Vår gästskribent är EESK-ledamot och föredragande för yttrandet om paketet för försvar av demokratin, Christian Moos. Han delade med sig av skälen till att EESK inte stöder kommissionens förslag om det paket som vållade stort rabalder när det slutligen offentliggjordes i december förra året.
Vår gästskribent är EESK-ledamot och föredragande för yttrandet om paketet för försvar av demokratin, Christian Moos. Han delade med sig av skälen till att EESK inte stöder kommissionens förslag om det paket som vållade stort rabalder när det slutligen offentliggjordes i december förra året.
Det går inte att förneka att utövandet av rösträtten är ett kraftfullt verktyg för att uttrycka åsikter och påverka politiken. När det är val väljer vi ju faktiskt de personer som ska föra vår talan, som vi på ett personligt plan tycker är bäst lämpade att företräda oss och som bäst speglar våra övertygelser och våra värdesystem. Dock brukar de flesta av oss, framför allt vi som är unga, oftast underskatta den makt det innebär att rösta.
Det går inte att förneka att utövandet av rösträtten är ett kraftfullt verktyg för att uttrycka åsikter och påverka politiken. När det är val väljer vi ju faktiskt de personer som ska föra vår talan, som vi på ett personligt plan tycker är bäst lämpade att företräda oss och som bäst speglar våra övertygelser och våra värdesystem. Dock brukar de flesta av oss, framför allt vi som är unga, oftast underskatta den makt det innebär att rösta.
Vi talar passionerat om hur vi vill förändra världen och skapa en bättre framtid för nuvarande och kommande generationer. Men någonstans halvvägs i denna process, när vi känner att våra åsikter, våra värderingar och våra ideal inte längre spelar någon roll eller när vi känner oss maktlösa, ger vi upp.
Som ung kvinna från Grekland vet jag verkligen exakt hur detta känns. Jag är bekant med känslan av frustration när våra röster inte hörs, när jag upplever att våra rättigheter kränks, när känslan av hjälplöshet infinner sig och när det känns som att det inte finns mer vi kan göra. Ibland blir saker inte som vi tänkt oss, trots att vi gjort vårt bästa. Det är i dessa stunder, när våra ansträngningar tycks värdelösa, som vi ofta glömmer en grundläggande sanning – vår makt ligger i vår röst! Som Barack Obama en gång sade: ”Varje röst räknas!".
Tyvärr tror jag inte att min erfarenhet vare sig är unik eller beror på att jag är en ung kvinna från Grekland. Sanningen är att många människor delar den här känslan oavsett ålder, etnicitet, kön, religion eller personliga omständigheter.
Att rösta är vårt kollektiva inflytande för att forma framtiden så som vi vill ha den. Genom att ta saken i egna händer säkerställer vi att våra drömmar och värderingar får genomslag i de beslut som ligger till grund för vårt samhälle. Vi måste agera eftersom vår röst är som en nyckel som låser upp dörren till en framtid där ekot av ungdomar med egenmakt genljuder.
Och kom ihåg John Lewis kloka ord, ”Om inte vi, så vem? Om inte nu, så när?”
EESK föreslår att den nya EU-ramen för skogsövervakning ska vara hållbar, kostnadseffektiv och praktiskt genomförbar. För att vetenskap och praxis ska fungera i nära samarbete bör den även vara aktuell, säker och trygg, dynamisk, inkluderande och deltagandebaserad. Detta möjliggör också bättre planering och evidensbaserat beslutsfattande.
EESK föreslår att den nya EU-ramen för skogsövervakning ska vara hållbar, kostnadseffektiv och praktiskt genomförbar. För att vetenskap och praxis ska fungera i nära samarbete bör den även vara aktuell, säker och trygg, dynamisk, inkluderande och deltagandebaserad. Detta möjliggör också bättre planering och evidensbaserat beslutsfattande.
Komplementaritet är mycket viktigt, likaså att förhindra dubblering av data som redan omfattas av befintlig lagstiftning såsom klimat- och luftpolitik, bestämmelser om biologisk mångfald och den gemensamma jordbrukspolitiken.
