När jag skriver dessa ord håller nedstängningens grindar på att öppnas försiktigt och frågor börjar ställas: Vad för slags värld är det vi kliver in i? Vilka märken eller ärr kommer denna epidemi att lämna efter sig på våra ekonomier, våra samhällen och våra liv? Har vi lärt oss något? Kommer vi att göra saker annorlunda?

När jag som grekinna såg mitt land gå in i en ny kris precis som det hade börjat komma ut ur en tio år lång mardröm blev jag bedrövad och kände att det var orättvist. Vi var tvungna att tackla denna nya pandemi med ett hälso- och sjukvårdssystem och en ekonomi som på grund av den tidigare krisen var försvagade. I dag kan jag med stolthet säga att Grekland hanterade den första fasen snabbt, realistiskt och framgångsrikt. Solidaritet och en känsla av att vi alla hade ett gemensamt mål var något som genomsyrade allt och alla.

Som företagsrepresentanter var det viktigaste för oss att rädda liv. Företagen mobiliserade mycket snabbt och donerade stora belopp för inköp av medicinsk och klinisk utrustning. Samtidigt var vi tvungna att organisera arbetet så att det gick att utföra på distans, se till att arbetsplatserna var säkra för arbetstagarna, undersöka olika åtgärder för att rädda företag och jobb, avhjälpa likviditetsproblem, se till att värdekedjorna inte sattes ur spel och förbereda oss inför nästa fas.

Beslut fattades av vår regering, men vi visste att ingen skulle kunna tackla denna asymmetriska chock på egen hand. Europa var mer relevant än någonsin! Europeiska unionen vidtog åtgärder – ”en aning sent” säger en del – men den gjorde det i alla fall, och vi kan känna oss som stolta européer. Jag tror, än en gång, att den första lärdom vi kan dra från denna kris är att vi kommer att vara beroende av varandra i framtiden.

Och den andra lärdomen tror jag är att vi inte får överge våra ansträngningar när hotet från coronaviruset väl är över, utan vi måste gå vidare med den europeiska integrationen, särskilt med tanke på vad som nu händer mellan Kina och USA. Vi måste fortsätta på den inslagna vägen, som vi planerade och drog upp under den förra krisen, för att uppnå ett djupare ekonomiskt, finansiellt, finanspolitiskt, grönt, socialt och politiskt Europa. Jag är förvissad om att vi denna gång kommer att hålla ut i våra ansträngningar.

För det tredje var jag före denna pandemi förvånad över hur mycket våra samhällen underskattade, undervärderade och underinvesterade på två livsviktiga områden, nämligen hälso- och sjukvård och utbildning. Vi lever med konsekvenserna av detta – människor förlorar sina liv, och populismen är på uppgång. Därför är det i dag desto viktigare att bygga ett starkare Europa i fråga om hälso- och sjukvård och utbildning.

Personligen hade jag under denna kris tid att läsa lite filosofi och skulle vilja dela med mig av några tankar kring ett vackert begrepp. I antikens Grekland trodde man på ett ”kosmos i harmoni”. Detta begrepp byggde på två värden: αιδώς, respekt för andra och för alla element – växter, djur och människor – i vår värld, och δίκη, rättfärdighet. Låt oss inspireras av detta begrepp och skapa detta ”kosmos” för oss själva!