EESK info

EESK vill rikta ny uppmärksamhet mot det civila samhällets insatser för att begränsa den tysta epidemin av psykisk ohälsa i EU och har därför publicerat en broschyr med information om ett antal organisationer som ansökt om priset till det civila samhället på temat psykisk hälsa. Här kan du läsa broschyren.

Fakta och siffror avseende psykisk hälsa i EU är inte hoppingivande, utan ger snarare anledning till insatser. EESK förespråkar kraftfullare åtgärder för att främja psykisk hälsa på nationell nivå och EU-nivå. Kommittén har också efterlyst bindande lagstiftning för att förebygga psykosociala risker på arbetsplatsen. Med priset till det civila samhället på temat psykisk hälsa vill kommittén lyfta fram det civila samhällets fortgående insatser för att förbättra européernas välbefinnande.

1. Efter rapporter om att psykiska hälsoproblem såsom ångest och depression har blivit allt vanligare runt om i Europa i efterdyningarna av covid-19-pandemin beslutade EESK att ägna sitt flaggskeppspris till det civila samhället åt psykisk hälsa. Enligt OECD mer än fördubblades andelen ungdomar med symptom på ångest i flera europeiska länder. Pandemin har också lett till ätstörningar i allt lägre ålder, särskilt bland tonåringar. Redan före covid-19-pandemin led minst 84 miljoner människor i EU – omkring en av sex – av psykiska hälsoproblem.
2. Omkring 4 % av de årliga dödsfallen i EU beror på psykisk ohälsa och beteendemässiga störningar. Psykisk ohälsa har också betydande ekonomiska återverkningar, med direkta och indirekta kostnader som uppgår till ca 4 % av BNP. Mer än en tredjedel av dessa kostnader beror på lägre sysselsättningsgrad och minskad produktivitet i arbetet.
3. Enligt Eurostats siffror från 2020 rapporterade 44,6 % av den sysselsatta befolkningen i åldern 15–64 år i EU att de löpte risk för att drabbas av försämrat psykiskt välbefinnande på arbetsplatsen. Närmare en femtedel av de anställda i EU uppgav att arbetsöverbelastning eller tidspress var de vanligaste riskfaktorerna för sämre psykiskt välbefinnande på arbetsplatsen.
4. Psykisk hälsa har klättrat högst upp på den politiska dagordningen i EU. Till följd av detta antog kommissionen en övergripande strategi för psykisk hälsa i juni 2023. Denna nya strategi stöds med medel på 1,23 miljarder euro och ska inom alla politikområden främja psykisk hälsa. Den fokuserar på tre vägledande principer, nämligen ändamålsenligt och effektivt förebyggande, tillgång till högkvalitativ och ekonomiskt överkomlig psykisk vård och behandling samt återintegrering i samhället efter tillfrisknande. Psykisk hälsa är också en politisk prioritering för EESK och har en central plats i kommitténs arbete.
5. EESK fick in så många som 105 ansökningar från hela EU. Dessa omfattar ett brett spektrum av ämnen – från projekt som förebygger psykosociala risker på arbetsplatsen eller tar itu med frågor som narkotikamissbruk och digitalt beroende, till bekämpning av stigmatisering kring psykisk hälsa och främjande av lokalt stöd. Genom att erkänna och lyfta fram dessa viktiga icke-statliga insatser för att stödja psykisk hälsa hoppas EESK också att andra inspireras att följa dessa exempel. (sg)

Genom sitt nätverk för samhällsengagemang AgeWell kämpar den irländska välgörenhetsorganisationen Third Age Foundation mot ensamhet på ålderns höst. Deltagarna i AgeWell, som alla är över 50, besöker äldre människor i deras hem en gång i veckan och erbjuder sällskap samtidigt som de kontrollerar de äldres hälsa och välbefinnande med hjälp av ett telefonbaserat frågeformulär via en app. Alison Branigan från Third Age Foundation berättade för oss att över 500 personer i det irländska grevskapet Meath hittills har fått sådant stöd, som vissa beskrivit som ”en livlina” eller till och med som ”ljuset i slutet av en lång, mörk tunnel”.

