EESK info: Ryssland har invaderat Ukraina och nu bevittnar vi en aldrig tidigare skådad mobilisering av det civila samhället som arbetar hårt för att hjälpa det ukrainska folket. Vilka är de mest anmärkningsvärda insatserna i denna enorma våg av humanitärt stöd till Ukraina – humanitärt bistånd, transport, utbildning, boende, skolor, språkundervisning? Vilka lärdomar kan vi som medborgare dra när vi ställs inför en mänsklig tragedi?

David Stulík: Vågen av solidaritet och stöd för Ukraina i EU saknar motstycke och det ger oss hopp om att de europeiska värdena i slutändan kommer att segra över Rysslands barbari, grymhet och brutala våldsutövning.

Det är så rörande och uppmuntrande att se allt det humanitära bistånd som européerna tillhandahåller Ukraina. Vi bör dock vara medvetna om att det finns ett antal frågor som EU:s civila samhälle måste ta hänsyn till.

För det första, när vi hjälper ukrainska flyktingar genom att tillgodose alla deras behov (boende, skolundervisning, arbetstillfällen) hanterar vi konsekvenserna av de grymma gärningar och krigsbrott som begåtts av Putins Ryssland. Men vi måste ta itu med orsaken till dessa grymheter. Orsaken är Putins regim, som fortfarande åtnjuter ett brett stöd bland människor i Ryssland.

Om vi lyckas stoppa detta kommer vi också att stoppa strömmen av ukrainska flyktingar till Europa. Ukrainarna skulle mer än gärna vilja stanna kvar i sitt hemland och leva där i fred.

Det för mig in på den andra frågan som jag anser att det europeiska civila samhället bör verka för. Vi måste alla motsätta oss de vettlösa gärningar som begås av det ryska ledarskapet.

Vi måste inse att de riktar sig även mot oss, inte bara mot Ukraina. I den ryska propagandan framställs vi, EU och Nato, som deras ärkefiender som använder Ukraina som en bricka i spelet mot Ryssland.

Med det sagt uppstår den logiska frågan om hur vi stoppar Putins Ryssland. Enbart ekonomiska sanktioner kommer inte att åstadkomma ett regimskifte i Ryssland.

Jag fruktar att det enda sättet att stoppa Putin är genom att militärt besegra hans arméer i Ukraina. Detta bör vara prioritering nr 1 för närvarande, att sätta stopp för dödandet av oskyldiga civila i Ukraina och förhindra att kriget sprider sig till andra delar av Europa. Det råder ingen tvekan om att Rysslands aggressiva beteende och planer även berör oss, åtminstone vissa av EU:s medlemsstater, särskilt i Öst- och Centraleuropa. Jodå, vi befinner oss också på de ryska generalernas radar som ytterligare ”legitima” mål.

Om kriget i Ukraina inte stoppas i dag står vi på tur och kriget kommer även till oss. Vi måste inse att vi de facto redan befinner oss i detta krig. Så presenteras i alla fall EU:s och Natos roller i Rysslands (censurerade) medier.

Därför bör vi européer göra vårt bästa för att bidra till Ukrainas seger på slagfältet. Jämte skärpta ekonomiska och andra sanktioner mot Ryssland måste vi vara beredda att förse den ukrainska armén med alla nödvändiga militära medel som den efterfrågar.

Jag är själv pacifist, men detta är en avgörande stund då de liberala demokratierna måste försvara sig mot dem som har för avsikt att tillintetgöra dem. Dessa fiender förstår bara våldets och militärmaktens språk. Vi får inte tveka eller skämmas för att använda detta språk eftersom vår överlevnad som demokratiska samhällen står på spel.