Av EESK:s Arbetstagargrupp

Konferensen om Europas framtid utgör verkligen ett speciellt tillfälle och ett viktigt ögonblick i det välbehövliga skapandet av ett verkligt europeiskt offentligt rum. För att den ska bli framgångsrik krävs det att man når ut till medborgarna och skapar dialog med det civila samhället, fackföreningar och näringslivsorganisationer. De frågor som ska diskuteras sträcker sig från demokratin i EU till social rättvisa, från arbetstillfällen till miljön och från migration till klimatförändringarna. De är viktiga utmaningar för vår kontinent och våra länder, i dag och i framtiden.

Med en så ambitiös agenda är det inte konstigt att förväntningarna höjs. Hopp är dock ett tveeggat svärd. Om dessa stora frågor inte omvandlas till verkliga debatter och konkreta förslag, om man inte lyckas involvera medborgarna utanför Brysselbubblan och skapa dialog med medborgare och arbetstagare runt om i Europa, kan hoppet snart övergå i besvikelse. Då finns risk att det missnöje som råder i form av tilltagande extremism och populism växer ytterligare. Politiska diskussioner är en utdragen process, i synnerhet om vanliga medborgare uppmanas att diskutera mycket komplicerade frågor. Konferensen är som sagt en möjlighet, men den korta tid som avsatts för den och det knappa innehåll som hittills tillgängliggjorts – endast några få utdrag från det konstituerande plenarsammanträdet – kan leda till att konferensen avslutas utan mer än några allmänna idéer och förklaringar.

Medborgarpanelerna är en grundläggande del av konferensen. De består av slumpmässigt utvalda medborgare från medlemsstaterna som ska utgöra ett representativt urval av våra medborgare. Men trots att den första panelen äger rum i september finns ännu ingen information om exakt vad som ska diskuteras, eftersom den första delrapporten, som en extern uppdragstagare sammanställt på grundval av bidrag på nätet, ännu inte har offentliggjorts. Denna strategi kan säkerligen föra in idéer utifrån i den politiska diskussionen, men den medför också en risk för att alltför många enskilda frågor diskuteras eller att grundläggande frågor förbises, beroende på deltagandet på nätet under de föregående månaderna och den externa uppdragstagarens kriterier. Konferensen ska avslutas i mars, men det finns bara tre möten inplanerade per panel, vilket medför en mycket stor risk för misslyckande. En annan grundläggande fråga, som särskilt berör den representativa sidan i den politiska processen, handlar om konferensens arbetsgrupper i plenarförsamlingen och plenarsammanträdena, där EESK-ledamöter kommer att delta. Deras startdatum närmar sig, men den enda information som hittills delgetts är gruppernas namn.

För att utveckla konferensens fulla potential och nå utanför Brysselbubblan måste man ta fram konkreta ståndpunkter och förslag samt göra det möjligt för diskussionsprocessen att ske och för den representativa demokratin att samarbeta med deltagardemokratin. Som fackföreningsmedlemmar kommer vi att göra vårt bästa för att möjliggöra detta och för att se till att medborgare och arbetstagare sätts i första rummet, men för att det ska fungera krävs öppnare informationsflöden och mer tid. (ppr)