Vad fick dig att sätta igång med det här projektet?

AgeWell startade sin verksamhet i grevskapet Meath för att stödja den växande äldre befolkningen, som hade särskilda sociala, känslomässiga, psykologiska och fysiska vårdbehov. Vår hälso- och sjukvård står under en enorm press. Vår befolkning växer och åldras och väntetiderna är långa för olika tjänster, bland annat hemtjänst. Tack vare AgeWell kan vi hitta praktiska lösningar på akuta problem som komplement till och förstärkning av hälso- och sjukvården genom att vi ger stöd till äldre människor som känner sig isolerade, ensamma, svaga, har svårt att lämna hemmet eller känner sig utsatta. Vi hjälper dem att leva ett bättre liv under en längre tid på den plats de själva önskar samtidigt som vi ger socialt stöd och håller uppsikt över deras hälsa och välbefinnande. Vi kan därigenom diagnostisera och reagera på akuta problem innan de förvärras och leder till något allvarligare. AgeWell passar också väl in i den etiska grundsynen för vår organisation Third Age, som stöder äldre människor direkt genom innovativa tjänster och program och skapar unika möjligheter till frivilligarbete där äldre kan stödja andra äldre och personer i andra samhällsgrupper. 

Hur har projektet tagits emot? Har ni fått någon återkoppling från de människor som ni har hjälpt?  (Kan du eventuellt ge något exempel?)

Hittills har AgeWell gett stöd till över 500 äldre personer i grevskapet Meath. Många uppskattar verkligen det kamratskap som är en del av programmet. De har byggt upp ett särskilt förtroende för AgeWells volontärer, vilket gör det enklare för oss att förstå de äldres behov och farhågor, och detta gör det lättare att förbättra vårt stöd till dem.

De äldre som får stöd säger bland annat att ”tjänsten är en livlina”, ”jag visste inte att jag behövde hjälp innan jag hade fått den”, ”jag är så tacksam för tjänsten och för den person som kommer och hjälper mig, hon gör att min vecka blir mycket trevligare”, ”jag var mycket ensam, jag träffade inte någon från den ena dagen till den andra, så jag ser verkligen fram emot mina besök”. En person som mådde riktigt dåligt och medgav att han övervägt att begå självmord flera gånger sade att ”AgeWell fick kontakt med mig i rättan tid och det hjälpte mig att se ljuset i slutet av en lång, mörk tunnel”. ”Alla bör ha tillgång till denna tjänst”, tillade han också.

Våra volontärer, som också är äldre, säger bland annat att ”jag bara älskar att vara volontär”, ”det känns så bra att veta att man verkligen gör skillnad” och ”jag har lärt mig en hel massa om andra människor och om mig själv genom att göra detta arbete”.

Vi kan med hjälp av statistik bevisa att AgeWell förbättrar välbefinnandet och det sociala och känslomässiga stödet samtidigt som det blir enklare att ge information. Vår verksamhet leder också till minskad isolering och ensamhet, förbättrar det självuppfattade hälsotillståndet och ökar människors fysiska aktivitet.

Andra kommentarer handlar bland annat om att de anhöriga kan känna sinnesfrid och att våra insatser fått ett erkännande av vårdgivare som kontinuerligt hänvisar äldre personer direkt till oss.

Vilka råd skulle du vilja ge andra organisationer som vill uppnå resultat med liknande verksamhet och program?

Lär känna din målgrupp, engagera deltagarna i processen och lyssna på deras förslag och behov. Tro på det du kan och det du vill uppnå, var modig, var kreativ och ge inte upp. Om din idé är tillräckligt bra så kommer du att lyckas. Vara öppen inför samarbete med andra, och om du kan få stöd från staten eller hälso- och sjukvården i form av finansiering eller stöd till marknadsföring, så kan det i hög grad bidra till programmets trovärdighet, genomslag och framgång.

Vad anser du är den främsta orsaken till försämrad psykisk hälsa bland äldre, bortsett från fysiologiska faktorer? Kan vi som samhälle förbättra den psykiska hälsan hos äldre?

