Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har uppmanat EU-institutionerna att införa nolltolerans mot att medlemsstater lägger sig till med hållningar och praxis som skapar hinder för det civila samhället i dess arbete och minskar dess utrymme i Europa.

För att förhindra att sådant sker vill EESK att EU vidtar en rad åtgärder som bland annat består i att inte betala ut EU-medel till länder som inte respekterar EU:s värden, för att säkerställa att det civila samhället kan delta fullt ut under hela den politiska beslutsprocessen och för att värna deltagandedemokratin i Europa.

I yttrandet ”Civilsamhällesorganisationernas roll som väktare av det allmänna bästa i återhämtningen efter pandemin” konstaterar EESK att det civila samhället i EU alltjämt möter många svåra hinder, och att dess utrymme har krympt avsevärt i vissa delar av unionen. Det är så läget ser ut, samtidigt som det civila samhället har spelat en avgörande roll i att mildra effekterna av pandemin och har hjälpt ukrainska flyktingar på ett föredömligt sätt sedan den allra första dagen av Rysslands angrepp.

”Det civila samhället har varit drivande när det gäller att hjälpa vårt samhälle att ta sig igenom covid-19-pandemin. Och nu har Ukrainakrisen tydligt visat på värdet och betydelsen av det civila samhället för våra demokratier”, framhåller föredraganden för yttrandet, Ioannis Vardakastanis.

Nu när det civila samhället antar sin avgörande roll i återuppbyggnaden efter covid-19-krisens förödande effekter, som kommer att kräva att hela samhället deltar, måste EU sörja för en dialog mellan det civila samhället och de politiska beslutsfattarna, då avsaknaden av en sådan dialog är ett av de största hindren för det civila samhället i EU på alla nivåer.

Något som också utgör ett hinder är att det civila samhället inte involveras på ett meningsfullt sätt i beslutsprocesser som rör viktig politik och lagstiftning.

EESK menar att EU-institutionerna måste införa nolltolerans mot dessa hållningar och reagera ”kraftfullt och kompromisslöst”, med tanke på att det civila samhällets deltagande i den politiska beslutsprocessen är fast förankrat i EU:s värden och fördrag. Den här typen av förfaringssätt bör undanröjas genom införandet av rättsliga bestämmelser på EU-nivå och nationell nivå.

Civilsamhällesorganisationerna bör få finansiering och tekniskt stöd från EU och lokala och nationella myndigheter, så att de kan utveckla sin roll – dock utan att deras självständighet äventyras. (ll)