När det gäller klimatförändringar finns det ett behov av långsiktiga data vid sidan av data om landsbygdsutveckling, cirkulär ekonomi och vetenskap. Det är viktigt att säkerställa interoperabilitet och samma detaljnivå, teknik och frekvens, särskilt när kompletterande data samlas in i EU:s alla medlemsstater. Att minska den administrativa bördan och undvika onödig byråkrati såsom flerfaldig insamling och rapportering av data bör vara en ständigt aktuell fråga. Ekonomiska, sociala och miljörelaterade skogsdata bör tillmätas samma betydelse.
Vikten av att respektera den privata äganderätten och äganderätten till data, särskilt inom ramen för subsidiaritetsprincipen, kan inte överskattas. När det gäller infrastruktur för skogsdata bör allmänintresset alltid ha företräde.
Varje EU-medlemsstat som drar fördel av skogen bör ha en långsiktig skogsplan som kompletterar andra skogs- och virkesstrategier och säkerställer en perfekt överensstämmelse med målen för hållbar utveckling. Med beaktande av skogarnas multilaterala värde bör hänsyn tas till sociala och ekonomiska perspektiv i skogsplanernas struktur, vid sidan av partnerskapsprincipen och det civila samhällets deltagande i arbetet med att utarbeta och genomföra långsiktiga skogsplaner.
Den ständiga kommittén för skogsbruk bör få en starkare roll och bland annat bestå av relevanta aktörer från det civila samhället.
Oron över otillbörlig påverkan från fientliga stater såsom Ryssland är fullständigt motiverad. Det finns flera exempel på förmånliga lån till högerextrema partier, poster som styrelseledamöter som gått till politiska föredettingar, lukrativa avtal för tvivelaktiga entreprenörer och finansiering av påstådda icke-statliga organisationer.
Oron över otillbörlig påverkan från fientliga stater såsom Ryssland är fullständigt motiverad. Det finns flera exempel på förmånliga lån till högerextrema partier, poster som styrelseledamöter som gått till politiska föredettingar, lukrativa avtal för tvivelaktiga entreprenörer och finansiering av påstådda icke-statliga organisationer.
Vi måste därför vara mycket vaksamma under perioden fram till Europaparlamentsvalet. Trots vissa korrekta rekommendationer till medlemsstaterna kommer paketet för försvar av demokratin alldeles för sent. För det första inledde kommissionen sitt arbete med paketet sent. I början av sommaren 2023 sköt kommissionen därefter upp förslaget i över ett halvår, eftersom kritiken mot det lagstiftningsförslag som skulle ingå i paketet var mycket kraftig och, framför allt, enhällig.
Det paket som offentliggjordes i december bekräftade dock våra värsta farhågor. Förslaget till direktiv kommer att vara till men för icke-statliga organisationer som tar emot pengar från regeringar i länder utanför EU, till exempel USA. Förslaget i sig kan ses som ett rättfärdigande av auktoritära regeringar som använder lagar om utländska agenter för att försöka tysta alla former av demokratisk opposition.
Dessutom är definitionerna i direktivet vaga och det finns enormt många kryphål för Moskvas verkliga agenter. Företrädare för det organiserade civila samhället undrar varför kommissionen inte inrättar ett allmänt öppenhetsregister som omfattar alla dem som företräder olika intressegrupper och som är förenligt med befintlig lagstiftning på nationell nivå samtidigt som det skapas en tydlig och säker rättslig grund för alla berörda parter.
Kommissionen bör dra tillbaka detta förslag till direktiv och under 2025 utarbeta en mer heltäckande strategi jämfört med det förslag som nu lagts fram, så att direktivet inte spelar demokratins fiender i händerna.
Vår hemliga gäst är Bruno Kaufmann, ambassadör för det europeiska medborgarinitiativet, ett unikt verktyg som är tänkt att göra det möjligt för EU-medborgare att föreslå nya EU-lagar. Han förklarar varför medborgarinitiativet är så viktigt och varför det en dag, om det är framgångsrikt, kan ses som en av de bästa demokratiska landvinningarna sedan den allmänna och jämlika rösträtten fick sitt genombrott under 1900-talet.
