Kriget i Ukraina har på ett brutalt sätt påmint oss om det ursprungliga syftet med grundandet av EU – att säkra en långvarig fred i Europa. Det är något som vi tyvärr har lyckats glömma. Efter en tid väckte det europeiska budskapet om fred inte längre samma intresse, särskilt hos den yngre generationen. Nu får vi än en gång lära oss att ”det enda slag som är värt att utkämpa är det om fred”, som Albert Camus en gång sade, och att vi måste fortsätta att verka för att få till stånd förändringar där det behövs.

Den ryska invasionen i Ukraina tar oss tillbaka till 1900-talets värsta mardröm – krig i Europa. Återigen hotas ett lands territoriella integritet. Med detta följer risken för hungersnöd och folkmord. Rysslands angrepp strider mot allt som är ”europeiskt” och mot allt som är ”demokratiskt”, och Europa kan inte och kommer inte heller att tolerera det. Fred utgör själva grunden för Europeiska unionen. Denna union bygger på lagens makt och inte på maktens lag.

För tio år sedan tilldelades EU Nobels fredspris för 60 år av fred, försoning och demokrati. Unionen måste fortsätta att slå vakt om freden och demokratin i och utanför Europa, och detta med ännu större kraft.

Den största utmaningen för Europa är just nu kriget och dess konsekvenser – migration, ökad inflation, stigande energipriser och militariseringsbehov. Tidigare utmaningar såsom covid-19-viruset, kampen mot klimatförändringarna och uppbyggnaden av EU:s strategiska oberoende kvarstår dock. Vi måste ta itu med allt detta och fortsätta att hjälpa våra grannar – det ukrainska folket. Här välkomnar jag slutsatserna från EU:s informella toppmöte i Versailles, som återspeglar EESK:s rekommendationer om att omedelbart sätta stopp för alla militära angrepp på ukrainsk mark, skydda folket i Ukraina och de människor som flytt landet och stärka EU:s oberoende, inte minst på energiområdet.

Det är svåra tider, särskilt med tanke på att vi ännu inte har återhämtat oss från covid-19-pandemin och den senaste tidens nedstängningar. Vi måste hur som helst hålla fast vid den anda av enighet som råder. För mig står en sak klar: en motståndskraftig demokrati hämtar sin styrka och livskraft i det som grekerna kallade ”demos”, det vill säga folket – såväl arbetsgivare och arbetstagare som den stora allmänheten. Det är bara med förenade krafter som vi kan bygga vår europeiska framtid.

Vi har precis återfunnit det känslomässiga band till och den känsla av egenansvar för det europeiska projektet som vi har saknat den senaste tiden. Det handlar om FRED.

Christa Schweng,
EESK:s ordförande