s klimatdiplomati till det nuvarande geopolitiska landskapet.

Var börjar vi? Vi vid EESK anser att verktygslådan för klimatdiplomati bör berikas med initiativ som inte bara syftar till att höja klimatambitionerna utan också till att dela med sig av EU:s erfarenheter och ta itu med klimatrelaterade risker.

För att omsätta klimatdiplomatin i praktiken bör vi dra nytta av dess flernivåkaraktär. Att inrätta ett nätverk för civilsamhällesdiplomati skulle kunna vara en utgångspunkt.

När vi går framåt har vi ingen tid att förlora om vi vill undvika irreparabla skador. Klimatdiplomati är förebyggande diplomati. Därför är det uppenbart att det finns ett akut behov av att uppgradera klimatdiplomatin och göra den till flaggskeppet i EU:s yttre förbindelser och utrikespolitik.