Av Christian Moos

Oron över otillbörlig påverkan från fientliga stater såsom Ryssland är fullständigt motiverad. Det finns flera exempel på förmånliga lån till högerextrema partier, poster som styrelseledamöter som gått till politiska föredettingar, lukrativa avtal för tvivelaktiga entreprenörer och finansiering av påstådda icke-statliga organisationer.

Vi måste därför vara mycket vaksamma under perioden fram till Europaparlamentsvalet. Trots vissa korrekta rekommendationer till medlemsstaterna kommer paketet för försvar av demokratin alldeles för sent. För det första inledde kommissionen sitt arbete med paketet sent. I början av sommaren 2023 sköt kommissionen därefter upp förslaget i över ett halvår, eftersom kritiken mot det lagstiftningsförslag som skulle ingå i paketet var mycket kraftig och, framför allt, enhällig.

Det paket som offentliggjordes i december bekräftade dock våra värsta farhågor. Förslaget till direktiv kommer att vara till men för icke-statliga organisationer som tar emot pengar från regeringar i länder utanför EU, till exempel USA. Förslaget i sig kan ses som ett rättfärdigande av auktoritära regeringar som använder lagar om utländska agenter för att försöka tysta alla former av demokratisk opposition.

Dessutom är definitionerna i direktivet vaga och det finns enormt många kryphål för Moskvas verkliga agenter. Företrädare för det organiserade civila samhället undrar varför kommissionen inte inrättar ett allmänt öppenhetsregister som omfattar alla dem som företräder olika intressegrupper och som är förenligt med befintlig lagstiftning på nationell nivå samtidigt som det skapas en tydlig och säker rättslig grund för alla berörda parter.

Kommissionen bör dra tillbaka detta förslag till direktiv och under 2025 utarbeta en mer heltäckande strategi jämfört med det förslag som nu lagts fram, så att direktivet inte spelar demokratins fiender i händerna.