Ensamhet och isolering har alltid varit faktorer som bidrar till att försämra den psykiska hälsan hos äldre. Detta är ett problem på den irländska landsbygden, men det är ett lika vanligt förekommande problem i livliga storstäder. Under de senaste åren har effekterna av pandemin, påtvingad isolering och avskärmning samt förlusten av sociala kontakter, möjligheter att delta i olika aktiviteter och frihet skapat en epidemi av rädsla, ångest, depression och psykisk ohälsa. Inhemska och globala händelser, bland annat de stigande levnadskostnaderna, krig och konflikter, har också spelat en roll. När människor blir äldre kan deras sociala umgängeskrets minska. Sjukdomar kan påverka människors möjligheter att ta sig ut i samhället. Många människor tvingas tillbringa all tid i den egna bostaden eller känner att deras självständighet går förlorad. Allt detta kan påverka självkänslan, den egna värdigheten, humöret och synen på framtiden. Det är viktigt att äldre människor inte glöms bort bara för att de kanske inte syns. Vi måste komma ihåg den betydelsefulla roll som spelas av lokalsamhället och lokala samhällsinsatser samt vikten av sociala kontakter och initiativ som innebär att sociala aktiviteter kan förskrivas på recept. 

År 2013 stod Lappvikens sjukhus tomt och bortglömt. Detta var en gång i tiden Finlands första mentalsjukhus och under 170 år symbolen för Finlands psykiatriska vård. Då kavlade en grupp aktivister som arbetade med psykisk hälsa upp ärmarna och satte igång med att omvandla denna förfallna men historiska byggnad till ett öppet centrum för psykisk hälsa, kultur och konst. Siru Valleala, företrädare för föreningen Pro Lappviken som driver centrumet, berättade för oss att Lappvikens källa nu först och främst är en inkluderande mötesplats och en fristad utan stigmatisering och fördomar där alla ska känna sig välkomna.

Vad var det som fick er att sätta igång med ert projekt?

År 2013 stod Lappvikens sjukhus tomt. Detta var Finlands första mentalsjukhus som byggdes 1841 och Helsingfors stad hade inga planer för dess framtid. Denna historiska byggnad belägen i en vacker park var bortglömd och befann sig i ett mycket dåligt skick. En grupp aktivister som arbetade med psykisk hälsa tyckte att detta var tragiskt och ville dela med sig av sina visioner och drömmar för platsen – att omvandla Lappvikens sjukhus till ett öppet centrum för psykisk hälsa, kultur och konst.

Detta var startskottet för det som i dag är Lappvikens källa.  Verksamheten bygger vidare på områdets historiska och arkitektoniska betydelse i hjärtat av Lappviken och inspireras av 170 års arbete med psykisk hälsa. Fokus har ändrats från att behandla sjukdomar till att främja välbefinnande för alla samhällsgrupper. Lappvikens källa är nu ett levande exempel på det pågående arbetet mot stigmatisering och representerar ett paradigmskifte i riktning mot att främja allt som är positivt.

Lappvikens sjukhus var tidigare ett flaggskepp inom psykiatrin och en plats där psykisk hälso- och sjukvård ständigt utvecklades. Nu ville de aktivister som arbetade för föreningen Pro Lappviken för mental hälsa, som grundades 1988 när Lappvikens sjukhus fortfarande var öppet, skapa ett innovativt centrum för att främja psykisk hälsa med hjälp av modern kunskap från 2000-talet – en plats som symboliserar det konkreta paradigmskifte som ägt rum när man gått från att behandla psykisk ohälsa till att främja psykiskt välbefinnande.

Hur har projektet tagits emot? Har ni fått någon återkoppling från människor som ni hjälpt?  Har du något exempel att dela med dig av?

