Den katalanska föreningen Enginyeria Sense Fronteres (ingenjörskonst utan gränser) hade bestämt sig för att förändra synen på människor i energifattigdom som hjälplösa offer och började anordna gemensamma sammankomster i syfte att skapa en plattform för dem som har begränsad tillgång till energi eller vatten och dem som kämpar för att kunna betala räkningarna. Mònica Guiteras från Enginyeria Sense Fronteres berättar för oss hur dessa sammankomster har anordnats i säkra och närbelägna lokaler och fått deltagarna att inse att de inte är några offer, utan snarare centralgestalter och förändringsaktörer i energiomställningen.
EESK info: Vad var det som fick er att dra igång projektet eller initiativet?
Mònica Guiteras Blaya: Konsekvenserna av energifattigdom har hittills behandlats ur ett välfärdsperspektiv, där de drabbade ofta har setts som offer eller till och med skuldbelagts för ”dålig” konsumtion. Vi ansåg att man måste angripa problemet på ett mer nyanserat sätt och att de familjer som lider av energifattigdom behöver få ett ökat inflytande i egenskap av centralgestalter och förändringsaktörer i den pågående energiomställningen.
Hur har projektet tagits emot? Har ni fått någon återkoppling från dem som ni har hjälpt? (Kan du ge ett exempel?)
Deltagarna ser detta initiativ som mycket välbehövligt, eftersom de ofta känner sig hjälplösa gentemot stora energibolag och uppfattar deras administration som alltför byråkratisk. De berörda människorna ges möjlighet att delta i kollektiva sammankomster om energifattigdom under trygga former i en närbelägen lokal där ingen döms och ingen vet mer än någon annan. I stället skapas förståelse för alla människors erfarenheter, vilket kan hjälpa oss till ett bättre liv med tillgång till mer information, samtidigt som vi kan delta aktivt i samhället.
Hur kommer ni att använda just dessa prispengar för att erbjuda de behövande mer hjälp? Har ni några nya projekt på gång?
Prispengarna är till stor hjälp för att vi ska kunna öka projektets räckvidd. Det finns fortfarande många marginaliserade människor som vi inte har lyckats nå, människor som inte ens känner till att dessa sammankomster anordnas. Pengarna kommer också att hjälpa oss att nå ut till de drabbade på innovativa och ändamålsenliga sätt. Detta är något som vi under pandemin har varit tvungna att finna nya former för genom att anordna hybridsammankomster där människor kan delta antingen fysiskt eller på distans. Med detta erkännande och prispengarna i ryggen har vi satt upp ett huvudmål för oss själva: att arbeta med innovation, spridning och kommunikation i syfte att föra samman ännu fler människor med skiftande bakgrund.
Har du något råd till andra organisationer som vill uppnå resultat med aktiviteter och program av det här slaget?
Nära kontakt med gräsrotsorganisationer i andra sektorer än dem som vår egen organisation vanligtvis är verksam i har visat sig vara avgörande för oss. Vi är en icke-statlig miljöorganisation, men i det här projektet har vi skapat stora och lokala partnerskap med grannskapsföreningar och organisationer som verkar för anständiga bostäder.
Hur optimistisk är du inför EU:s möjligheter att uppnå målen i den gröna given?
Social rättvisa måste stå i centrum för att dessa mål ska kunna uppnås, eftersom det är det enda som kan göra omställningen både rättvis och grön. Vi som samhälle måste anstränga oss hårt för att påverka regeringar och förvaltningar på olika nivåer så att målen kan uppnås, samtidigt som sociala skyddsåtgärder och medborgardeltagande och medborgarinflytande garanteras.