Det finns mycket att kritisera i fråga om tillståndet för demokratin i allmänhet och det europeiska medborgarinitiativet i synnerhet.

Enligt den senaste ”World Democracy Report”, som lades fram av ”Varieties of Democracy” den 7 mars, har andelen människor som lever i demokratier minskat till en nivå där vi befann oss för nästan 40 år sedan. Och även om fler människor än någonsin i världen har rätt att rösta i val i år blir många länder som anordnar dessa val alltmer autokratiska.

Kritik framfördes också under det civila samhällets vecka som anordnades för första gången någonsin av EESK i början av mars. Kritiken gällde det europeiska medborgarinitiativet, som är världens första gränsöverskridande verktyg för direktdemokrati. ”Alltför komplicerat”, ”föga lockande”, ”det saknas förtroende”, ”ineffektivt” och ”ganska okänt ”är bara ett axplock av de inte så smickrande kommentarer som framfördes av olika representanter för det civila samhället, media, den akademiska världen och medborgarinitiativets förvaltning.

Jag inser att denna kritik var nedslående men korrekt. Kritiken var dessutom alldeles för försiktig och återhållsam. Demokratin förtjänar att dominera världen. För att nå dit är vi som medborgare och röstberättigade väljare här på denna planet skyldiga att sikta mot något större än det vi för närvarande har. 

Detta innebär att vi måste göra mer än bara inta en försvarsposition mot rädsla, dagens diktatorer och deras fega lakejer. Vi måste ta mycket större steg framåt. En vidareutveckling av det europeiska medborgarinitiativet skulle vara ett sådant steg.

Frågan vi måste ställa oss är vad medborgarinitiativet är för något. Tre saker. En rättighet, ett instrument och ett verktyg som aldrig funnits vid någon annan tidpunkt i historien eller på någon annan plats i världen. Medborgarinitiativet är komplext och heltäckande, digitalt, direktdemokratiskt, transnationellt, har en stödjande infrastruktur och används allt oftare. 

Sedan 2012 har vi hunnit skapa, införa, tillämpa och förbättra medborgarinitiativet, vilket gör det till ett levande bevis på att demokratin kan ta större plats och stärkas även under de svåraste av omständigheter.

Nästa år, när medborgarinitiativet fyller 13, kommer detta bortskämda barn förhoppningsvis bli en envis tonåring som kan visa EU och världen vad det går för. Och vi behöver denna nya friska fläkt och otämjda styrka för att med full beslutsamhet blåsa nytt liv i nationalstaternas förlegade attityder och EU:s byråkratiska strukturer. 

Låt oss vara tydliga – vi behöver inte hela tiden och oförtröttligt försöka förnya våra demokratiska former för samlevnad, något som ofta går under namnet innovation. I stället måste vi ägna mer kraft och energi åt medborgarinitiativet för att se till att det blir ett fullvuxet instrument vid 16 eller allra senast 18 års ålder, i slutet av detta årtionde.  

Vad betyder det? Två viktiga förändringar måste till senast 2028 eller 2030. För det första måste medborgarinitiativets befogenheter att fastställa dagordningen likställas med Europaparlamentets befogenheter. Med andra ord bör vi som bor i EU kunna föreslå lagstiftning och andra politiska åtgärder på samma sätt som Europaparlamentets valda ledamöter.

För det andra bör EU:s medborgare i slutet av detta årtionde kunna ta initiativ till inte bara lagstiftning utan även EU-omfattande folkliga omröstningar om sakfrågor, vilka vi oftast brukar kalla folkomröstningar. Alleuropeiska folkomröstningar är inte någon ny idé, men det är en idé för vilken tiden nu är mogen, tack vare medborgarinitiativets födelse och tidiga liv.

Om denna typ av framtid kan byggas kring medborgarinitiativet kommer människor att se tillbaka på detta verktyg och denna tidpunkt som ett av de mest fantastiska demokratiska framstegen sedan det genombrott under 1900-talet som gav oss allmän och lika rösträtt.