I början var det en utmaning att få människor att komma hit. Området hade varit stängt för allmänheten i 170 år när Lappviken var ett mentalsjukhus, och trots en del intresse och viss nyfikenhet var det svårt att övertyga människor att de var välkomna att komma hit och kika runt. Sakta men säkert började allt fler människor delta i olika aktiviteter och evenemang och de ställde sig positiva till att vidareutveckla dem, delta i frivilligarbete och dela med sig av sina idéer. Konstnärer och artister började hålla sina konstutställningar och kulturevenemang på Lappvikens källa och i dag anordnar vi över 400 evenemang och 50–60 konstutställningar per år. Lappviken har blivit ett vardagsrum som är öppet för alla i Helsingfors, där vi arbetar med att främja psykiskt välbefinnande och minska människors ensamhet och sociala utestängning varje dag året runt.

”När jag engagerade mig i detta initiativ kände jag att det var helt fantastiskt att kunna vara här och hjälpa till med att ge nytt liv år den här platsen ... Luften blåser bort allt betungande.” (Cresswell-Smith et al 2022)

I dag anses Lappvikens sjukhus vara en mycket säker och inkluderande plats. En plats där du alltid kan känna dig välkommen, oavsett om du har en bra eller dålig dag eller i vilken livssituation du befinner dig. Det finns en mening med Lappvikens förflutna som mentalsjukhus. Här har du rätt att vara sårbar och det finns en öppenhet kring problem som beror på psykisk ohälsa som är helt unik. Vår verksamhet bygger på en stark gemenskapskänsla. Hos oss kan alla på ett säkert sätt utforska sina egna starka sidor. Det här är en fristad utan stigmatisering och diskriminering och vi på Lappvikens källa är stolta över att inkludera alla.

Vår verksamhet har utvecklats i samarbete med ägaren Helsingfors stad och detta utvecklingsarbete har varit en förutsättning för hela projektet. Långtgående politiska beslut om områdets framtida ägare kommer att fattas inom kort, och vi hoppas att hänsyn kommer att tas till den framgångsrika verksamhet som vi nu bedriver.

Hur kommer ni att använda just dessa medel för att erbjuda mer hjälp i samhället? Har ni några nya projekt på gång?

Vi kommer att fortsätta att utveckla vår verksamhet, så att ännu fler kan delta i och dra nytta av den. Vi har nyligen lanserat ett spännande projekt för människor som återhämtar sig efter en period av psykisk ohälsa som syftar till att ge fler människor lika möjligheter att delta i olika kulturaktiviteter. Mer specifikt handlar det om att hjälpa människor att hitta sitt eget kulturella uttryck, att lista ut vad som fungerar för dem när det gäller kultur och konst för psykiskt välbefinnande. Det är detta vi kommer att använda de generösa prispengar som vi fått här till.

Vilken typ av kollektiva åtgärder anser du behövs för att minska den stigmatisering som ofta hänger samman med psykisk ohälsa? Kan man med hjälp av konst se till att människor som lider av psykisk ohälsa får ett större inflytande över den egna situationen?      

Vi måste anordna aktiviteter där människor med olika erfarenheter och bakgrund kan mötas. Genom att utforma aktiviteter utan att tänka på människors hälsostatus eller livsförhållanden skapar vi unika möten mellan människor och lägger grunden till meningsfulla kontakter mellan människor med olika bakgrund. Att utforska psykisk hälsa på olika sätt, till exempel med hjälp av konst, har lett till en ökad medvetenhet och förståelse. Konst har en enastående förmåga att föra samman människor och erbjuder oss nya sätt att även kunna hantera smärtsamma frågor. Konst kanaliserar uttryck och skapar möjligheter för människor att bli sedda och hörda. Den styrka som skapas av att känna sig hörd kan förändra en människas liv och syn på sig själv.

Det slovakiska projektet Crazy? So what! som drivs av organisationen Integra, för samman elever och personer som upplevt psykisk ohälsa. Under en hel undervisningsdag får eleverna direkt ta del av hur det är att ta sig igenom en psykisk hälsokris och hur de kan få hjälp. Integras direktör Jana Hurova berättade för oss att projektet bidrar till att bryta stigmat kring människor som kämpar med psykisk ohälsa och att det ger ungdomarna en hoppfullhet som är värdefull.

Vad fick er att starta projektet?

