Av Konstantina Manoli

Det går inte att förneka att utövandet av rösträtten är ett kraftfullt verktyg för att uttrycka åsikter och påverka politiken. När det är val väljer vi ju faktiskt de personer som ska föra vår talan, som vi på ett personligt plan tycker är bäst lämpade att företräda oss och som bäst speglar våra övertygelser och våra värdesystem. Dock brukar de flesta av oss, framför allt vi som är unga, oftast underskatta den makt det innebär att rösta.

Vi talar passionerat om hur vi vill förändra världen och skapa en bättre framtid för nuvarande och kommande generationer. Men någonstans halvvägs i denna process, när vi känner att våra åsikter, våra värderingar och våra ideal inte längre spelar någon roll eller när vi känner oss maktlösa, ger vi upp.

Som ung kvinna från Grekland vet jag verkligen exakt hur detta känns. Jag är bekant med känslan av frustration när våra röster inte hörs, när jag upplever att våra rättigheter kränks, när känslan av hjälplöshet infinner sig och när det känns som att det inte finns mer vi kan göra. Ibland blir saker inte som vi tänkt oss, trots att vi gjort vårt bästa. Det är i dessa stunder, när våra ansträngningar tycks värdelösa, som vi ofta glömmer en grundläggande sanning – vår makt ligger i vår röst! Som Barack Obama en gång sade: ”Varje röst räknas!".

Tyvärr tror jag inte att min erfarenhet vare sig är unik eller beror på att jag är en ung kvinna från Grekland. Sanningen är att många människor delar den här känslan oavsett ålder, etnicitet, kön, religion eller personliga omständigheter.

Att rösta är vårt kollektiva inflytande för att forma framtiden så som vi vill ha den. Genom att ta saken i egna händer säkerställer vi att våra drömmar och värderingar får genomslag i de beslut som ligger till grund för vårt samhälle. Vi måste agera eftersom vår röst är som en nyckel som låser upp dörren till en framtid där ekot av ungdomar med egenmakt genljuder.

Och kom ihåg John Lewis kloka ord, ”Om inte vi, så vem? Om inte nu, så när?”