Tatjana Babrauskienė är litauisk ledamot av EESK och företräder det litauiska fackförbundet för lärare, utbildning och forskning. EESK info har bett henne att dela med sig av sina tankar kring covid‑19 ur ett litauiskt perspektiv.

Hur upplevde du nedstängningen?

Det var en unik erfarenhet med en hel del oro och stunder av panik eftersom nyhetsrubrikerna talade om ett virus som spred sig globalt som en löpeld.

Samtidigt var det som att leva i slow motion i en värld där allting hade förändrats över en natt och försatt oss i ett nytt normalläge.

Det vällde in e‑post till min organisation från medlemmar och lärare som kände sig vilsna och behövde stöd. Vi skapade en webbsida med information om covid-19 med rekommendationer, rättslig vägledning och annan nyttig information, och en "sida med idéer om distansundervisning med tips och verktyg för distansundervisning and nätbaserat lärande.

Allt detta höll oss igång eftersom vi visste att många förlitade sig på oss och var beroende av oss.

Vad saknade du under denna svåra tid?

Att träffa vänner och kollegor, och mest av allt mina nära och kära.

Ta påsken till exempel. Traditionellt sett tillbringar vi påsken med släkten. I år målade vi ägg och lagade särskilda rätter som vanligt, men det var ingen feststämning i vårt firande.

Tack och lov fick vi lämna hemmet för att promenera eller träna, ensam eller med familjemedlemmar, och den möjligheten utnyttjade jag med råge. 

Vad kan vi dra för lärdomar av nedstängningen?

Under karantänen lade vi oss till med nya vanor eftersom vi drogs till nätet. Vi får se om det kommer att bli ett normalt sätt att arbeta och kommunicera på och om frekvensen och längden på våra möten med medarbetare och vänner kommer att förändras.

Nedstängningen har också delvis inneburit ett undervisningsexperiment där vi har kunnat testa hur de studerande presterar vid distansundervisning i förhållande till lektioner i undervisningssalar. Tyvärr har den även ökat klyftorna, och det återstår att se om skolorna kan återgå till status quo efter denna kris.

Det digitala skiftet har visat sig innebära en risk för åldersdiskriminering, spridning av konspirationsteorier och en ökning av falska nyheter eftersom människor försöker hitta svar på viktiga frågor som ”Vad är det som händer? Vem är det som är ansvarig? Vilka är orsakerna till detta?” Å andra sidan gör dagens teknik det möjligt att följa alla hela tiden. Hur kan det påverka vårt privatliv? Vi får inte hamna i ett läge där vi måste välja mellan integritet och hälsa.

De goda nyheterna med nedstängningen är att denna paus i mänsklig aktivitet har en positiv effekt på klimatförändringarna och att vi har kommit ett steg närmare en minskning av koldioxidutsläppen och förändrade attityder.

Vad finns det för hopp för dem vars arbeten är hotade?

Arbetstagarna har drabbats av nedstängningen i olika grad. De som inte hade samhällsviktiga jobb eller arbeten som inte kunde utföras hemifrån drabbades av de största inkomsttappen. Och det var också de som oftast förlorade sina jobb.

Otrygga anställningsformer och lön har en korrelation med utbildningsnivå. Så vad vi behöver göra är att stärka våra utbildningssystem och se till att alla får den kompetensutveckling eller omskolning som de behöver. Vi måste se till att vi kommer ut ur denna kris stärkta och bättre rustade inför framtiden, hur den än kommer att te sig.

Är det några som du skulle vilja träffa men som du ännu inte har kunnat träffa?

Mina utländska vänner och kollegor. Jag längtar efter att få träffa dem och arbeta tillsammans med dem utan att behöva tänka på munskydd, social distansering och handsprit.

Litauen har gjort ett fantastiskt jobb med att inte bara få ner kurvan, utan helt platta till den. Vårt sociala liv har återgått till (nästan) det normala. Men i vissa länder ser läget inte så stabilt ut. Jag hoppas att det kommer att gå bättre för dem snart.

Om det är något denna karantän har gjort, så är det att den gett människor tid att ladda om och fundera över hur viktiga våra relationer är.