Vår organisation har under många år stöttat personer med psykisk ohälsa. På grund av att de är sjuka har de förlorat sitt jobb, sitt hem, sina vänner och ibland även sin familj. Hela deras värld har vänts upp och ned. Vi inrättade Slovakiens första lokala psykiatrivårdstjänster för nästan 30 år sedan. Syftet var att se till att dessa personer, efter att ha behandlats på ett mentalsjukhus, kunde få stöd att komma tillbaka till det liv de hade innan de blev sjuka. Vi stödde framväxten av patientorganisationer i Slovakien och genomförde ett antal program för att avstigmatisera psykisk ohälsa. Vi tar oss an personer med allvarliga psykiska hälsoproblem, framför allt schizofreni, varav många redan har lyckats integrera sig och hitta mening i sitt liv.

Med tanke på att all vår verksamhet från första början bedrevs på ett icke-traditionellt sätt, där vi arbetade i partnerskap med våra klienter för att på bästa sätt ta reda på deras behov, tillämpade vi ett liknande tillvägagångssätt i Crazy? So what!-programmet. Många av våra klienter har funnit en känsla av syfte i dessa träffar med ungdomar, där de utifrån sina personliga erfarenheter kan prata om vad de saknade i deras ålder och om vad som senare utlöste deras psykiska hälsoproblem.

Vi ser ett växande behov av att lyfta fram vikten av psykisk hälsa. Att veta hur man tar sig igenom en personlig kris är en stor styrka.

Vi startade Crazy? So what!-programmet i Slovakien redan 2005, tillsammans med partner från Tyskland och Tjeckien. Det är dock först på senare tid som vi har lyckats göra programmet mer permanent och utvidga det. Vi har utbildat oss till coacher, vi utbildar nya team och besöker nya skolor.

Hur har projektet tagits emot? Har ni fått någon återkoppling från dem som ni har hjälpt?  (Kan ni ge ett exempel, om ni har något?)

Det gör alltid ett starkt intryck på ungdomarna när de får träffa personer som har tagit sig ur en psykisk hälsokris och som de kan fråga om vad som helst. Det visar dem att de alltid kan få hjälp om de själva har problem. Att det handlar om en hel undervisningsdag och att samtalet sker på lika villkor innebär att deltagarna alltid går därifrån med positiva intryck.

Människor med personlig erfarenhet av psykisk ohälsa kan ingjuta mod i ungdomarna att göra något åt sina egna problem. I nästan varje klass finns det elever som har problem. Att ge dem en gnutta hopp är ovärderligt. Människor med personlig erfarenhet berättar sin egen historia som ett sätt att själva må bättre. De bestämmer själva hur mycket de vill berätta om sitt liv för eleverna. På så sätt känner de sig behövda och att människor förstår dem.

Vi har fått många kommentarer, t.ex. elever som säger att de annars inte har chansen att träffa personer med psykisk ohälsa eller att vi bör lära oss att acceptera sådana personer och inte fördöma dem för att de är annorlunda.

Vi har också fått återkoppling från de människor med personlig erfarenhet av psykiska ohälsa som deltar i programmet. En person berättade för oss:

”Programmet ger mig mod att gå med huvudet högt. Äntligen känner jag att jag vill leva! Att tala med eleverna är svårt men givande. De är mycket öppna och har knappt någon rädsla för sociala kontakter. Det mest fantastiska för mig är att de visar att det finns mycket mer som förenar oss än som skiljer oss åt, att bilden av ’galna människor’ inte är sann. Det är underbart att jag kan hjälpa människor att äntligen tala öppet om psykisk ohälsa, så att ingen behöver skämmas eller gömma sig. ”

Vår drivkraft är ungdomarna. Varje gång efter en sådan dag talar de om hur viktigt Crazy? So what!-programmet är för dem och att det bör fortsätta så att alla ungdomar i Slovakien får lära sig om hur värdefull deras egen psykiska hälsa är.

Har ni några nya projekt på gång?

Vi skulle önska att det fanns utrymme för alla ungdomar att få denna typ av utbildning så att vi kan utvidga programmet till att omfatta andra regioner i Slovakien. Det har redan genomförts i Tyskland (där det först inrättades), Slovakien, Tjeckien och Österrike. I år utbildade vi också de första teamen i Ukraina.

