Av Ioannis Vardakastanis, vice ordförande för Gruppen för civilsamhällesorganisationer vid EESK

Europaåret för kompetens bör ses som ett tillfälle att överbrygga klyftor – ett år då vi tar itu med det som hindrar många i EU från att hitta en meningsfull sysselsättning som håller hög kvalitet. I ett läge då EU:s arbetskraft minskar är det viktigare än någonsin att fokusera på att utnyttja potentialen hos dem som alltför ofta är utestängda från den öppna arbetsmarknaden, genom att investera i kompetens.

När vi utvecklar färdigheter som matchar kraven på dagens och framtidens arbetsmarknader kommer vi givetvis att behöva ta hänsyn till att våra ekonomier blir alltmer digitaliserade. Det innebär att den digitala kompetensklyftan måste överbryggas, inte minst när det gäller grupper såsom personer med funktionsnedsättning och äldre som fortfarande är aktiva på arbetsmarknaden. I våra moderna samhällen är digital kompetens inte bara ett verktyg som hjälper människor att hitta sin plats på arbetsmarknaden, utan också en förutsättning för att vi ska kunna leva självständigt och något som ingen bör nekas.

Främjandet av färdigheter som framtidssäkrar våra ekonomier bör dock inte handla alltför mycket om digital kompetens. Europaåret för kompetens bör också vara en plattform där vikten och värdet av sysselsättning inom sektorer inriktade på tekniskt och manuellt arbete samt yrkesutbildning främjas. De färdigheter som krävs inom dessa sektorer har undervärderats alldeles för länge, liksom de viktiga funktioner de fyller i våra samhällen. Med tanke på att den gröna omställningen utgör en hörnsten i EU:s plan för att omvandla ekonomin under de kommande åren finns det ett särskilt behov av teknisk och manuell expertis, så att vi kan åstadkomma en verklig omvandling. För att detta ska bli verklighet kommer många arbetstagare att behöva omskola sig, och här är det viktigt att ta tillfället i akt att nå ut även till människor som brukar vara utestängda från arbetsmarknaden och se till att deras färdigheter utvecklas.