Vår hemliga gäst är Bruno Kaufmann, ambassadör för det europeiska medborgarinitiativet, ett unikt verktyg som är tänkt att göra det möjligt för EU-medborgare att föreslå nya EU-lagar. Han förklarar varför medborgarinitiativet är så viktigt och varför det en dag, om det är framgångsrikt, kan ses som en av de bästa demokratiska landvinningarna sedan den allmänna och jämlika rösträtten fick sitt genombrott under 1900-talet.
Bruno Kaufmann är svensk statsvetare och journalist vars texter om direkt och representativ demokrati i vår tid har publicerats på över 40 språk. Han är korrespondent inom global demokrati vid SWI (swissinfo.ch), utrikesredaktionen vid Swiss Broadcasting Company, och bevakar nordeuropeiska frågor för den schweiziska statliga radio- och tv-sändningsorganisationen. Bruno är en av grundarna av och styrelseledamot i organisationer som verkar för demokrati, t.ex. Initiative and Referendum Institute, Democracy International och Global Forum on Modern Direct Democracy. Han är direktör med ansvar för internationellt samarbete vid Swiss Democracy Foundation.
Fler än 100 ungdomar från EU, kandidatländerna och Förenade kungariket samlades för Ditt Europa, din mening! och delade med sig av sina visioner och rekommendationer för EU:s framtid. Inför det kommande valet till Europaparlamentet prioriterar Ditt Europa, din mening 2024 att bekämpa avståndstagande och främja ungdomars deltagande.
Fler än 100 ungdomar från EU, kandidatländerna och Förenade kungariket samlades för Ditt Europa, din mening! och delade med sig av sina visioner och rekommendationer för EU:s framtid. Inför det kommande valet till Europaparlamentet prioriterar Ditt Europa, din mening 2024 att bekämpa avståndstagande och främja ungdomars deltagande.
De viktigaste rekommendationerna:
Inför en ungdomskvot för valet till Europaparlamentet.
Anta ett direktiv där det föreskrivs att mänskliga rättigheter och miljön ska beaktas i leveranskedjor och i företagens verksamhet.
Upprätta en rättslig ram för sociala medier för att bekämpa polarisering och desinformation.
Utveckla en standardiserad strategi för sexuella och reproduktiva rättigheter.
Inför särskilda riktlinjer för beskattning av klimatskadliga varor där intäkter finansierar klimatvänliga initiativ.
Dessa förslag kommer att lämnas över till EU-institutionerna och beslutsfattarna och tas med i resultaten från veckan för det civila samhället och samt i en EESK-resolution om det kommande valet till Europaparlamentet.
Det finns mycket att kritisera i fråga om tillståndet för demokratin i allmänhet och det europeiska medborgarinitiativet i synnerhet.
Enligt den senaste ”World Democracy Report”, som lades fram av ”Varieties of Democracy” den 7 mars, har andelen människor som lever i demokratier minskat till en nivå där vi befann oss för nästan 40 år sedan. Och även om fler människor än någonsin i världen har rätt att rösta i val i år blir många länder som anordnar dessa val alltmer autokratiska.
Kritik framfördes också under det civila samhällets vecka som anordnades för första gången någonsin av EESK i början av mars. Kritiken gällde det europeiska medborgarinitiativet, som är världens första gränsöverskridande verktyg för direktdemokrati. ”Alltför komplicerat”, ”föga lockande”, ”det saknas förtroende”, ”ineffektivt” och ”ganska okänt ”är bara ett axplock av de inte så smickrande kommentarer som framfördes av olika representanter för det civila samhället, media, den akademiska världen och medborgarinitiativets förvaltning.
Jag inser att denna kritik var nedslående men korrekt. Kritiken var dessutom alldeles för försiktig och återhållsam. Demokratin förtjänar att dominera världen. För att nå dit är vi som medborgare och röstberättigade väljare här på denna planet skyldiga att sikta mot något större än det vi för närvarande har.