Hur viktigt anser du att det är att man kan tala öppet om sina psykiska hälsoproblem? Vilket budskap vill ni skicka med ert projekt?

Vi vill sprida budskapet att psykisk ohälsa inte är något man behöver skämmas över. Det som är skamligt är att inte göra något för att främja den egna hälsan. En god hälsa är inte möjlig utan en god psykisk hälsa.

Huvudtanken bakom Crazy? So what!-programmet är att i god tid peka på betydelsen av psykisk hälsa och samtidigt främja förståelsen för personer med psykiska ohälsa.

Vi har funnit att det är mycket bättre att förebygga än att behandla. Det är också effektivare. Vi ger mod och motivation och är optimistiska. Hjälp finns alltid tillgängligt. Ibland räcker det att ha någon att prata med. Det är aldrig lätt att kämpa för sina drömmar, men det är värt att göra det.

Den finländska stiftelsen Lilinkoti, som kände att det fortfarande fanns utrymme för innovation och nya strategier för att förbättra människors psykiska hälsa, utvecklade två versioner av spelet ”The World of Recovery”, den ena spelas online och den andra runt ett bord. Båda är rollspel och spelarna får var sin rollfigur som de ska gestalta. Handlingen utspelar sig i en hoppfull framtidsvärld. Spelet, som bidrar till spelarens återhämtning, är särskilt utformat för personer som lider av psykisk ohälsa eller missbruksproblem, och kan även vara av intresse för människor som arbetar med psykisk ohälsa. Lilinkotis företrädare Reetta Sedergren och Venla Leimu menar att spel har en enorm potential att förbättra människors psykiska hälsa, och att denna potential fortfarande till stor del är outnyttjad. 

Vad fick er att starta detta projekt? 

För några år sedan tyckte vi i Lilinkotistiftelsen att det fanns gott om utrymme för innovation och nya strategier för återhämtning från psykisk ohälsa. Den återhämtningsorienterade vården var ett enormt framsteg, men det saknades moderna, innovativa verktyg för den typen av vård. I vår organisation hade vi arbetat med personer som återhämtar sig från psykiska hälsoproblem i årtionden, och vi hade en dröm: Tänk om det fanns ett modernt verktyg för att förbättra människors psykiska hälsa, till exempel ett digitalt rollspel! 

Hur togs projektet emot? Har ni fått någon återkoppling från personer som ni hjälpt?   

Spelet ”The World of Recovery” utvecklades i samarbete med personer som återhämtade sig från psykiska hälsoproblem och människor som arbetar med psykisk ohälsa, så återkopplingen pågick under hela utvecklingsfasen, vilket påverkade slutresultatet. 

Båda spelversionerna fick överväldigande positiva reaktioner från spelarna, antingen anonymt eller i våra personliga kontakter med dem. Till exempel uppgav mer än 90 % av dem som deltagit i projektet att onlinespelet ökade deras välbefinnande och hjälpte dem att bli aktiva, medan bordsspelet ökade deras social kompetens.  

Men den bästa återkopplingen var nog skratten, samtalen om känslor, utmaningar och deltagarnas starka sidor och om hur spelen förde samman spelarna, oavsett roller eller bakgrund. 

Vilka råd vill ni ge andra organisationer som vill uppnå resultat med liknande verksamhet och program? 

Det finns många fördelar med att gå i spetsen för innovation. Det är verkligen inspirerande. Du gör något helt nytt. Anamma nyskapandet, ansträng dig inte att försöka passa in. Gå på din magkänsla, var nyfiken och lyssna på allas åsikter. Men mest av allt, se till att personer som håller på att återhämta sig deltar i utformningsprocessen. Deras erfarenhet gör dem till experter. Är du spelutvecklare måste du vara beredd att möta många fördomar inom mentalvården. Där är det vanligt att spel i allmänhet betraktas som beroendeframkallande eller skadliga. Ge inte upp! Var djärv, var kreativ och våga drömma. 

