Mina erfarenheter av nedstängningen har nog varit blandade. Genom att arbeta hemifrån har jag å ena sidan kunnat ägna mer tid åt min familj än någonsin. Å andra sidan har jag varit tvungen att göra det som krävs för att omvandla ett rum i bostaden till kontor. Att stanna hemma i timmar kan ibland vara frustrerande , så jag har försökt att ägna tid åt min favorithobby: att lyssna på musik på mitt hifi-system.

Som universitetslärare har jag saknat möjligheten att interagera med de studerande under föreläsningarna. Ja, jag har kunnat göra det via Zoom eller Panopto, men det är inte samma sak som i klassrummet.

Ur ett akademiskt perspektiv har jag lärt mig att man kan interagera med de studerande online, och fastän jag anser att fysisk närvaro i klassrummet är en bättre undervisningsmetod bör man i framtiden överväga möjligheten till blandat lärande.

Jag har också deltagit i flera onlinesammanträden och de har i stort sett varit lika effektiva som när man är fysiskt närvarande. Ett antal sammanträden skulle faktiskt kunna hållas online även i fortsättningen, inklusive vissa EESK-sammanträden.

Om vi ser till mer än mina personliga erfarenheter har nedstängningen satt fingret på ett antal fakta: viss ekonomisk verksamhet har visat sig vara ohållbar och annan verksamhet mindre motståndskraftig än vi trodde. Vi måste därför se över den ekonomiska verksamheten. Detta borde ha gjorts för länge sedan, och ju tidigare det sker desto bättre. Men effekterna av covid-19 och övergången till en mer motståndskraftig och hållbar ekonomi kommer förmodligen att bli smärtsam för många.

Jag måste säga att jag varit en av de mer lyckligt lottade genom att jag inom loppet av cirka en vecka kunnat övergå till distansundervisning och interagera med de studerande via Zoom eller Panopto. Min arbetsbörda har förmodligen ökat eftersom jag inte fått resa som förut. Jag har också fortsatt att träffa kollegor från universitetet och andra kollegor online.

Men jag känner många som arbetar inom områden där verksamheten avbrutits eller helt och hållet upphört. Många får fortfarande stöd från staten, men det stödet minskar i takt med att slutdatumet rycker närmare. Många har också förlorat sina jobb, och för dessa kommer det att bli svårare än någonsin att hitta ett nytt jobb. Ungdomsarbetslösheten, även bland utexaminerade, kommer förmodligen att öka, och det kommer att ta åtminstone ett par år innan ekonomin ens börjar närma sig 2019 års nivåer.

Som akademiker är min första prioritering att återigen börja gå på konferenser där jag kan träffa kollegor och diskutera ekonomiska frågor av allmänt intresse. Nästa prioritering är att börja besöka de få audiofila vänner jag har här på Malta och utbyta erfarenheter och kunskaper om audiofila system.