Detta innebär att vi måste göra mer än bara inta en försvarsposition mot rädsla, dagens diktatorer och deras fega lakejer. Vi måste ta mycket större steg framåt. En vidareutveckling av det europeiska medborgarinitiativet skulle vara ett sådant steg.
Frågan vi måste ställa oss är vad medborgarinitiativet är för något. Tre saker. En rättighet, ett instrument och ett verktyg som aldrig funnits vid någon annan tidpunkt i historien eller på någon annan plats i världen. Medborgarinitiativet är komplext och heltäckande, digitalt, direktdemokratiskt, transnationellt, har en stödjande infrastruktur och används allt oftare.
Sedan 2012 har vi hunnit skapa, införa, tillämpa och förbättra medborgarinitiativet, vilket gör det till ett levande bevis på att demokratin kan ta större plats och stärkas även under de svåraste av omständigheter.
Nästa år, när medborgarinitiativet fyller 13, kommer detta bortskämda barn förhoppningsvis bli en envis tonåring som kan visa EU och världen vad det går för. Och vi behöver denna nya friska fläkt och otämjda styrka för att med full beslutsamhet blåsa nytt liv i nationalstaternas förlegade attityder och EU:s byråkratiska strukturer.
Låt oss vara tydliga – vi behöver inte hela tiden och oförtröttligt försöka förnya våra demokratiska former för samlevnad, något som ofta går under namnet innovation. I stället måste vi ägna mer kraft och energi åt medborgarinitiativet för att se till att det blir ett fullvuxet instrument vid 16 eller allra senast 18 års ålder, i slutet av detta årtionde.
Vad betyder det? Två viktiga förändringar måste till senast 2028 eller 2030. För det första måste medborgarinitiativets befogenheter att fastställa dagordningen likställas med Europaparlamentets befogenheter. Med andra ord bör vi som bor i EU kunna föreslå lagstiftning och andra politiska åtgärder på samma sätt som Europaparlamentets valda ledamöter.
För det andra bör EU:s medborgare i slutet av detta årtionde kunna ta initiativ till inte bara lagstiftning utan även EU-omfattande folkliga omröstningar om sakfrågor, vilka vi oftast brukar kalla folkomröstningar. Alleuropeiska folkomröstningar är inte någon ny idé, men det är en idé för vilken tiden nu är mogen, tack vare medborgarinitiativets födelse och tidiga liv.
Om denna typ av framtid kan byggas kring medborgarinitiativet kommer människor att se tillbaka på detta verktyg och denna tidpunkt som ett av de mest fantastiska demokratiska framstegen sedan det genombrott under 1900-talet som gav oss allmän och lika rösträtt.
Det slovakiska projektet Crazy? So what! som drivs av organisationen Integra, för samman elever och personer som upplevt psykisk ohälsa. Under en hel undervisningsdag får eleverna direkt ta del av hur det är att ta sig igenom en psykisk hälsokris och hur de kan få hjälp. Integras direktör Jana Hurova berättade för oss att projektet bidrar till att bryta stigmat kring människor som kämpar med psykisk ohälsa och att det ger ungdomarna en hoppfullhet som är värdefull.
Det slovakiska projektet Crazy? So what! som drivs av organisationen Integra, för samman elever och personer som upplevt psykisk ohälsa. Under en hel undervisningsdag får eleverna direkt ta del av hur det är att ta sig igenom en psykisk hälsokris och hur de kan få hjälp. Integras direktör Jana Hurova berättade för oss att projektet bidrar till att bryta stigmat kring människor som kämpar med psykisk ohälsa och att det ger ungdomarna en hoppfullhet som är värdefull.
Vad fick er att starta projektet?
Vår organisation har under många år stöttat personer med psykisk ohälsa. På grund av att de är sjuka har de förlorat sitt jobb, sitt hem, sina vänner och ibland även sin familj. Hela deras värld har vänts upp och ned. Vi inrättade Slovakiens första lokala psykiatrivårdstjänster för nästan 30 år sedan. Syftet var att se till att dessa personer, efter att ha behandlats på ett mentalsjukhus, kunde få stöd att komma tillbaka till det liv de hade innan de blev sjuka. Vi stödde framväxten av patientorganisationer i Slovakien och genomförde ett antal program för att avstigmatisera psykisk ohälsa. Vi tar oss an personer med allvarliga psykiska hälsoproblem, framför allt schizofreni, varav många redan har lyckats integrera sig och hitta mening i sitt liv.