Vilken potential har dator- och videospel när det gäller att förbättra människors psykiska hälsa? Anser du att de bör användas mer för att behandla psykisk ohälsa? 

Dator- och videospel – särskilt rollspel – har en enorm potential att förbättra människors psykiska hälsa. Eftersom antalet människor som lider av psykisk ohälsa är så oroväckande behöver vi nya flexibla sätt att förbättra människors psykiska hälsa. Det är synd att spelens potential inte utforskats mer. Det beror inte på bristande intresse utan på otillräcklig finansiering. Det finns inget snabbt och enkelt sätt att utveckla bra spel som förbättrar människors psykiska hälsa. Vi behöver mer finansiering, fler gemensamt utvecklade projekt och fler personer både inom mentalvården och spelindustrin som arbetar i denna riktning. Och vi behöver forskning, mycket forskning. 

Mer än 55 miljoner människor runt om i världen, många av dem ungdomar, lider av ätstörningar som påverkar deras psykiska och fysiska hälsa. Stigmat kring sjukdomen gör att många undviker att söka hjälp. Projektet ”Telling Stories for Good”, som drivs av den italienska organisationen Animenta, har som mål att göra upp med de stereotypa föreställningarna kring sjukdomen, bidra till att den upptäcks tidigt samt erbjuda stöd. Sedan 2021 har de nått ut till över 10 000 elever i Italien. Vi pratade med Animentas ordförande och grundare, Aurora Caporossi.

Vad fick dig att starta projektet?

Animenta föddes ur behovet att ge en röst till alla dem som lider av en ätstörning, men även till personer i deras närhet. Föreningens mål är att se till att människor får god tillgång till behandling för ätstörningar eftersom det är möjligt att bli frisk om man ges förutsättningar att läka.

Hur har projektet tagits emot? Har ni fått någon återkoppling från dem som ni har hjälpt?  Har du något exempel?

”Animenta är den plats där jag kände mig välkommen. Jag insåg att jag också led av en ätstörning även om jag inte var underviktig.” Den här återkopplingen fick vi från vår gemenskap för flera månader sedan och den gjorde att vi förstod betydelsen och effekten av vårt arbete. Animenta mottogs med nyfikenhet men också med en förhoppning om att vi kunde få till stånd en förändring.

Hur kommer ni att använda just dessa medel för att erbjuda mer hjälp i samhället? Har ni redan några nya projekt på gång?

Vi skulle vilja investera mer i de projekt vi genomför i skolor för att öka vårt genomslag. Medlen kommer också att användas till att starta självhjälpsgrupper för dem som lider av en ätstörning. Ett av Animentas projekt är ett läger där deltagarna under sex dagar vistas i naturen och får möjlighet att återupptäcka sitt förhållande till sig själva, sina kroppar och till mat.

Vilka råd vill ni ge andra organisationer som vill uppnå resultat med en liknande verksamhet och program?

Börja med de personliga berättelserna för att få en uppfattning om vad den grupp du vänder dig till går igenom. Be om återkoppling och dela ut frågeformulär för att förstå vad de behöver. Men det viktigaste är att du berättar din egen historia, om din kamp och om den förändring du vill åstadkomma. Samtidigt är det viktigt att nätverka med andra för att skapa ett effektivt och ändamålsenligt stödsystem.

Tycker du att ätstörningar i dag i tillräcklig utsträckning erkänns som ett allvarligt psykiskt hälsoproblem? Tycker du att de drabbade får tillräckligt stöd och vad borde göras för att förbättra detta?

I dag talas det i större utsträckning om ätstörningar, så därför kan man säga att det finns mer information. En ätstörning är dock en sjukdom med ett djupt socialt stigma och framställs väldigt stereotypt. Även i dag tror vissa att ätstörningar beror på en brist på viljestyrka eller är ett infall. I själva verket är en ätstörning en komplex psykisk sjukdom som kräver ordentlig behandling, vilket just nu inte alltid finns tillgängligt på grund av att det inte finns tillräckligt många behandlingscentrum och många har inte tillgång till behandling.