I Europa har denna viktiga kamp försummats och hamnat på efterkälken. Det har visat sig vara en svår uppgift att stävja extremhögerns uppsving. När nazismen och fascismen besegrades 1945 trodde man att extremiströrelser skulle få både minskat inflytande och manöverutrymme. Det var inte vad som skedde. Inom vår demokratiska modell har extremhögern kunnat överleva och växa sig starkare med människors förbittring och frustration som grogrund. Extremhögern har gagnats av den tolerans och självbelåtenhet som under de senaste 80 åren har präglat de europeiska liberala demokratierna. Inom extremhögern har man gett sken av att delta i det demokratiska spelet, utan att någonsin ge avkall på målsättningen att förgöra demokratin inifrån när man väl sitter vid makten.

Extremhögern är nu nära att nå sitt mål: inom ramen för det som benämns ”nationell suveränitet” sitter extremhögern vid makten i flera länder, såsom Orbans Ungern och Ficos Slovakien. I Polen satt extremhögern vid makten i åtta år i PiS-regeringen (Prawo i Sprawiedliwosc/Lag och rättvisa), fram till det senaste valet i oktober.

Även på EU-nivå försöker extremhögern undergräva demokratin och få den att falla samman. Informations- och kommunikationsteknikens utveckling under de senaste 30 åren, i form av bl.a. digitala plattformar och sociala medier, har avsevärt ökat nynazistiska och nyfascistiska gruppers förmåga att interagera. Även deras synlighet och makt på global nivå har ökat. De använder sig av demokratins yttrandefrihet för att förstärka och sprida sina främlingsfientliga och rasistiska ideologier. De samordnar strategier och organiserar sig i realtid för att sätta den samhällsordning de ingår i på prov. Faktum är att rådande demokratiska principer objektivt sett gynnar framväxten och den sociala spridningen av rörelser som motsätter sig demokrati, t.ex. genom att sådana kan få statlig finansiering.

I Europa finns det en grogrund för extremhögern på grund av den nyliberala politik och den Reagan-inspirerade ekonomiska kapitalism som förorsakat ett avbrott i medelklasskiktets ökande välstånd och sociala välbefinnande, själva sinnebilden för det europeiska bygget och dess framgångar. Med nyliberalismen följde avregleringar och en hämmad ekonomisk och social utveckling, minskade realinkomster till förmån för kapital, nedskärningar i socialt stöd och offentliga tjänster. Dessutom lät man bostadssektorn bli offer för fastighetsspekulation. Europeiska regeringar konkurrerar på ett illavarslande sätt med varandra när de säljer guldvisum till kleptokrater och oligarker från hela världen. Marknadskriser och skattedumpning, som leder till illojal konkurrens på den inre marknaden, svagt stöd från Bryssel och Frankfurt till små och medelstora företag samt svagt anställningsskydd och låg köpkraft har gjort att missnöjet har skjutit i höjden i Europa under de senaste femton åren.

Detta är ett mycket olyckligt politiskt felsteg som bär skulden till att valdeltagandet i valet till Europaparlamentet minskar kontinuerligt och till att extremhögern växer i Europaparlamentet. Att den nazistiska och fascistiska ideologin åter är på frammarsch är ett resultat av Europas svångremspolitik, inom vilken det finansiella systemet åtnjuter skydd samtidigt som ekonomisk och skattemässig rättvisa får stryka på foten. Denna politik har misslyckats med att bemöta medborgarnas problem, önskemål och förväntningar och har lett till ett uppsving för den gamla propagandan från vit makt- och identitetsbaserade ideologier, som alltid lurar i kulisserna, redo att gripa tillfället att förpassa mänskligheten till en lägre civilisationsnivå. Detta kulturellt och religiöst färgade hat blossar nuförtiden upp överallt – på våra skärmar, i våra sociala medier och i den desinformation som sprids oavbrutet. Att ingjuta rädsla och osäkerhet hos medborgarna genom att tala om islamisering och slutet för den vita överhögheten eller den judisk-kristna identiteten, och att svartmåla romer genom att påstå att de är beroende av bidrag – alla dessa strategier har historiskt sett använts i samband med auktoritära diktatorers eller ledares uppgång.

I dagens Europa, där befolkningen åldras och det behövs arbetskraft utifrån för att säkra försörjningen och den ekonomiska tillväxten låter europeiska regeringar extremhögern hållas med sitt prat om ”invandringshotet”. Detta trots att antalet flyktingar och migranter som kommer till EU i dag är lågt och i själva verket underskrider behovet för Europas befolkning och arbetskraft. Den främlingsfientliga och rasistiska retoriken har dock fått fäste i dagens Europa, som alltjämt saknar en säker och ändamålsenlig rättslig ram för att ta emot och integrera migranter. I stället fortsätter man att göda människohandelsmaffian. Migrerande arbetstagare har spelat en avgörande roll i Europas återuppbyggnad under efterkrigstiden och för det europeiska bygget. Migranter kommer även i fortsättningen att spela en avgörande roll för Europas utveckling under de kommande årtiondena. Inom extremhögern är man medveten om detta – många av extremhögerns finansiärer anlitar migranter i sina industrier och företag.

Men extremhögern kommer att fortsätta att gäckas, skapa rädsla och manipulera, och dra nytta av svaga och obeslutsamma nationella och europeiska ledares passivitet i fråga om strategiska visioner, våra värden och principer. Demokrati- och EU-förespråkare kan bara agera på ett sätt – genom att stå upp för våra värden. För demokrati, frihet, värdighet och fred i Europa.