Med tanke på att all vår verksamhet från första början bedrevs på ett icke-traditionellt sätt, där vi arbetade i partnerskap med våra klienter för att på bästa sätt ta reda på deras behov, tillämpade vi ett liknande tillvägagångssätt i Crazy? So what!-programmet. Många av våra klienter har funnit en känsla av syfte i dessa träffar med ungdomar, där de utifrån sina personliga erfarenheter kan prata om vad de saknade i deras ålder och om vad som senare utlöste deras psykiska hälsoproblem.
Vi ser ett växande behov av att lyfta fram vikten av psykisk hälsa. Att veta hur man tar sig igenom en personlig kris är en stor styrka.
Vi startade Crazy? So what!-programmet i Slovakien redan 2005, tillsammans med partner från Tyskland och Tjeckien. Det är dock först på senare tid som vi har lyckats göra programmet mer permanent och utvidga det. Vi har utbildat oss till coacher, vi utbildar nya team och besöker nya skolor.
Hur har projektet tagits emot? Har ni fått någon återkoppling från dem som ni har hjälpt? (Kan ni ge ett exempel, om ni har något?)
Det gör alltid ett starkt intryck på ungdomarna när de får träffa personer som har tagit sig ur en psykisk hälsokris och som de kan fråga om vad som helst. Det visar dem att de alltid kan få hjälp om de själva har problem. Att det handlar om en hel undervisningsdag och att samtalet sker på lika villkor innebär att deltagarna alltid går därifrån med positiva intryck.
Människor med personlig erfarenhet av psykisk ohälsa kan ingjuta mod i ungdomarna att göra något åt sina egna problem. I nästan varje klass finns det elever som har problem. Att ge dem en gnutta hopp är ovärderligt. Människor med personlig erfarenhet berättar sin egen historia som ett sätt att själva må bättre. De bestämmer själva hur mycket de vill berätta om sitt liv för eleverna. På så sätt känner de sig behövda och att människor förstår dem.
Vi har fått många kommentarer, t.ex. elever som säger att de annars inte har chansen att träffa personer med psykisk ohälsa eller att vi bör lära oss att acceptera sådana personer och inte fördöma dem för att de är annorlunda.
Vi har också fått återkoppling från de människor med personlig erfarenhet av psykiska ohälsa som deltar i programmet. En person berättade för oss:
”Programmet ger mig mod att gå med huvudet högt. Äntligen känner jag att jag vill leva! Att tala med eleverna är svårt men givande. De är mycket öppna och har knappt någon rädsla för sociala kontakter. Det mest fantastiska för mig är att de visar att det finns mycket mer som förenar oss än som skiljer oss åt, att bilden av ’galna människor’ inte är sann. Det är underbart att jag kan hjälpa människor att äntligen tala öppet om psykisk ohälsa, så att ingen behöver skämmas eller gömma sig. ”
Vår drivkraft är ungdomarna. Varje gång efter en sådan dag talar de om hur viktigt Crazy? So what!-programmet är för dem och att det bör fortsätta så att alla ungdomar i Slovakien får lära sig om hur värdefull deras egen psykiska hälsa är.
Har ni några nya projekt på gång?
Vi skulle önska att det fanns utrymme för alla ungdomar att få denna typ av utbildning så att vi kan utvidga programmet till att omfatta andra regioner i Slovakien. Det har redan genomförts i Tyskland (där det först inrättades), Slovakien, Tjeckien och Österrike. I år utbildade vi också de första teamen i Ukraina.
Hur viktigt anser du att det är att man kan tala öppet om sina psykiska hälsoproblem? Vilket budskap vill ni skicka med ert projekt?
Vi vill sprida budskapet att psykisk ohälsa inte är något man behöver skämmas över. Det som är skamligt är att inte göra något för att främja den egna hälsan. En god hälsa är inte möjlig utan en god psykisk hälsa.
