Av Cinzia del Rio, EESK-ledamot, Italien

Rysslands invasion av Ukraina kommer att förändra de geopolitiska och ekonomiska förbindelserna i världen, och helt säkert förbindelserna mellan Ryssland och EU. Den skandalösa militära interventionen, som skördar civila offer och leder till förstörelse av landets städer samt av dess civila och ekonomiska strukturer, har med kraft fördömts av det demokratiska internationella samfundet och fackföreningsrörelsen.

Vi har uttryckt vårt fulla stöd för det ukrainska folket, vi har anordnat demonstrationer mot Putin och hans oprovocerade krig och vi stöder införandet av stränga ekonomiska sanktioner mot Ryssland för att sätta press på regimen. Efter en och en halv månad fortgår grymheterna. Det har visat sig vara svårt att upprätta humanitära korridorer, miljontals ukrainare har lämnat landet för att söka skydd i EU-länder, många fler är på flykt inom Ukraina och förhandlingarna om vapenvila och en fredsprocess går långsamt.  

Organisationer i det civila samhället, fackföreningar och icke-statliga organisationer i hela EU, särskilt i länder som gränsar till Ukraina, har visat prov på ovillkorlig solidaritet genom att ge flyktingar omedelbar hjälp, sjukvård, husrum, mat, kläder och läkemedel.  Direktivet om tillfälligt skydd var avgörande för att garantera flyktingarna skydd och rättigheter i EU, hjälpa dem att klara krisen och i största möjliga mån integrera dem i våra samhällen. Dessutom måste vi ha i åtanke att 80 % av flyktingarna är kvinnor och barn och att de för första gången upplever krigets grymheter och våld – de kommer för alltid att bära med sig de psykologiska konsekvenserna av detta. EU måste vara vaksamt på att garantera skyddet av dessa utsatta grupper samt ta itu med riskerna för människohandel och sexuellt utnyttjande.

Rysslands invasion av Ukraina har konsoliderat Ukrainas nationella identitet, dess geopolitiska närmande till demokratier i väst och påskyndat inledningen av anslutningsprocessen till EU. På grund av invasionen har EU och USA återförenats och förbindelserna mellan dem stärkts, Nato har stärkts vid Ukrainas gränser och EU-länder har enats när de har reagerat genom att enhälligt fördöma Rysslands invasion och krigets brutalitet.  Efter ett första sanktionspaket från EU, vilket nyligen utvidgades till kolimport, har det emellertid varit omöjligt att fatta ett gemensamt beslut om att förbjuda import av i synnerhet gas och olja eftersom det skulle innebära att Europa snabbt måste hitta alternativa försörjningskällor för att inte göra sin ekonomiska överlevnad beroende av Ryssland. Vi är dock inte redo än – vi behöver enhällighet bland EU:s regeringar och dessutom skulle en totalblockad mot rysk energi leda till dramatiska följder för en del länders BNP.

Det skulle leda till företagsnedläggningar och förlorade jobb efter pandemikrisen. Det kommer givetvis att ta tid att införa ett totalt embargo mot gas och kolväten, men vägen har stakats ut och tidigare ekonomiska förbindelser med Ryssland har omkullkastats för all framtid. EU har emellertid i detta sammanhang ett ansvar att rädda vad som återstår av Ukrainas ekonomi, för att undvika en långvarig katastrof under kommande år, och att inleda konkreta samtal med Ukraina om anslutningsprocessen utan att detta undergräver de pågående anslutningsprocesserna med länderna på västra Balkan.

EU måste ta fram kompensationsåtgärder för att hantera de negativa ekonomiska och sociala följderna av konflikten samt effekten av relaterade sanktioner för våra länder. Vi kan inte bortse från att sanktionerna mot Ryssland kommer att påverka EU:s mål för hållbar utveckling, som vi enades om jämte investeringarna i paketet Next Generation EU. Vi måste trots det stå fast vid våra åtaganden inom ramen för den gröna och den digitala omställningen och säkerställa en starkare social dimension i Europa.

Kriget medför allvarliga konsekvenser för den globala och den europeiska livsmedelsförsörjningen. Den kommer att ytterligare förvärra den redan svåra situationen för europeiska jordbrukare och konsumenter på grund av stigande priser. Vi måste fokusera på åtgärder för att trygga livsmedelsförsörjningen i EU, både på kort sikt efter invasionen och på längre sikt. Vi får samtidigt inte bortse från krigets stora inverkan på livsmedelsförsörjningen i tredje länder. En ny social och ekonomisk kris måste undvikas – spekulanter på livsmedels- och oljepriser måste stoppas och åtgärder för att beskatta deras extra vinster bör övervägas.  

Men högsta prioritet är att stoppa kriget, att staka ut en väg för förhandlingarna och att ge skjuts åt fredsprocessen. EU bör bli en verklig geopolitisk aktör och gå i bräschen i förhandlingarna eftersom dess framtid står på spel. Kina och Turkiet har sina politiska och ekonomiska fördelar i dessa förhandlingar, men de är varken demokratins väktare eller förespråkar respekt för grundläggande mänskliga rättigheter. Detta utgör en vändpunkt i EU:s historia och de politiska, ekonomiska och strategiska efterverkningarna märks i hela världen. EU måste axla ett nytt ansvar och gå i riktning mot en starkare politisk integration: ett gemensamt försvarssystem går hand i hand med en gemensam utrikespolitik och en starkare och mer sammanhållen politisk integration. Alla steg i riktning mot ett integrerat försvar måste åtföljas av en tydlig demokratisk kontroll över ett sådant system.

Risken för krig inom Europa borde få EU-regeringarna att arbeta i riktning mot en tydlig politisk integrationsprocess inom ramen för konferensen om Europas framtid.
EU måste stå upp för och värna sina värden och det är EU:s skyldighet att bevara den fred vi har garanterat i Europa de senaste 70 åren.