Herman van Rompuy: ”Det här är ingen tid för domedagsprofeter”

Sedan 2008 har flera kriser följt på varandra, vilket har kallats en ”multipel kris”. Många undrar helt enkelt vad som kommer att hända härnäst, vilket visar hur rädslan och osäkerheten har ökat. Det stämmer att de flesta kriser kommer utifrån. Men ändå. Unionen har lyckats undanröja alla de farliga hinder som ibland har hotat dess existens. Vi är bra på det, men samtidigt stöter vi också på positiva utmaningar. Är vi fortfarande lika bra på att ta itu med dem?

Jag är hoppfull när jag ser hur unionen drar nytta av återhämtningsfonden som är utformad för att bekämpa pandemins sociala och ekonomiska konsekvenser i syfte att påskynda miljörelaterad och digital omställning! Vi kombinerar krishantering med en långsiktig vision, och det är det som är svårast att göra i dagens politik som är fixerad vid kortsiktigt tänkande och handlande.

Att uppnå koldioxidneutralitet senast 2050 är inte bara uttryckligen ett villkor för vår överlevnad, utan det bör även bidra till att hålla vår ekonomi konkurrenskraftig. Vi får inte upprepa samma misstag som vi gjorde i samband med den digitala revolutionen. Då var vi nära att missa tåget.

En verklig miljöpolitik kan även hjälpa oss att uppnå ett annat centralt mål, nämligen unionens strategiska autonomi eller någon form av europeisk suveränitet. En klimatpolitik kommer att göra det möjligt att minska och undvika import av fossila bränslen som rysk gas. Den gröna given kommer att bidra till klimat- och ekonomipolitiken och göra EU mer oberoende. Ingen av dessa aspekter står ensam, utan är beroende av varandra.

Jag vill gå ett steg längre. Om unionen vill spela en geopolitisk roll måste den vara konkurrenskraftig eftersom ekonomin bestämmer maktbalansen i världen. Det är därför den miljömässiga och digitala omställningen så viktig. Det är därför vi måste fortsätta att tala med en röst om handel – precis som vi gjorde i anslutning till brexit i och med de frihandelsavtal som vi har ingått med Japan och Kina om investeringar. Även under Trumperan kunde kommissionens ordförande väja för ett handelskrig eftersom vi var enade. Men geopolitiskt sett kan vi bara vara relevanta i praktiken om vi blir avsevärt mindre beroende av andra globala aktörer på många områden såsom digital teknik, energi, migration, finansiella tjänster (och detta inbegriper att vara mindre beroende av Londons finanskvarter och US-dollarn), livsmedel, folkhälsa osv. Vi kan uppnå detta bara om vi förenar våra krafter när det gäller näringslivet. Storlek spelar roll. Storskalighet spelar roll. Vi gör framsteg på alla dessa områden, men ibland går det för långsamt framåt. Vi behöver tänka mer strategiskt, mindre godtroget och mer europeiskt.

Jag hoppas att konferensen om Europas framtid också kommer att ta upp våra interna utmaningar. Vi lever i en ny värld i tekniskt, demografiskt, ekonomiskt, miljömässigt och geopolitiskt hänseende. All denna utveckling sker snabbare än vad vi trodde eller befarade. Kort sagt har allting blivit akut.

Inom unionen måste vi vara noga med att behålla eller återvinna den social och politisk stabiliteten. Pandemin har skapat nya ojämlikheter och förvärrat de gamla. Arbetsmarknaderna är i allt högre grad uppdelade i personer med lägre utbildning och personer med högre utbildning, och därför riskerar vissa grupper att känna sig övergivna, särskilt nu när den digitala revolutionen verkar ha börjat. Återhämtningsfonden och gemensamma inköp av vacciner visar att den europeiska solidariteten finns. Även på nationell nivå finns det mycket att göra för att förbättra den sociala sammanhållningen. Pandemin har orsakat en anmärkningsvärd ökning av antalet fattiga människor, precis som extrem fattigdom åter ökar världen över efter årtionden av nedgång. Social sammanhållning ligger med rätta Europeiska ekonomiska och sociala kommittén nära om hjärtat. Politiskt har vissa åtgärder i ett antal länder undergrävt rättsstatsprincipen, yttrandefriheten och mediefriheten och därmed även själva valen. Detta har lett till reaktioner.

Utmaningar saknas minsann inte, så vi behöver rusta för att vara redo, villiga och kapabla att bemöta dem tillsammans. Det här är ingen tid för domedagsprofeter, utan för människor, regeringar och organisationer som väcker hopp.

Herman van Rompuy, ordförande för European Policy Centre