När nyheterna om evakueringen av barn med cancer från Ukraina nådde Villavecchia Foundation tvekade dess anställda inte en sekund. De erbjöd sig omedelbart att ta emot och hjälpa barnen och deras familjer. Men för att kunna ge dessa barn den omsorg och det stöd som de verkligen behövde fick de samarbeta med sjukhus och många andra parter och volontärer. Tillsammans lyckades de skapa en trygg plats för de unga patienterna i Barcelona. Natàlia Ferrer Ametller lät oss ta del av deras berättelse.

EESK info: Vad fick er att starta projektet eller initiativet?

Vi fick veta att barn med cancer evakuerades från Ukraina och erbjöd vår hjälp till de berörda myndigheterna och till internationella organisationer som hade hand om evakueringen. När vi fick i uppdrag att organisera hela insatsen fick vi omedelbart stöd från Josep Carreras International Foundation, så att vi kunde axla insatsen i sin helhet tillsammans. Många andra parter erbjöd sig att hjälpa till. Vi tvekade inte en sekund. Vi var tvungna att hjälpa till på de områden där vi innehade kunskap, nämligen genom att i samarbete med remissjukhusen välkomna och bistå barn med cancer och stödja deras familjer.

Hur har projektet tagits emot? Har ni fått någon återkoppling från dem som ni har hjälpt? (Kan du ge ett exempel, om du har något?)

Det var en synnerligen intensiv upplevelse och vi har lärt oss mycket. Framför allt blev vi medvetna om flyktingarnas svåra situation. Den största svårigheten var språket och vissa kulturella aspekter. Vi fick dock hjälp av många volontärer, som utförde ett enastående arbete som tolkar och följde med barn under alla deras sjukhusvistelser, ambulanstransporter, besök och formaliteter. Många behandlingar har gett mycket goda resultat och många barn har redan slutfört sin akuta behandling och får nu eftervård. Vissa av dem har kunnat återvända hem. Här är till exempel en bild av ett av barnen, Mykola, och hans mamma, tillsammans med vår sjukhussocialarbetare. Vi har genomlevt en mycket svår tid tillsammans och det bästa tacket är barnens leenden och mammor som kan hämta andan.

Hur kommer ni att använda just dessa medel för att erbjuda mer hjälp i samhället?

För att fortsätta arbetet. Vi har tre familjer vars barn fortfarande befinner sig i ett akut skede på grund av komplikationer i behandlingen. De behöver någonstans att bo, tillsyn, transport, läkemedelshjälp, tolkning osv., och de övriga familjemedlemmarna behöver känna att vi fortsättningsvis finns nära till hands.

Har ni några nya projekt på gång?

Ja, vi arbetar på att inrätta ett barnhospice med namnet Pabellón de la Victoria, som blir det första i sitt slag i Spanien. Detta kommer att vara en plats för vård av barn med obotliga sjukdomar i ett långt framskridet skede eller barn i sina sista levnadsdagar. Vi vill renovera en historisk byggnad i ett symbolmättat område vid Sant Pau-sjukhuset i Barcelona.

Vilka råd vill ni ge andra organisationer som vill uppnå resultat med liknande verksamhet och program?

Vi anser att det är mycket viktigt att tydligt kartlägga behoven och att utforma projekten så att de tar itu med de behov som finns, oavsett hur besvärligt det kan vara. Man måste kunna lyssna, lära sig, ta emot hjälp och samarbeta med andra parter som arbetar på ett kompletterande sätt. Man måste uppskatta andras insatser och alla arbeta tillsammans mot ett gemensamt mål.

Tror du att solidariteten med ukrainska flyktingar tappar fart om kriget i Ukraina fortgår länge till?

Tyvärr blir aktuella händelser fort gamla nyheter och den solidaritet som uppstår ur detta kan vara flyktig. Det är dock också sant att människor har väldigt mycket kraft att framhärda och kämpa för rättigheter och social rättvisa.

Vad kan och bör civilsamhällesorganisationerna göra för att motverka detta?

Uppmuntra myndigheterna att fortsätta ge bistånd och tilldela de sociala organen en viktigare roll.

Skulle EU kunna spela en positiv roll i detta avseende?

Javisst, genom att förespråka rekommendationer på europeisk nivå om att regeringar och förvaltningar ska samarbeta och underlätta de berörda organens arbete. Det kommer inte att fungera om förvaltningar och organ arbetar på skilda håll, utan någon koppling dem emellan. De offentliga förvaltningarna behöver det civila samhället, som varken kan eller bör hållas utanför. Många sociala organ har arbetat utan stöd från offentliga förvaltningar. Vi vet att det kan vara ansträngande att hålla ett öppet sinne och arbeta i nätverk, men vi vet samtidigt att det absolut finns fördelar med att samarbeta.