Huvudtanken bakom Crazy? So what!-programmet är att i god tid peka på betydelsen av psykisk hälsa och samtidigt främja förståelsen för personer med psykiska ohälsa.
Vi har funnit att det är mycket bättre att förebygga än att behandla. Det är också effektivare. Vi ger mod och motivation och är optimistiska. Hjälp finns alltid tillgängligt. Ibland räcker det att ha någon att prata med. Det är aldrig lätt att kämpa för sina drömmar, men det är värt att göra det.
Fakta och siffror avseende psykisk hälsa i EU är inte hoppingivande, utan ger snarare anledning till insatser. EESK förespråkar kraftfullare åtgärder för att främja psykisk hälsa på nationell nivå och EU-nivå. Kommittén har också efterlyst bindande lagstiftning för att förebygga psykosociala risker på arbetsplatsen. Med priset till det civila samhället på temat psykisk hälsa vill kommittén lyfta fram det civila samhällets fortgående insatser för att förbättra européernas välbefinnande.
Fakta och siffror avseende psykisk hälsa i EU är inte hoppingivande, utan ger snarare anledning till insatser. EESK förespråkar kraftfullare åtgärder för att främja psykisk hälsa på nationell nivå och EU-nivå. Kommittén har också efterlyst bindande lagstiftning för att förebygga psykosociala risker på arbetsplatsen. Med priset till det civila samhället på temat psykisk hälsa vill kommittén lyfta fram det civila samhällets fortgående insatser för att förbättra européernas välbefinnande.
Efter rapporter om att psykiska hälsoproblem såsom ångest och depression har blivit allt vanligare runt om i Europa i efterdyningarna av covid-19-pandemin beslutade EESK att ägna sitt flaggskeppspris till det civila samhället åt psykisk hälsa. Enligt OECD mer än fördubblades andelen ungdomar med symptom på ångest i flera europeiska länder. Pandemin har också lett till ätstörningar i allt lägre ålder, särskilt bland tonåringar. Redan före covid-19-pandemin led minst 84 miljoner människor i EU – omkring en av sex – av psykiska hälsoproblem.
Omkring 4 % av de årliga dödsfallen i EU beror på psykisk ohälsa och beteendemässiga störningar. Psykisk ohälsa har också betydande ekonomiska återverkningar, med direkta och indirekta kostnader som uppgår till ca 4 % av BNP. Mer än en tredjedel av dessa kostnader beror på lägre sysselsättningsgrad och minskad produktivitet i arbetet.
Enligt Eurostats siffror från 2020 rapporterade 44,6 % av den sysselsatta befolkningen i åldern 15–64 år i EU att de löpte risk för att drabbas av försämrat psykiskt välbefinnande på arbetsplatsen. Närmare en femtedel av de anställda i EU uppgav att arbetsöverbelastning eller tidspress var de vanligaste riskfaktorerna för sämre psykiskt välbefinnande på arbetsplatsen.
Psykisk hälsa har klättrat högst upp på den politiska dagordningen i EU. Till följd av detta antog kommissionen en övergripande strategi för psykisk hälsa i juni 2023. Denna nya strategi stöds med medel på 1,23 miljarder euro och ska inom alla politikområden främja psykisk hälsa. Den fokuserar på tre vägledande principer, nämligen ändamålsenligt och effektivt förebyggande, tillgång till högkvalitativ och ekonomiskt överkomlig psykisk vård och behandling samt återintegrering i samhället efter tillfrisknande. Psykisk hälsa är också en politisk prioritering för EESK och har en central plats i kommitténs arbete.
EESK fick in så många som 105 ansökningar från hela EU. Dessa omfattar ett brett spektrum av ämnen – från projekt som förebygger psykosociala risker på arbetsplatsen eller tar itu med frågor som narkotikamissbruk och digitalt beroende, till bekämpning av stigmatisering kring psykisk hälsa och främjande av lokalt stöd. Genom att erkänna och lyfta fram dessa viktiga icke-statliga insatser för att stödja psykisk hälsa hoppas EESK också att andra inspireras att följa dessa exempel. (sg)
