Av Stefano Mallia, ordförande för Arbetsgivargruppen vid EESK

I och med offentliggörandet av Mario Draghis rapport riktas skärpan nu än en gång mot den brådskande uppgiften att ta itu med Europas ekonomiska utmaningar. Såväl i Lettarapporten som i Draghirapporten ringer man i högt varningsklockorna: detta är en avgörande tidpunkt för Europa, och vi kan inte kosta på oss att slå oss till ro.

Mer än någonsin står på spel: de senaste två decennierna har EU:s ekonomiska tillväxt ständigt släpat efter USA:s, samtidigt som Kina snabbt håller på att komma ikapp. Mellan 2002 och 2023 ökade skillnaden i BNP mellan EU och USA (i 2015 års priser) från strax över 15 % till oroväckande 30 %. Jämförelsen bli ännu mer slående när man tittar på köpkraftsparitet (PPP), där klyftan vuxit från 12 % till anmärkningsvärda 34 %.

En av de största utmaningarna är EU:s regelverk. Siffrorna talar sitt tydliga språk: mellan 2019 och 2024 antog EU omkring 13 000 rättsakter, jämfört med USA:s 3 500.

Denna uppsjö av lagstiftning har medfört betydande efterlevnadskostnader för företagen, och tagit resurser från innovation och förbättrad prestanda. Dessutom har det lett till en oroväckande trend att företag flyttar sin verksamhet till länder utanför EU. Mellan 2008 och 2021 lämnade 30 % av de europeiska enhörningarna unionen.

Som Mario Draghi betonar kommer investeringar i sig inte att driva Europa framåt. Man måste även se till att reformerna leder till meningsfulla framsteg. Vi måste fokusera på att fullborda den inre marknaden, undanröja hinder, prioritera en enhetlig strategi för att minska bördorna och rationalisera lagstiftningen. Detta är viktiga åtgärder som kan vidtas omedelbart utan större politiska strider och som skulle ge påtagliga fördelar för företagen, inte minst de små och medelstora företagen, som utgör ryggraden i våra ekonomier.

Vi kan heller inte bortse från hur sammanlänkade våra sektorer och ekonomier är. Förbättringar på ett område kan ge positiva spridningseffekter på andra områden. Till exempel kan integreringen av AI och datadriven teknik stödja smartare energihushållning i alla branscher och avsevärt sänka kostnader och utsläpp, inom såväl avancerad tillverkning som precisionsjordbruk. Det är den här typen av synergieffekter som vi måste eftersträva.

Vägen framåt är tydligt utstakad. Europa har kapaciteten, talangen och innovationspotentialen att återfå sin konkurrensfördel. Men det kommer att kräva stark politisk vilja, samarbete och fokus på långsiktiga strategiska mål. Nu är det upp till oss – EU-institutionerna och medlemsstaterna – att omsätta dessa möjligheter i handlingar som leder till verkliga förändringar.